torsdag 18 november 2010

Morgon-frustration

Morgonens tankar var inte tacksamma utan arga. Plötsligt stod vi där, Mannen och jag. Lätt röda i ansiktet med förhöjd puls. Böjda över ett totalvägrande barn hade vi diamentralt olika åsikter om hur det vettlösa barnet skulle hanteras. Jag hörde själv att en del saker jag sa till Mannen och vettlösa barnet inte var smarta men jag kunde inte hejda mig, frustrationen rök ur öronen. Mannen hade kanske inte heller några Nobelpristankar och vanvettiga barnets vokabulär höll sig till något enstaka upprepat vägrar-ord. En stund tänkte jag att situationen i allra bästa fall kunde sluta med en serie samarbetssamtal på familjerätten.

Shit, detta sa de inte ett ljud om på föräldrautbildningen vi gick när vi väntade Storebror. Nä nä, då pratade de om naveln och amning... Inte sa de något på bvc heller, nej där var det vikt och längdkurvor för hela slanten.

Efter många om och men löste det sig men när man ser ett barn sova har man svårt att förstå hur vansinnigt frustrerande de kan vara. Ibland tror jag att anledningen till att barn är så söta är att man inte ska göra sig av med dom i något frustrations-il... Sköt om er...

3 kommentarer:

FiaLisa sa...

5 minuter innan bussen ska gå... då är de i sitt esse.

Kan bara säga att jag känner igen all frustration du beskriver. Nu när det är kallt är det inte bara att ta ett naket barn under armen heller...

Anonym sa...

Självklart är det därför barn är så söta när de är små, ju mer de klarar att ta hand om sig själva desto mindre behöver de vara söta. Mina tonårspojkar luktar inte ens alltid gott men de klarar micron ;-) / Helena

KaosJenny sa...

Skönt att höra att det är fleer som känner igen sig... Ibland skulle man ha bragdguld helt enkelt ;-)
Ha Ha Helena, tonåren har väl sin charm också förstås. Att bära dom är förstås inte att tänka på men klarar de micron är det ju lugnt, då har du gjort ett gott jobb
Kram på er