Att vi alltid ska hata varandra lite varje gång vi ska iväg någonstans... Även om vi ska iväg och ha väldigt roligt. Fast kanske är det naturligt. Det är väl så krig uppstår. Fast de flesta krig handlar om större saken än buffar, vem som borde ha klivit upp när reveljen gick, vem som slarvat bort underställen på sitt rum eller varför någon prompt ska på toa när alla andra är klara.
En liten stund ångrar man alltid att man ens ämnar till att få med sig kaosfamiljen utanför tomtgränsen.
Jag har sagt det förr men det är fortfarande sant. Är man medlem i en kaosfamilj skulle man helt automatiskt kunna få ett rekomndationsbrev till jobb på till exempel FN eller fredsdomstolen i Haag. Man vet hur krig startar och varför men man vet också att det kan skapas fred även när det verkar fullständigt hopplöst.
För det är ju så det brukar bli till slut. Alla sitter i bilen på någon plats, lite lagom efter-krigs tjuriga. De flesta sakerna är med o efter en stund börjar de flesta i kaosfamiljen se ljust på framtiden. Innan dagen är slut har vi haft riktigt roligt.
Ha en fin dag allihop kram
8 kommentarer:
Hahaha :-) Klockren beskrivning som vanligt!
Ja det är ju så det är. Vem orkar kriga i evighet. Långsamt närmar man sig varandra och enigheten för trots allt så älskar man varandra och gillar att tillbringa tid tillsammans. Det är bara, ibland, så svårt att inse det.
Kram
"En liten stund ångrar man alltid att man ens ämnar till att få med sig kaosfamiljen utanför tomtgränsen."
Stor igenkänning på den. Därför orkade jag inte driva den frågan så ofta.
Nu är det hundens uppgift, men han har åtminstone bara vuxna människor att tampas med.
Ja kära nån, livet som mamma i kaosfamilj borde verkligen vara en merit i CV till FN!!
Jag skulle tro att det är en merit som skulle räcka långt i arbetslivet!
Jag tänker ofta att det var lättare förr, när barnen var 1, 3 och 5år. Då lyfte man ut dem i bilen och spände fast dem i bilstolen. Det är svårare nu så här tio år senare...
Tack Anna, trots att det är så där så åker vi ibland någonstans. Obotlig optimist :-)
Jo Kersti, ibland tvivlar man med det brukar inte vara så länge, man orkar ju inte kriga i en evighet över saker som är färdiga när man inte förstört varandra utan bara varit lite frustrerad :-).
Mm, Cecilia N du har rätt, det krävs en massa energi till att få ut en familj. Praktiskt med en hund som sköter "utställningarna" numera då ;-)
Jo men visst Eva, alla som ingått i en kaosfamilj borde kunna få fredsuppdrag helt enkelt, om man lärt sig något av det :-)
Precis Marina, jagr beredd att skriva Cv till alla barnen o med tillägg om hur de reagerar under olika framprobade förutsättningar ;-)
Absolut Melanie, får man bara ner 1,5 åringen i bilbarnstolen så är det ju lugnt sen, möjligtvis blir det lite högljutt ;-). Å andra sidan kan en 17 åring lämnas hemma i fem dagar, sköta akvariet o fixa sin egen mat utan att han fixar vattenskada eller bränner ihjäl sig på spisen ;-)
Kram på er
Tack Anna, trots att det är så där så åker vi ibland någonstans. Obotlig optimist :-)
Jo Kersti, ibland tvivlar man med det brukar inte vara så länge, man orkar ju inte kriga i en evighet över saker som är färdiga när man inte förstört varandra utan bara varit lite frustrerad :-).
Mm, Cecilia N du har rätt, det krävs en massa energi till att få ut en familj. Praktiskt med en hund som sköter "utställningarna" numera då ;-)
Jo men visst Eva, alla som ingått i en kaosfamilj borde kunna få fredsuppdrag helt enkelt, om man lärt sig något av det :-)
Precis Marina, jagr beredd att skriva Cv till alla barnen o med tillägg om hur de reagerar under olika framprobade förutsättningar ;-)
Absolut Melanie, får man bara ner 1,5 åringen i bilbarnstolen så är det ju lugnt sen, möjligtvis blir det lite högljutt ;-). Å andra sidan kan en 17 åring lämnas hemma i fem dagar, sköta akvariet o fixa sin egen mat utan att han fixar vattenskada eller bränner ihjäl sig på spisen ;-)
Kram på er
Skicka en kommentar