Nu är det över...

Det där med relationer är viktigt men inte lätt. Det går upp o ner men båda måste bjuda till o vilja ha ett utbyte om det ska funka över tid. Ibland behöver man bryta upp om ömsesidigheten upphört. EM del relationer har ett bäst före datum och det behöver inte vara bra bara för att man följts länge.

Om man har en relation med någon som fuskar och är oärlig så tar det energi. Någon gång är en sak om ens motpart bekänner sina synder, tar ansvar och gör något åt sina problem. Tricks o lirande är inte kärleksfullt o jag har inte längre tid med det från någon.

Har man barn ihop så behöver man förstås oavsett vad försöka ha någon form av respektfull relation ändå över tid. Har man inga barn ihop behöver man inte nöja sig med att göra slut, då behöver man inte vara ens vänner längre.

Så Nordea, jag gör slut. Och inte för att du har något med det att göra längre men jag har frågat chans på länsförsäkringar som verkar vara väldigt lokala och medlemsägda med en uttalad tanke om att vinsterna ska gå tillbaka till medlemmarna. Jag önskar all lycka men ett litet tips är att gå i egenterapi för att utforska hur framtidens relationer bör byggas. Lycka till Nordea.

Trytande ork och tagande och givande...

Ni vet ju att den här bloggen inte bara visar upp hur vackert, perfekt och strålande Kaosmodern har det. Här redovisas inte diverse lyckade projekt och inredningsstilleben heller. Sköter just nu Bloggen lite styvmoderligt men det är så det måste få vara. Det är ju det bästa med en Blogg, man gör så mycket som det passar en.

Efter den intensiva känsloveckan gick luften ur. Inte för att livet riktigt tillät hel urluftning på grund av lite fotbollsträning och borstökande från gårdagens 42 årsmddag men ändå. Hänga armarna rätt ner, äta och ta igen sig är riktigt skönt när luften gått ur. Var sak har sin tid. Ta det lugnt har också sin tid.

Har upptäckt att cykling vid älv och skog fungera yppeligt för sortering av tankar och laddning av batterier. En av dagens stora tankar var om vikten av att få ge. Middagen igår innebar att jag bjudit hem ungefär så mycket folk som huset tålde och gemensamt för de flesta var att de, trots att jag uttryckligen sagt ifrån, kom med något. Helt ovetandes om varandra så kallade i stor sett alla det de kom med för opresent. Choklad, blommor, frukt, godis, skorpor, ostkrokar, kakor och älgfärs! Ja men underbara charmiga, man bara ler och tar emot.

Till och med skogen, även när den är frostnupen ger. Som här i form av världens naturligaste blåbärsglass ;-). Någonstans här började jag tänka att det är så det ska vara. Alla behöver ge. Inte alltid så där direkt men ändå. Relationer och möten, oavsett vilka om de fungerar bra, innehåller alltid ett tagande och ett givande. Till och med barn, klienter, patienter behöver få ge för att det ska fungera och bli bra. Människor som ger behöver ta emot och få, människor som brukar få behöver ge. Världen strävar efter balans och vi borde i större utsträckning också göra det. Vad tänker ni om tagande och givande? Kram