måndag 14 mars 2016

Ja men åh... och dags för äventyr...

Skrev ett litet snabbt inlägg om det äventyr som jag nu är på väg till. Tricksade lite med nya telefonen och lyckades radera både det och det förra inlägget totalt. Ja men tjoho. Förra inlägget var ett mysigt inlägg om Kaos i kubik, om att bo 11 pers i en 9 bäddsstuga med fisar, fniss och stora pjäxor. Skrivet på känsla, då går det liksom bara inte att återskapa. Försvunnet i cybern helt enkelt...

Nåja, lärt mig att inte svara ja på ta bort permanent... Det där med teknik...

Smort in de gamla vandringskängorna för att bege mig ut på äventyr. Med äventyrsresa menar jag en sån som kan ställa saker och ting på huvudet. -96 var jag och jobbade i Sydney, nu ska jag vandra i Peru. Guidad tur men ändå blir det att bege sig in i en helt annan värld.

Det är en kompis och jag som åker. Lämnar man och barn hemma. De kommer att klara sig utmärkt men det är mycket känslor förstås. Att bryta mönster, om än bara för 14 dagar innebär oro. Säkrast hade det förstås varit att stanna hemma. Inte bara stanna hemma och göra det vanliga utan helt enkelt stanna hemma och slå rot i källaren tillsammans med alla som man tycker om med hjälmar och flytväst. Fast då hade vi blivit galna snarare än lyckliga förstås ;-).

Att leva i kärlek innebär att man gör klokt i att lära sig hantera känslor, även de ovälkomna. Och eftersom det är kärlek som gör livet värt att leva så är det ett pris man får betala.

Kärlek till er allihopa. <3




4 kommentarer:

Mammahäxan sa...

Peru, vad häftigt! Hoppas kängorna är sköna och skoskavsfria och härligt att du inte följer impulsen att växa fast i källaren, en impuls jag själv kämpar med varje gång jag inser att barnen växer och att det finns ondska i världen. Men mycket fint också. God tur!

Melanie Rydoff sa...

Kan intyga att det förlorade inlägget var ett fint inlägg!
Men, jag blir lite nyfiken på vem som har vilka känslor inför resan. Jag och min man lämnade barn och hem i en vecka, och jag var överraskad över mängden information som skulle delas ut till dem som passade. Det hade helt klart lönat sig att vara borta två veckor, eftersom man bara kunde ha skrivit X2.
Hoppas det blir en fin resa!

kersti sa...

Oj vad spännande. Att leva i kärlek är att våga, att hoppa och att göra saker utanför bekvämlighetszoonen. Det låter helt fantastiskt. Jag önskar dig en härlig, underbar, lärorik resa.
Stor kram.

KaosJenny sa...

Tack Mammahäxan, skorna funkade fint och det blev en riktigt god tur :-).
Vad trevligt Melaine Rydoff att du hann läsa det förlorade inlägget. Barnen tog min avfärd rätt lugnt, det var Mannen som tyckte att det var jobbigast men det handlade mer om annat än om mig och min resa men det blev riktigt bra. Han jobbade sig igenom det fint. Lillebror tyckte också att det blev jobbigt då han fick flunsan vecka två och då vill han ofta att vi båda ska vara hemma helst men han var sjuk så länge så att jag hann hem och pyssla om honom jag också.
Mm Kersti, fint beskrivet om att leva i kärlek, klart att man behöver växa och vara utanför bekvämlighetszonen ibland.
Kram på er