Det där med att äga bara sina problem är inte så enkelt. Mannen, barnen, människor på jobbet, ursprungsfamiljen, ibland försöker dom sig på att bolla över sina problem på en. Precis som vi alla gör ibland. Passar man sig inte så börjar man plötsligen springa runt med andras problem på sina axlar istället för att bära sina.
De facto så behöver vi människor äga våra egna problem och ibland må lite dåligt för att verkligen få kraften att ta tag i saker och det är vi så klart inte så förtjusta i. Bättre då att skylla på sina föräldrar, sin chef, kollegan, mannen eller fackombudet för att saker är som dom är. Vuxna människor som försöker leva (UPA) utan personligt ansvar. Då sanningen är att vi alla behöver bära vår del, ta ansvar för att försöka lösa våra egna problem och ordna med vår lycka utifrån omständigheterna.
Klart att chefen kanske är dum men det är upp till dig vad du gör av det. Inte krama dina trauman, vältra dig och lagra ännu mer dumma saker som hen gör och bli kvar i ett offerkoftelimbo…
Kommunals ledning har varit fartblinda puckon. Glömt att göra städersketestet. Inte försvarbart men inte heller så konstigt då de ”kommit upp sig i smöret” och umgåtts med pampar från näringslivet där många konstiga saker är helt ordinärt bland högdjuren. Because I´m worth it... (Lite mer jantelag är kanske inte helt fel ändå).
Makt korrumperar och så har det väl alltid varit. Därför bör alla som hamnar i maktposition göra städersketestet. Skulle vår städerska (som oftast verkligen har en låg lön) tycka att det vore ok att vi gjorde det här för denna summa pengar? Om svaret är nej så är det oetiskt att göra det. Med ett städersketest skulle nog till exempel de allra flesta fallskärmar helt enkelt avvecklas, framförallt de som löser ut när personen i fråga betett sig som ett pucko, handlat utan eget personligt ansvar… Däremot tänker jag att fackföreningar och att sluta sig samman är viktigt men fackföreningarna ska finnas för medlemmarna, inte tvärt om.
När det gäller Margot Wallström tycker jag inte att det är konstigt att en viktig minister, oavsett partifärg bör ha någonstans att bo centralt i Stockholm. En bostad som ”hänger med tjänsten” och som man får en vecka på sig att packa ur när man slutar. Annars är det kört för de äldre men Lillasyster kan vi ställa i bostadskö i Stockholm, om utifall att hon skulle sitta i regeringen eller så när hon är 45 ;-).
Hoppas ni har det bra allihop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Som vanligt, ett klokt inlägg sådär lagom till frukostkaffet. Och "offerkofftelimbo" - vilket underbart ord!
Håller med dig.
Vi har faktiskt två barn som fått lägenhet i Stockholm via bostadsförmedlingen så det är möjligt. Ja de bor inte i innerstaden men inte allra längst bort heller. Man måste vara 18 för att få ställa sig i kön så de hade inte stått där så fasligt länge men det gäller sedan att ligga i och gå på visningar och anmäla intresse. Det var tidvis ett jobb för hela familjen inklusive mormor som också fick lova att gå på visning när ingen annan kunde.
Tack Marina, slit ordet med hälsan :-)
Mm, Kersti, helt galet med bostadssituationen men vad härligt att de har hittat sig boende och att det blev ett lyckligt slut på släktsagan ;-)
Kram
Skicka en kommentar