Egentligen borde jag har lärt mig att inte uttala mig men ändå. Just som man säger att “Lillebror är så lugn och harmonisk”, så börjar han med såna solklara 6 årstendenser, långa hotharanger och totalt oförklarliga sammanbrott. Då vi nöjt ler och säger att Lillasyster pratar så tydligt och bra börjar hon säga p meningar på skoj. Pa pill pa pälling poch på poch pägga pej. Pejsan poppsan palle palle pa pär pulen pommer pa parenda punge para pla´ osv. När jag ringer till brorsan och säger att vi inte är något gott sällskap eftersom Storebror och Storasyster just nu plågar livet ur varandra så har vi inte ett enda bråk på TVÅ dagar. Inte ens i bilen...
Och jag tycker att jag borde ha lärt mig. Ända sedan jag tvärsäkert sa att Storebror bebis hade fått rutiner har det varit likadant. Man hinner knappt säga meningen klart innan barnet fått för sig att vända på alltihop. Så, självklart vände allt ungefär i samma sekund som jag försiktigt skröt lite om att vi varit friska hela julen. Storebror greppade hinken...
Nu håller vi oss ute och håller tummarna för att det är den konstiga förkylningen som går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar