Inte en enda julklapp är inhandlad, pepparkakorna är snart uppätna, inga julkort är skickade och granen står inte på plats. Det är inte så mycket annat heller som är på sin plats. Ändå känner jag lugnet. Det står tomtar överallt och vi spelar julmusik. Nu har jag vilat mig i form. Jösses, vi kommer att lösa det på något sätt. Antagligen innan den 24:e också till och med, vi har ju 10 dagar på oss.
Julfrid är en kille som inte kommer när man jagar honom. Han dyker upp när man minst anar det och oftast är han bara på blixtvisit i Kaosfamiljen. Jag har lärt mig leva med det. Och på något sätt är det lite magiskt. När man tänker att allt ska bli precis som man tänkt sig och bara måste måste bli det så vägrar Julfrid alltid att dyka upp. När man lossar förtöjningarna och tänker att äh, det blir som det blir och det blir jul den 24:e hur som helst så:
-Nä men hej Julfrid (och tänker man att han bara är på blixtvisit kan han stanna lite längre till och med)!
Kram på er Bloggvänner och stressa inte ihjäl er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej på dig! Ja visst - han kommer väl om han kommer, men välkommen är han om han har vägarna förbi. Här är ingenting heller ordnat, men julklapparna inköps som vanligt den 23 och stämningen sitter i människorna mer än i julgardinerna (som kanske kommer upp, vem vet?).
Klart julfriden kommer! På Julafton blir allt helt perfekt. Oavsett hur presenterna blir...
Sund inställning! Jag anammar den till fullo då din inledande beskrivning låter mycket lik min egen situation :) Ingen julstress här inte! Kram kram
Underbara härliga ni... Klart stämmningen sitter mer i människorna och julafton, då har vi säkert ett traditionellt bråk och sen myser vi på. Julkram
Skicka en kommentar