Vi är alla konstiga...

Kanske är jag lite konstig men jag tycker om att besikta bilen. Först och främst så brukar man få vänta. Väntan är bra när man vanligtvis är lite stressad. De två senaste gångerna har jag vädret dessutom varit med mig så att jag har kunnat stå och njuta i solen en stund. Sen när jag väl får komma in så brukar jag be beiktningskillarna att vara EXTRA nitiska i kollen eftersom jag ofta kör omkring med väldigt värdefull last. De brukar le stort. Upptäckte att någon tydligen måste ha backat på oss någon gång eftersom vi har en buckla på ena framskärmen. Spela roll, det är en av fördelarna med att ha en hyfsat rostig -92:a, man behöver inte bry ihjäl sig. Nåja, nu borde bilen funka hyfsat ett år till i alla fall...

Som tur är verkar jag inte vara ensam i den här familjen som är konstig. Mannen stänger inte varken garderober eller köksluckor efter sig. Storebror bröt nyss ihop över att en trumpinne gick sönder. Storasyster gråter fortfarande varenda gång en Guppy dör (och hon har ett antal och borde snart ha vant sig). Lillebror brukar bryta arm med sig själv när han har tråkigt. Lillasyster tyckte att det var jätteroligt att cykla ifjol men vägrar i år eftersom hon inte kan tänka sig att sätta sig på den lilla skitcykeln i år igen, fastän hon inte har en chans att klara den större cykeln.

Tyvärr verkar till och med världen vara lite konstig. Tänker mycket på det där med vilka nyheter som är viktiga. 2000 Kinesiska människor har dött i jordbävning och det pågår massor med krig och andra katastrofer. Det som massmedia koncentrerar sig och alla andra också pratat om i en vecka är askmolnet... En del rapporter kommer om striderna i Bangkok också, mest hur det påverkar oss svenskar förstås... Så, vi är alla konstiga men det fungerar ju att vara konstig i en konstig värld...

Ha en trevlig kväll alla underbara konstiga