Personligen är jag nog ganska van vid att vara i process då kovändningar och förändringar typ varit ett signum för mig, i alla fall innan jag mötte Mannen, fick barnen och blev bofast. Bara en kommer ihåg att "tanka" upp sig ordentligt då hög fart kräver mer bränsle så går det bra. På samma sätt som att det kräver en hel del bränsle att böja tid.
En del andra runt omkring mig är lite lika vana att ha känslomässiga berg och dalbane liv men det ordnar sig. Tränar en så blir en bra helt enkelt, även om det blir lite skakigt i början.
Fast ibland tappar jag hoppet om människor. När man upptäcker att en del karlar i förhållanden tar sig friheter att bete sig hur som helst så blir jag halvet rabiat och tänker som Hanna Hellquist. När folk börjat dela rasistiska grejer på facebook, så tappar jag armarna och tänker så här.
Sen kommer jag på att de allra flesta människor jag känner, av alla sorter, är väldigt trevliga men däremot så spelar oro och rädsla ofta oss spratt. Så att vi slutar kolla fakta och sen blir vi rädda för de som är rädda som här.
Idag har jag hjälpt en kompis att bli av med en karl, grattat min jättefina 87-åriga jättevimsiga morfar som har det otroligt fint på sitt boende och sen har jag varit på akuten med Lillasyster som antagligen har en spricka i foten och fick ett halvt gips. Länge leve välfärdssamhället, det levererar :-).
Så låt oss tillsammans släppa rädslan, utvecklas, leka och fortsätta vår kärleksfulla vandring. Sprida tilltro, hopp och kärlek för det behövs det alltid mer av i världen. Kram på er
4 kommentarer:
Ja, samhället polariseras. Nyanser försvinner, allt blir svart eller vitt. Samtidigt som politiska partigränser suddas ut. Partierna vänder kappan efter vinden. Jag har tyvärr svårt att se positivt på utvecklingen. Men visst behövs mer kärlek !
Just det där med det onyanserade delandet på sociala medier skrämmer mig något fruktansvärt, och visst kan det behövas lite mer omtanke och värme rent generellt, men för det mesta tycker jag nog att det är rätt bra :)
Rädslan och oron gör verkligen att att många handlar helt okritiskt. jag håller helt med att det är det jag är rädd för dendär vardagsrasismen som tar allt större plats omkring oss.
Mer omtanke och mer kärlek behövs helt klart.
Kalebass, jag tror att det finns de som mer och mer förstår att tillvaron inte är så enkel också. Tycker mig se att det finns mycket engagemang på ett annat sätt än det gjorde för några år sedan...
Jag håller med dig Marina, de flesta är bra men det finns en liten klick som bara delar allt helt okritiskt, som tror på allt de ser. Men de blir också de räddaste...
Förhoppningsvis Kersti så börjar folk att prata med varandra och påverkar varandra till att bli lite mer kritiska. De unga, som haft internet över halva sitt liv är inte lika okritiska som "vi" och det är riktigt positivt.
Kram på er
Skicka en kommentar