Det var en gång ett barn...

Varit på fotbollscup med fotbollstjejerna i helgen med allt vad det innebär. Mycket fotboll men också fotsvett, skratt, gråt, kamratskap o bus.

19 stycken personligheter som mina kollegor o jag har förmånen att få låna ibland. Ett "byalag" som inte elitsatsar utan vill behålla tjejerna i fotboll så länge som möjligt. Det gör att det verkligen är häftigt att vara tränare. En del av tjejerna har jag varit tränare till sen de var sex år. Fokus varierar, ibland är det fotboll, andra gånger är det moppekort, godis o killar men personligheterna består.

Hon som slängde fotbollsskorna o aldrig mer skulle spela fotboll när hon var sex år gör det ibland fortfarande ( om än mindre ofta) men hon tillför massor med energi på planen och som tur är finns det andra som behåller lugnet nästan oavsett vad o sliter i det tysta.

(Här skulle det vara en bild med citat från Sara Lidman, men telefonen vägrar. "Hon var som en naturkatastrof, hjälpligt överdragen med människohud")

I laget behövs alla sorter, griniga, snälla, snabba, eftertänksamma, rigida, flexibla,tävlingsinriktade, godmodiga, relationsinriktade, planerande o såna som tar allt som det komner. Det är upp till oss tränare att i diskussion med tjejerna o varandra nyttja personligheterna på olika platser så att det blir bäst för hela laget.

Och det gäller väl egentligen överallt. Vi behöver jobba med våra personligheter istället för mot. Inte önska att en ska vara lite mer som grannen utan glädjas åt sina styrkor o egenheter. Fråga sig hur kan jag bidra till samhället med mina förmågor? Lek med tanken att alla människor föds med ett uppdrag o att vi är som gjorda för att kämpa. " Det var en gång ett barn som föddes på precis rätt plats i precis rätt tid med de förmågor som krävdes för att klara av sina uppdrag"..

Livet är här o nu. Framtiden vet vi ingenting om. Ta hand om er, var än ni är. Kramser