Film och chips i soffan kan funka med en tonåring. Vi har just sett Searching for Sugarman. En dokumentär som kan leda till lite intressanta diskussioner. Storebror har det inte lätt numera. Som enda barnet till en ensam hemma-galen mamma så händer det saker. Plötsligen tittar hon på honom med bedjande blick: -Storebror, du behöver bara klippa liiite... jag har ju så lockigt hår så det kommer aldrig att synas... du har ju värsta chansen att håva in lite enkla Real Life poäng här... Please... Vet inte om det var den bedjande blicken, nyfikenhet eller RL poängen som fick honom att göra det (troligtvis RL poängen när jag tänker efter då de ger spel nästkommande kväll). Helt klart något som gick utanför hans komfortzon men han gjorde det i alla fall. Och bra dessutom. Färgning skulle dock kosta väldigt mycket extra tydligen så det fick jag fixa själv.
Annars har veckan sett ut så att jag gjort lite olika saker, socialiserat mig med andra, jobbat, läst och tagit mig cykelturer. Sen har jag försökt hänga runt här hemma lite, företrädelsevis sent på kvällen om utifall att tonårssonen skulle vilja snacka lite eller spela något spel med sin mor. Trött som tusan har jag varit på morgnarna men det har varit värt det. Mysigt när jag fått audiens men det har alls inte varit alltid. Jag har ju konkurrerat med den här (länken som Storebror skickade till mig för några veckor sedan efter en speciellt tuff diskussion om varför). Att konkurrera med något som är som flickvännen/ bästa vännen/ hobbyn i ett är inte lätt. Man får vara beredd på att bli rejält nobbad som tonårsmamma men försöka att inte ta det personligt utan se sig själv som ett erbjudande. Och förstås, vara nöjd när man får till det helt enkelt...
När det gäller dataspel har jag svängt lite de senaste åren. Det är inte det värsta en tonåring kan hålla på med, inte om de rör på sig lite och skaffar sig RL poäng ibland också. För övrigt är det tur att jag fick semester idag igen. En tappad silverring och två parkeringsböter på en vecka men sånt är smällar man flinande får ta i Kaoslivet... Mest sörjer jag ringen. Imorgon kommer resten av Kaosfamiljen hem igen. Det ska bli en fröjd. Kärlek till er alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Plötsligt slår det mig vad attans mycket man hinner på en dag. Genom att läsa ditt inlägg så inser jag det. Känner igen mig i mycket av det som du skrivet. Nu har dock inte mina barn börjat klippa varandra och det är jag enbart tacksamt för! Resultatet vill jag helst inte tänka på....bäst att de inte ser ditt inlägg #ler
Synd att du tappat bort din ring. Hoppas det kommer fram igen! Tyvärr är jag ju ingen sierska som kan hjälpa dig. Böterna...tja du kanske bara hade ren otur, eller?
Ha det gott fina du!
Kramelikram Veronica
Min lockige exman klippte jag alltid, det är som sagt lättare med lockar. Vad mysigt att vara hemma med ett barn och ha tid även om tiden inte alltid inträffar när man själv är som piggast...
Kram!
Mm Veronica, ibland hinner man mycket och andra dagar ingenting :-) och ringen kom tillbaka :-)
Mm Eva Swedenmark, det var jättemysigt att vara hemma med bara storkillen och det blev inte så mycket sömn då han gärna pratade... och han var modig som klippte, även om det precis som du säger är mycket lättare med lockigt hår :-)
Kram på er
Skicka en kommentar