Ibland sägs det att folk skiljer sig för lätt numera. Själv tror jag inte det. Det händer allt för ofta att man träffar vuxna människor som lever i förhållanden som inte är bra för någon. Man har slutat lyssna på varandra eller är oresonligt svartsjuka, tänker att man håller ihop för barnen, skrattar inte längre eller har upphört att göra vänskapliga handlingar för varandra. En del förhållanden är väldigt speciella redan från början. Kamp om rätt och fel, kontroll, önskningar om tankeläsning och jag-är-bättre-än dig-grejer.
Dryga 17 år med Mannen, vännen och lekkamraten. 17 år är en lång tid. Klart det har gått upp och ner på alla tre områdena men det är ändå grunden och vi vill varandra väl och försöker lyssna. Ärlighet. Vore det inte så skulle jag rösta för att vi flyttade isär oavsett de 17 åren. Det värsta som kan hända barn (människor överlag) är inte skilsmässor. Det är att folk gör illa varandra och tjuras och är ihop fastän man inte är bra för varken varandra eller barnen. Kanske inte varit det på flera år...
Här halkade jag in på en blogg om ämnet. Med en massa kommentarer, främst från kvinnor om att man haft det dåligt i många år. Som om separation vore det värsta. Handlar livet inte till syvende och sist ändå om att mötas och skiljas? Har faktiskt träffat en hel del, både barn, ungdomar och vuxna, som önskat att deras föräldrar skulle ha brutit upp tidigare.
Oavsett om det gäller kärlekar, vänner eller släkt så är meningen att man ska växa och bli berikad av de möten man har med varandra, inte trasas sönder. Alla relationer går upp och ner och fram och tillbaka, men när mönster upprepas och ingen blir glad av en relation är det läge för time-out. Har träffat föräldrar som börjat om igen efter en tidig time out och fått det bättre än någonsin. Andra vittnar om att de samarbetar bättre som separerade runt barnen. Mest tragiskt är det när man träffar människor som trasat sönder varandra så mycket att de inte längre kan samarbeta.
Hemma hade vi för ett tag sedan en diskussion om Ron och Hermiones från Harry Potters förhållande(kan bli lite roliga diskussioner när barnen blir större). Mannen och Storebror hävdade stenhårt att de inte borde vara ett par. Jag hävdade motsatsen men har ändrat mig. Det är inte speciellt charmigt när vuxna människor gnabbas hela tiden.
Lillasyster, 9 år vet mycket om att mötas och skiljas. Hennes två bästa kompisar har flyttat. Ganska häftigt att se när hon träffar dom men framförallt den äldsta vännen. Tar vara på varje möte, det är en fröjd att se.
Lite så där som vi också borde göra. Ta vara på de goda relationerna så länge de varar och låta livet vandra vidare. Ingenting kan vara för evigt och det behöver vi tyvärr hantera... Kram på er allihop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har länge tänkt som du Jenny - tror INTE det är lätt att skiljas, jag tror det är supersvårt och gör jätteont men ibland den bästa lösningen helt enkelt. Det finns inga patent på relationer!
Hej :) Länge sedan jag kikade in till dig. Skäms lite. Livet rullar på ser jag :) Det finns ingen instruktionsbok eller mall över hur man ska skiljas. Det är jättesvårt. Den ena ser aldrig ut som den andra. Och det är definitivt inte lätt. Reaktioner från anhöriga. Man kan få ta mycket skit om man är den som väljer att gå. Men mår man inte bra. Det har varit dåligt i många år. Man pratar knappt med varandra. För vem är man kvar? Barnen mår inte bra av att se mamma och pappa bråka osv.
De upptäcker sedan att det gick och mamma och pappa kan prata med varandra igen, bättre än innan tom. Kram Katarina :)
Vilket jättebra inlägg! Du är klok som en bok. Tycker om att kika in hos dig, mycket. Jag har erfarenhet av det du skriver om. Har massor att säga men väljer att inte göra så eftersom det är privat. Mycket bra inlägg.
Skilsmässor kan t.o.m vara "lyckliga". För alla inblandade.
Men det är förstås ändå ett misslyckande, eftersom det inte var så man hade tänkt från början. Drömmar och planer som går i kras. Det har också betydelse NÄR i livet det sker.
Precis Anna/notonmusic. Den som tog patent på relationer blev nog rik :-)
Du behöver inte skämmas Katarina, livet rullar ju på oavsett. Skönt med skilsmässor där föräldrarna får det bättre och därmed också blir bättre :-).
Tack mammaxtre och du behöver inte skriva något, det är nog många som tänker så här verkar det som och det är bra. Man ska inte trasa sönder varandra utan då är det bättre att samarbeta om barnen.
kalebass, precis så tror jag också, det kan efter omständigheterna vara lyckligt. Sen är det ju som du säger sorgligt eftersom man satsat på att det skulle hålla men vad kan vara för evigt och bättre lite sprucken än helt kraschad.
Kram på er
Skicka en kommentar