Som läget är nu känns det möjligt att vi i smyg har fått en ny årstid. Kall regnperiod skulle man kunna kalla det. Ilande kyligt regn varje dag.
Vi bor i ett väldigt tryggt land. Ett land utan naturkatastrofer, krig och svält. Ett land där jag blivit opererad två gånger som barn och genomgått fyra förlossningar utan att någon blivit ruinerad, trots att jag inte är special- välförsäkrad. Ett land där jag kunnat gå på universitet även om jag inte kommer från en rik familj. Och tänk att få bo i ett land där det strävas efter jämställdhet, rättvisa och alla människors lika värde.
Vi må tycka vad vi vill om vår politik och statsskick men det känns som om vi, på många sätt, bor i världens bästa land. Bara lyxen att få bo i ett land som människor vill fly till (trots nya klimatet) istället för ifrån är ju lyxigt. Och nej, vi tar inte emot jordens alla flyktingar. De flesta av de 50 miljoner människor som är på flykt flyr till sina grannländer...
Och eftersom det bor en massa människor här som jag gillar att "hänga med" så bor jag kvar. Det går att ha ett roligt 40-årskalas trots regn och det går att odla tomater i köket. Att ta det lugnt hemma inne är ganska skönt för att reparera sig från galna maj. När solen tittar fram brukar vi på de här breddgraderna bli glada och slänga oss ut. Det kan jag inte minnas hände Australiensarna när jag var i Australien. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Visst är det så, vi bor i ett härligt land - trots en fruktansvärt kall vår! Men trösten just nu är att det kan ju bara bli bättre (på väderfronten alltså...)
Kloka insiktsfulla Jenny! Så klart! Och när jag läste dina rader och ser hur regnet strax är över oss igen här i södra Dalarna så kände jag: Spelar roll? När solen kommer i eftermiddag blir man desto gladare och det är inte så dumt att sitta intill vedspisen och slänga in pinnar heller, bläddra i bloggar, smutta på morgonkaffet och inse att vi bor i ett fantastiskt land. Vi har också haft två barn som har genomgått operationer och kanske inte ens skulle ha överlevt utan, i ett annat land och utan pengar. Vi har utöver skatter och normala utlägg inte betalt en krona för detta! Har många gånger känt stor tacksamhet för detta. Ha en fin vecka Jenny! Kram
Javisst har du rätt. Vi har mycket att vara tacksamma för. Mycket att tacka föregående generationer för. Bildandet av fackföreningar, arbetslöshets-sjuk och försäkringskassor... kort sagt hela offentliga sektorn. Allt detta håller på att försvinna. Vi har det fortfarande bra, utan tvekan. Men varför alla stela, sura miner hos folk, på bussar, i varuhus (med välfyllda plånböcker), på gator o torg..?
Väldigt många mår dessvärre mycket dåligt.
Regnmolnen kan vi inte göra något mot, men det finns andra orosmoln som vi måste hålla ögonen på.
Du är en klok och positiv människa Jenny, kram på dig !
Ha Ha Marina, vet inte om vädret svängt hos er men hos oss är det fortfarande kylslaget... Får bli ordentligt med kläder på midsommar :-)
Tack för godorden Anna/notonmusic. Tacksamhet är något som verkligen värmer inifrån och något som vi behöver påminna oss om eftersom vi bor i ett på många sätt väldigt stabilt land :-).
Tack för fina ord Kalebass, tror du inte att det ibland är så att vi koncntrerar oss på eländet så att vi glömmer allt det bra som också händer?
Kram på er
Tro mig Jenny, jag förstår vad du menar. Men jag tror faran är större att vi slår oss till ro (och för bröstet)i vårt välstånd (som inte alla får del av!) och inte ser eller bryr oss om det elände som finns och ökar runt omkring oss.
Jag tror att samhället måste anpassas efter människan, inte tvärtom. Alltfler människor mår dåligt, skrapar man lite på ytan så upptäcker man att det är än värre.
Bloggosfären svämmar över av ytlig egoism, mode, smink, överhuvudtaget om yta. De allra flesta vill inte höra om eländet för då påminns man om hur man själv mår.
Eller också gottar man sig över andras olycka...
Det har blivit så att jag tagit det som min uppgift att då och då påpeka bristerna.
Men, ibland måste vi glömma eländet! Det FINNS mycket som är bra.
Please, ge inte upp hoppet om mig... Kram!
Jag håller med dig kalebass men det behöver vara en balans (förstås). Vi behöver jobba för det som är viktigt och skippa det ytliga tramset. Mycket av det du skriver håller jag med om :-). Kram
Skicka en kommentar