torsdag 15 oktober 2015

Att aldrig underlåta firande...

Livet är en riktigt allvarlig historia. Någon klok har sagt att det enda vi måste göra är att välja och att dö. Eftersom det är på det sättet så behöver man muntra upp sig ibland. Därför ska man aldrig låta bli att sprida glädje, beröm och att fira när det händer roliga saker. Har de senaste veckorna firat min och Mannens 18-årsdag med middag, haft karamellfest på jobbet på grund av oväntat lyckosamma omständigheter och till helgen firar jag halvt 90 genom att bjuda ett gäng kvinnor på middag.

Världen är smockfull av gnäll och tråkiga saker men också många positiva saker. Tacksamhet över det man har så länge man har det. Mig äger ingen och jag äger ingen annan heller, inte ens Mannen eller barnen. De är fria att gå när de vill eller kan. Vi försöker inbilla oss att vi kan styra men egentligen kan vi bara styra över oss själva. Det blir extremt tydligt när Storebror blivit 187 centimeter lång att jag inte kan bära honom någonstans, vi har dock rätt roligt när jag försöker ;-).

Och det där med att fylla år. Förr firade jag bara så där lite. När jag fyllde 30 hade mamma cancer. Mellan 30 o 40 firade jag lite halverst, fullt sjå med barn och jobb. 40 firade jag stort o sen har jag firat mig. Ifjol gjorde jag helt sonika en kvinnomiddag för årets betydelsefullaste kvinnor. Damer där vi utbytt vänskapliga handlingar under året, jättekul. Det tänker jag fortsätta med så länge det känns bra o nu var det dags att bjuda in igen. Ler lite o funderar. Morsan, syrran, svägerskan, Galadriel, lunch-Harriet, Göteborgskan, goagrannen, tränarvännen, integrerskan, häxsystern, moster-syrran, lajvprinsessan, badkompisen, ordförande i brända klubben, blomkamraten, suicid bunnyn, häxvännen, fotbollsmamman, gummibåtsdottningen o sjukvårds antagonisten. En del kan komma, andra inte (och det är nog tur, hade alla tackat ja hade vinte rymts runt pingisbordet) Det går att beskriva alla dessa damer i blandade åldrar med många fler ord. Gemensamt är att jag ler när jag tänker på dom. Det lär bli en kväll av ren kärlek.

Så lev i kärlek mina vänner, njut av det ni har, skratta ofta och fira att det är den här dagen vi har. Kram på er

4 kommentarer:

Anna/notonmusic sa...

Kloka ord Jenny! Så klart man ska fira allt man kan och så ofta som möjligt! Blir med all säkerhet toppentrevligt runt pingisbordet även om alla kommer :-) Kram

kalebass sa...

Grattis på dig :-o. Kanske är ni igång i detta nu, när jag skriver! Låter verkligen som ett härligt gäng du har bjudit in. Visst ska man fira när möjlighet finns. Skål, och kram på dig! :-)

Eva Swedenmark sa...

Jenny så härligt.Jag har också principen att ivrigt fira min födelsedag. Jag brukar fylla 44 varje år och jag och Milton har redan börjat planera nästa fest. (I februari). Det ska komma många barn tycker han. Och han erbjuder sig att stå i baren. Det blir underbart. Annars låter det fantastiskt med en stor tjejfest. Tror jag härmas och gör det i smyg. Man kan väl fira att man fyller 44 eller nåt två gånger???

KaosJenny sa...

Du har rätt Anna/notonmusic, det blev trevligt, framförallt för mig som känner alla :-).
Tack kalebass och jo, vi satt nog och åt precis när du skrev och det blev en trevlig kväll och framförallt är det roligt att bjuda på god mat och sånt till årets toppkvinnor :-).
Bara 44 Eva Swedenmark, då är jag ju ett år äldre än dig ;-). Jag skulle nog kalla det kvinnomiddag mer än fest och det är verkligen något att rekommendera. De som vill kommer och sen stannar de så länge de vill. Det är alltid några som går lite tidigt och sen ett par stycken som stannar längre :-).
Kram på er