Läser en krönika av Hanna Alvages där en liten pojke velat att någon ska läsa sagan om Tommy o de två tjejerna för honom (Pippi Långstrump). Blir lite full i skratt men samtidigt fastnar skrattet i halsen...
När jag berättar för barnen konstaterar Lillasyster att det är märkligt då Pippi lyfter hästar o Annika är den som berättar men Tommy, som på riktigt inte gör någonting alls i varken någon bok eller film, blir den som räknas.
Vi resonerar lite om att det helt enkelt är så att killar betyder mer i samhället och det från tidig ålder. Mannen och jag har delat på hemarbete, VAB o föräldraledighet. Ändå har både Storebror o Lillebror, när de var i förskoleåldern haft resonemang om tjejbaciller och känt ett behov av att göra statements när det gäller att leka med/ gilla tjejer. Varken Storasyster eller Lillasyster har känt att de behövt göra detsamma.
Orättvist så klart för tjejerna men säg någon gång livet har varit rättvist. Orättvisor bör bekämpas men inte bara för tjejernas skull utan även för att det är så begränsande för killarna. Tänk så många små gossar som skulle vilja leka med tjejerna men som ändå låter sig hindras av tjejpesten. Finns hur många exempel som helst på hur killar "trycks in i en knasig mansroll och så klart kommer det från vuxenvärlden från början. Och vi som låtsas vara så jämställda...
Nåja, trägen kanske vinner för min absoluta åsikt är att samhället skulle bli bättre om pojkar också "fick" koll på sina känslor, uttrycka dom och relationsträna i samma utsträckning som flickor. De skulle inte bli sämre män av det, tvärtom. De skulle hantera livskriser bättre och kanske till och med kunna inspirera sina internationella bröder att skipa fred o lösa konflikter utan krig.
Har just läst ut Morgon i Jenin. En bok om krig, vänskap, kärlek, liv, död, kultur och plikten att göra vad man kan av sina gåvor. Kort sagt en fantastisk bok som inte lämnar en oberörd.
Nu, dags att sova. Kram på er allihopa
3 kommentarer:
"Tommy och de två flickorna"...det var en ny variant och väldigt intressant!! Som du säger, frågan är hur någon ens kommer på idén att fokusera på denne rätt intetsägande pojke...
Visst är det så kloka Jenny, alla de där fastlåsta mönstren om hur en kille/tjej "ska vara"... Mansbilden är inte särskilt rolig och framför allt inte nyttig. Kanske börjar det förändras? Men inte går det fort....
Jag har 4 pojkar och jag tänker mycket på att om jag hade haft flickor hade jag då uppfostrat dem annorlunda?
Jag är osäker, men jag har ju ingen erfarenhet av det. Du som har både pojkar och flickor, men är en bra förebild som jämställd, kan ju se en skillnad i hur de pratar och är. Jag tror mycket av det kan bero på kompisar, men att de ändå kommer att ha en grundvärdering med sig hemifrån som gör att dessa kompisgrejer de "kör med" kommer att försvinna med tiden.
Mina pojkar har alltid haft tillgång till bilar och dockor, rosa och blått, killkompisar och tjejkompisar vilket jag tror är viktigt för att de ska komma ur de gamla rollerna som fanns förr. Mina barn har aldrig blivit begränsade till "nej du är kille du kan inte göra det,säga så,få det". Vill de ha rosa skor med glitter och barbies på så får de det, lika så om de vill ha blåa skor med monster trucks.
Tillsammans ändrar vi invanda könsroller, men som sagt så kommer det att ta tid :)
Skicka en kommentar