tisdag 7 februari 2017

Det där med teknik...

Jag har alltid tillhört den där delen av samhället som får hjulen att snurra. Inte för att jag shoppar mycket utan för att jag har talang för att paja saker. Inte ser jag hur saker ska sitta för att fungera heller utan vänder helst saker bak o fram. Så innan jag träffade maken var jag en guldgruva för reparatörer av alla de slag. Kompisar med bara lite syn för det där har alltid kunnat känna sig som stjärnor bredvid mej. Och då har vi inte ens kommit till tekniken och hur dåligt det går ..

Bloggen har blivit 300% tråkigare då jag inte längre kan beordra nya smarta telefonen att lägga ut bilder. Datorn hittar inte längre hemnätet så den är jag rejält osams med.

På jobbet har jag lyckats installera ett program som vill hjälpa mig med "alla mina problem". I praktiken har det inneburit att min vikarie fått skriva ut åt mig då "The trouble maker" tar över varje gång jag ska skriva ut minsta pappersbit. Ifrågasätter dispositionen på enkla brevmallar och ställer en massa andra konstiga frågor om jag verkligen vill göra si eller så. Aagh, get lost problemlösare,  du skapar mer problem...

Universitetsstudier kräver att man går in i ett nytt system. Nya användarnamn o lösenord. Blipp blipp blipp. - Användarnamnet eller lösenordet är fel. Ja men va hurra. Kan man inte få en liten ledtråd? Så att man slipper gissa ihjäl sig bara för att få ut sitt schema? Och vad är det som gör att allt blivit så hemligt? Vem i hela världen kan rimligen vara så intresserad av min litteraturlista så att den behöver vara hemligare än fort knox?

Bara för att meddela skolan att Lillasyster ska till tandläkaren behöver man vara ingenjör numera. Försäljningen till klassresan ska så klart läggas in på nätet med speciella koder. Kanske inte så förvånande att jag säger nej varje gång någon föreslår att jag ska gå med i en klubb med plastkort o nya lösenord för att se sina erbjudanden och inplastad tidning.

På jobbet behöver lösenorden ändras var 3:e månad, gaaah. Min hårddisk är för liten, inte uppgraderad. Lär jag mig ett enda lösenord till kommer jag antagligen att glömma mitt förnamn.

Så med detta i bagaget ska jag idag försöka lista ut hur universitetspluggandet ska gå till. Jag är redan förbannad. Wish me luck. Kram på er

4 kommentarer:

Marina sa...

Det mesta här låter väldigt bekant!! jag kan inte påstå att jag är speciellt mycket vän med tekniken någonstans... Som tröst kan jag berätta att jag trots detta lyckades genomföra att läsa en termin på distans och om jag kunde det - då kan du!!!

Cecilia N sa...

Jag skriver hemlighetsfulla koder på ett ställe för att jag ska hålla ordning på lösenord och andra dumheter.

Heja!

FiaLisa sa...

Oj vad jag känner igen mig och jag är ju ingenjör! Det värsta är att jag hade fixat ett bra system med ett lösenord som är okränkbart, men sen var jag tvungen att lägga in en stor bokstav någonstans, och det var för kort någon annan stans, det slutade med miljarders olika varianter så jag vet ju ändå inte vilket lösenord jag ska använda. Och, jag behöver också byta lösenord var tredje månad på jobbet... får panik varje gång.

Familjeniguildford sa...

Skönt att höra. Jag trodde nämligen att det bara var jag som inte visste hur man skulle lägga ut bilder när man bloggar från telefonen. Fast kanske kan man?