onsdag 17 november 2010

Krasslig skrattar efter besök i magiskt värld

Hostig, inget smaksinne, inte färdig med upp packningen, småfrusen, hes, trött och enögd (ögoninfektion). Men jag skrattar högt ändå och det beror inte på att jag slagit i huvudet eller druckit vansinnesextrakt.

Jag håller på att smälta resan och inser att jag har så mycket att vara lycklig över. Fyra friska barn, ett litet rött stökigt hus med kamin, Man som jag vill dela resten av mitt liv med. Släkt och vänner både när och fjärran och ett omväxlande jobb som jag trivs med. Såna bas-saker men ack så viktiga.

Tänk bara att få bo i ett land där man inte behöver var försäkrad för att få annat än akut sjukvård. Ett land där vi har föräldraledighet, där barnens möjlighet till utbildning inte bestäms av föräldrarnas ekonomiska situation och vilja och där vi troligtvis inte kommer att bli tvungna att skicka ut våra söner i krig.

Och här hemma rasar Harry Potter feber. Alla barnen plus båda föräldrarna är smittade. Storebror läser på andra varvet. Storasyster har snart läst ut sista boken. Lillebror läser vi andra boken för och Lillasyster har till sin lycka fått oss att börja läsa första för henne. Inte för att jag vet om det är någon lämplig bok för en femåring men med tre äldre syskon blir man rätt för sig kommen och vill definitivt vara stor. Mannen är inne på sitt andra varv och jag har läst vissa böcker tre gånger. Och de som inte har läst alla försöker ständigt "pumpa" de som har läst mer på information. Till USA hade vi med oss 3 böcker och så slumpade sig så att vi kunde göra ett besök på The Wizarding World of Harry Potter i Orlando. Det var jättehäftigt, kanske njöt jag mest. Hm, försökte nyss länka dit men det är tydligen inte så lätt, kanske beror det på att jag är enögd ;-).

Så, nu ska jag ta min krassliga kropp och packa mig i säng för det ska ju vara bra medicin har jag hört. Kanske trycker jag i mig lite av de äckliga chipsen, det passar ju bra när man inte har något smaksinne ;-) Kram på er

Ps. För övrigt anser jag att det varit ett väldigt pådrag runt Mona Sahlin, hon är ju bara en tränare för ett av tre fotbollslag som alla förlorat. Hade det inte varit intressant att få in S kvinnornas Nalin Pekgul som partiledare? Fart och fläkt... Då hade ju Sd blivit tvungna att ställa sig upp och gå ut och protestera mot något nästan jämnt... Ds

4 kommentarer:

Evas värld sa...

Hej och välkommen hem - det låter som en härlig resa. Visst är det nyttigt att få utifrånperspektiv på sitt eget liv och sitt eget land. Liksom se allting i ett nytt ljus.

Mångmamma sa...

Fnissar högt åt den sista passusen om Mona!
Rätt tänkt!

Bina sa...

Jag håller med dig om att det verkligen finns så mycket att vara tacksam för! Det försöker jag tänka på varje kväll innan jag glider in i drömmarnas land.

KaosJenny sa...

Helt riktigt Eva, lite jobbigt men också spännande vad man ser och kommer fram till när man skärskådar sig...
Mm, Mångmamma, hon får liksom alltid bära hundhuvudet och det känns inte rättvist alls...
Det försöker jag också Bina, att inte glömma hur bra man har det gör att man inte fastnar för evigt i saker som egentligen är detaljer
Kram på er