tisdag 22 december 2015

Perfekt eller roligt?

Pepparkakshus, en oanad möjlighet till sammanbrott och bråk. . I år hade vi delat upp oss i tre lag. Lillasyster och Storasyster, Mannen och Storebror och sist men inte minst Lillebror och jag. Systrarnas samarbete gnekade lite då de envisades med att försöka göra ett vackert hus. Mannen och Storebrors samarbete funkade fint då den ena spelade dator på sitt rum och den andra satt och glodde på sin mobil i källaren. Lillebror och jag hade ett riktigt vinnande lag. Cursed Gringerbread var vårt tema och det funkade utmärkt. Så fort någon av oss fick en idé så sa den andra kör. Varje gång något blev snett, skevt eller allmänt fult så ropade vi -Prefekt!

Vi skrattade så vi grät, hade gott flyt i arbetet och blev riktigt nöjda med resultatet. En intressant fråga som dyker upp är varför vi ska ta allt på sånt stort allvar så att det blir taskig stämning. Vi som har det så bra borde väl rimligtvis kunna njuta, skratta, dansa och sjunga oftare.

Jag ska ärligt erkänna att jag inte kommer ihåg speciellt mycket av de julklappar jag fått genom åren. Inte så att jag kan säga att julen -87 fick jag.. och julen -79 fick jag.. (sorry morsan och farsan, ni gjorde det bra). Kanske läge att tagga ner och inte tänka att årets julklappar är livsavgörande...

På tal om livsavgörande så gick Storebrors plan i stöpet så då behöver han fundera ett varv till på alternativen. Jag tror att min största julklapp till honom blir att köra en föräldra-mumbo-jumbo-detox. Bara sluta med det mesta jag håller på med för det funkar inte. Det mesta ordnar sig hörrni och vi vet inte hur livet ska kullra. När man ser tillbaka på sitt eget liv så är det ofta då när man inte fått flyt på saker och ting som man har lärt sig mest och som har lett till vändningar man inte kunnat drömma om innan. Ibland är det missarna som gör det och ofta blir det en rolig historia i efterhand. Och handen på hjärtat, det perfekta må vara vackert men det är sällan roligt...

Ikväll ska vi ha julmustprovning. Hoppas ni får en fin jul med skratt, sång, dans och kärlek. Stor julkram på er

4 kommentarer:

kersti sa...

Det låter underbart med ert pepparkaksbygge. Vi har helt skippat julklapparna här hemma. Sonen avsade sig dem redan när han gick i sjuan. För oss andra har det tagit lite längre tid. Men nu är vi alla helt nöjda med beslutet. Vi vinner så mycket tid. Inte pengar för de sätter vi in till de som behöver de bättre än vi.
Mn pappa sa alltid att ögat söker det perfekta men vill inte ha det. Jag tror som han det perfekta lämnar för lite utrymme för tolkning och egna initiativ.

Julmustprovning låter jätte roligt. Hittade ni någon favorit som du kan tipsa om?

Kram från ett snöfritt Enskede

kalebass sa...

Jag minns alla pepparkakshusbyggen med glädje, nja jag minns inte varje enskilt hus, men kontentan av det. Byggandet pågick långt in på natten, skratt,svett och en del svordomar... Ett helt perfekt hus är faktiskt inte så roligt.
En riktigt god jul önskas!

Anonym sa...

Trodde att vi hade dragit ner på julklppr, men icke...
Vi har en son i samma ålder och det är inte alltid lätt att leva med tonåringar. Han har fått kämpa, men det känns ändå som att det börjar lossna för honom och att han tycker att det är kul på gymnasiet. Hösten har dock innehållit mycket tjafs med kompisar, utfrysning och ren mobbing. Detta har tack och lov vänt nu också, men det är banne mig inte lätt att vara tonåring idag. Håller tummarna för att det ordnar sig på något sätt för er son och att du kan landa i vad som än händer.
Hoppas ni haft en riktigt härlig julafton!
Kram Anna, Grodmamman

KaosJenny sa...

Härligt med att sonen avsagt sig julklappar Kersti, måste ju rimligtvis bli en lugnare och mindre prylartad jul... Bra citat där av din pappa. Julmustprovningen var riktigt kul, det var verkligen skillnad. Apotekarnes vann men jag var inte helt enig, kommmer dock inte ihåg vilken jag tyckte var bäst, det var väldigt individuellt...
Tack kalebass och det är kul med pepparkaksbyggen men det brukar innehålla allt som du beskriver :-).
Det är inte lätt att vara tonåring men frågan är om det någonsin varit det Anna, Grodmamman. Det är lätt att komma in i fel spår, både i vad man ska göra och med vem man ska vara men det går att byta och så seer det väl ofta ut i livet. Man fastnar och behöver byta ibland. Skönt att er son börjat ha det bättre, hur det än blir för Storebror så lär jag behöva landa i det ;-).
Jättejulkram till er