Alla kan inte gilla en och allt kan inte gå bra. Teoretiskt sett är det enkelt att begripa men känslomässigt så har det tagit ett tag. Allt kan inte gå bra heller. Missförstånd och trassel kan det bli så fort fler än en person är inblandade. Fast allvarligt talat så är jag rätt vass på att trassla till det alldeles själv. Lyckades till exempel få tanklocket att hoppa av på min mormors bil för någon vecka sedan. Så pass så att fina morbröderna behövde köpa nytt och krypa in i bagageluckan för att fixa det. Är det inte som magi så säg ;-).
Nåja, om man lyckas skrapa ihop mer plus än minus så är det ok. Annars får det gå ändå. Det mesta är ju ändå bara detaljer. Skönt att inte vara barn/ tonåring när man hör om deras "livs värsta dagar". Leende tänker man för sig själv att lilla vän, du kommer att vara med om mycket värre dagar och klara det också. Dessutom vet man att det finns många människor som har det värre hela tiden.
Det är väl det ålder och erfarenhet ger, perspektiv. Förmåga att inte räkna plus och minus så hårt, vara snäll i bedömningarna både av sig själv och andra. Självhumor och en känsla av att det mesta ordnar sig och går över.
Just nu funderar jag på hur jag ska fördela mina 80% på arbetet. Jodå, jag vet. Lillasyster fyllde 9 år och egentligen har man inte rätt till deltid men både Mannen och jag tycker att det är skönt att jobba mindre. Jag tror absolut att chefen och kollegorna tjänar på att jag vilar upp mig mellan varven. Man har absolut mindre pengar i plånboken och inte mindre att göra än kollegorna men det är stressreducerande att jobba deltid. Framförallt om man är ledig en hel dag. Dock måste jag bekänna att det stör mig lite att man får någon typ av omräkningsfaktor som gör att man får mindre semester och längre karens om man är ledig en hel dag än om man kortar av dagarna. Nåja, futtigt egentligen, man får bestämma sig för vad som är viktigt.
Livet är ju inte bara en rak ekvation. Vänskap, kärlek och såna viktigaste saker räknar inte inte plus och minus. Man delar med sig om man har mycket och får om man har lite. Tillit. Förr eller senare brukar saker ordna sig på något sätt.
Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst ställer man till det emellanåt. Oftast går det ganska smärtfritt förbi. Som min mormor sa; "det går över, och kommer igen"... På det stora hela; vad gör det om hundra år?
Vissa misstag hänger ju förstås kvar alltför länge. Och visst gör det ont när man ser hur de unga gör misstag som man vet inte kommer att sluta väl...
Vi får göra så gott vi kan, det mesta ordnar sig på något sätt, som sagt var.
Kram på dig Jenny!
En del av gångerna man stälelr till det blir det bra historier av ;-). Du har rätt kalebass det mesta ordnar sig och välkommen tillbaka från sommarlovet. Kram
Skicka en kommentar