16 år senare möts vi, en gammal vän o jag. Mycket vatten har flutit under broarna men vi känner igen varandra. Åker racerbil, skrattar, badar i havet, äter o pratar från morgon till kväll. Livet har varit tufft mot henne men hon är sig lik. Häftig, rolig o klok.
Dagar helt bortom ord. Så där så att man blir glad över att hon fortfarande finns o bitvis full i skratt o nästan lite rörd över att vi, hur livet än har krängt o vänt så har vi ändå landat med fötterna på ungefär samma spår. Viktiga prat om livet, sjukdomar, relationer, döden, vänskap o sammanhang.
Träffade också hennes fina son som gjort samma resa som henne fast på ett annat sätt då han är en ung man som går gymnasiet o som ska ut i livet. Göra egna såna där galenskaper som vännen o jag gjort o skrattade så mycket åt...
När jag sammanstrålade med Mannen o barnen blev det lite berättelser förstås men det mesta går inte beskriva. Mest bliv det nog att jag strålade med ögonen o konstaterade att jag haft det riktigt bra.
Tänker att det på ett sätt är ett problem här i världen. Dagar bortom ord, goda stunder o rena relationer behöver man sällan orda så mycket om. De bara är. Kruxet är attman verkligen behöver jobba för att kunna bära med sig dom... Som om vi vore födda eländesforskare. Jag tror att jag är ganska bra på att bära med mig stjärnstunderi hjärtat men jag tror att det alltid är något att tänka på så att man inte tappar bort det.
Hoppas att ni också får gott om stunder bortom ord i sommar. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Stjärnstunder i hjärtat. En vacker beskrivning. Jag skall samla på stjärnstunder i sommar och bevara dem i hjärtat. Tack, kloka fina Jenny!
Känner igen det där med vänskapen, den som finns kvar fast åren har gått och tiden mellan har försvunnit på ngt märkligt sätt. Min barndomsvän och jag har idag mer kontakt än någonsin och det känns så himla roligt trots att det finns sorg över vändningar som livet har tagit även där. Vänskapen består. Fint inlägg! Kram
Känner igen det där med vänskapen, den som finns kvar fast åren har gått och tiden mellan har försvunnit på ngt märkligt sätt. Min barndomsvän och jag har idag mer kontakt än någonsin och det känns så himla roligt trots att det finns sorg över vändningar som livet har tagit även där. Vänskapen består. Fint inlägg! Kram
Mm, Anonym, låt oss sprida och spara stjärnstunder så blir världen automatiskt vackrare :-).
Vänskap som består är verkligen härligt och viktigt genom livets olika skeden. Man kan aldrig veta vad som händer men med vänskap blir det åtminstone delbart...
Kram på er
Inte alla förunnat att ha barndomsvän som finns mer Anna/notonmusic och att ni till och med har mer kontakt numera :-). Själv har jag kvar en sån men det handlar nog mycket om att hon (trots att det var kris då) flyttade i tonåren. Det är inte all vänskap som består men den behöver inte vara mindre betydelsefull för det. En del människor finns under en period av livet och andra blir kvar. Vänskap går gärna upp och ner också. Kram
Skicka en kommentar