Och om man skulle ta till sig vad ett barn som jobbar på att uttrycka sin ilska verbalt istället för vansinnesutbrott säger skulle man antagligen bli rädd. Det började med att jag förtjänade att bli kräkt på varvid det fanns en viss förhoppning om att jag skulle gäspa just då. Sen skulle det följas upp av att gosedjuren och leksakerna skulle anfalla på de mest gräsliga sätt varvid jag till slut skulle bli överkörd. Dock skulle "klia på ryggen armen" räddas igen när jag låg som en spik i asfalten ute på gatan... Efter en stund framkom det att det fanns ett "faster Ellas fläckborttagningsmedel" som visst skulel läka mina sår och få mitt hår att växa ut igen otroligt snabbt. Sicken tur. Puh, det kan rymmas mycket känslor inne i ett barn och om barnet börjar beskriva dom har det kommit halvvägs till att hantera dom...
Och så tänker jag att om man i förhållandet tvingar varandra att vara vi på alla tillställningar och stolleprov som bara den ena tycker var kul så finns risken att det inte blir så roligt för någon. Det är skönt att veta att man kan vara ett "vi" även om man inte alltid gör samma saker. Dags att börja masa sig till sovrummet med nyanserna och maskeringstejpen. Hoppas att ni har det bra. Kram
4 kommentarer:
Fantastisk formuleringskonst i det läget!
Vår sovrumsvägg från trappan sett har skullat tapetseras i 3 år nu. Det har gått 3 år sedan vi byggde väggen... Men likväl glor de nakna spånskivorna tillbaka på oss... haha
Kram!
Du är inte ensam om att ha projekt hemmavid som liksom aldrig blir färdiga.
Jag skall därför aldrig mer i hela mitt liv köpa mig ett renoveringsobjekt.....aldrig!
Det var först när vi flyttade från radhuset, 7 år efter att vi flyttat in, som lister och annat föll på plats.
Åren liksom gick och tillslut slutade jag irritera mig och jag såg inte eländet.
Varje dag i fikarummet hör jag att fler än jag varit med om detta och fler än du som befinner sig i detta. Kanske det är till en tröst :-)
Sen har jag också varit där när en inte vill gå på kalas-bröllop-fest och å ena sidan så har det varit bra att personen i fråga inte följt med för de gånger personen gjorde det så blev det ju himla tråkigt för oss båda. Det hade blivit roligare om jag gått själv. MEN, det har känts så himla tråkigt och fel att inte ha med sin partner på bröllop och andra tillställningar. Att oftast gå ensam. Precis som att man vore singel men inte var det. Jag tycker att man i en relation måste bjuda till.
Ha en bra torsdag
Mm, Cecilia N, barnet i fråga gjorde ett mycket bra jobb och till slut infann sig lugnet genom att känslorna var formulerade :-)
Härligt att höra Katarina. Nakna spånskivor kan man klara om allt är bra annars :-)
Skönt att höra att vi är fler som inte gör klart mammaxtre. Jag tycker att vi gör politik av att vi går själva på saker ibland. Ju fler som gör det desto mer normalt... Klart att man måste bjuda till i relationen men samtidigt tycker jag också att det bör accepteras att en del kanske inte vill. Det behöver inte handla om kvalitén på kärleken om man inte vill...
Kram på er
Skicka en kommentar