tisdag 12 januari 2010

En Nattuggla förnekar sig inte

Varje morgon tänker jag att jag bara MÅSTE gå och lägga mig tidigt. När kvällen kommer är det så mysigt att sitta uppe. Lugnt och skönt. Reflektera lite över livet och tingen. Tankar/ diskussioner som på olika sätt dykt upp de sista dagarna är:

*Varför verkar det vara så tråkigt att vara mamma? Överallt tjatar mammor på halvstora barn om mössor, försöker lura i ovilliga barn sandiga mackor på stranden/ i pulkabacken (fast då snöiga), håller koll på familjens packning, aktiviteter, gympaväskor osv osv osv medans pappor i högre utsträckning busar och roar sig.
* Vad i hela världen skulle man göra om man vann 25000 kronor i månaden i 25 år och hur skulle du bidra till mänskligheten? (Förrutom att shoppa en tvättmaskin som inte tuggar kläder och en storköksdiskmaskin)
* Vad häftigt det är att vara del i en familj som kan dansa ut julgranen själva utan att riva omkull den på grund av trängsel.
*En applåd för facebookgrupper med bortskänkes/bytes/önskas där man kan byta grejer med varandra
* Är det etiskt att avliva en fisk som inte är frisk och ska man i så fall dölja det för Storasyster?
* Behöver barn alldeles tvunget ha aktiviteter?
*Varför börjar man lysa upp i trädgårdar när vi har energikris?
* Hur högt kan ett tvättberg bli innan det börjar bildas is längst upp?

Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, kanske hittar vi nya tankar... Nattuggleri på hög nivå... Sen gör jag som Pippi, säger till mig själv på skarpen, marsch i säng... Kram på er

5 kommentarer:

Bina sa...

Och alla bloggar där mammor väldigt ofta klagar över sina barn och hur jobbigt det är att vara mamma. Såklart måste man få pysa när föräldraskapet känns tungt och jobbigt, men när bloggpost efter bloggpost bara handlar om att barnen är jobbiga gör det lite ont i själen att läsa. Det finns ju kvar där. För evigt. Hur blir det för barnen att läsa när de blir större?

Och jag håller med om att det är lätt att bli sittande uppe länge när kidsen gått och lagt sig. Speciellt när kidsen blir större och inte lägger sig förrän vid halvtio.

Katarina sa...

Känner igen det där jag också. Klockan blir nästan alltid kring 23innan jag masar mig i säng.
Jag tycker så här att, visst får man gnälla lite, men man behöver inte stå och basunera ut det till allt och alla, prata med någon som du kan "kräkas" tillsammans med så känns det mycket bättre efteråt, eller så kan man behålla det för sig själv.
Kram Kram Katarina.

Mångmamma sa...

Skönt att se att det inte bara är jag som har extremt svårt att komma i säng i dräglig tid.
Varje morgon är en hård förhandling med mig själv om huruvida jag kan stanna kvar i sängvärmen bara en liiiten stund till, eller ej.
Blir ju alltid ej, tyvärr.
Och varje kväll stannar jag uppe en liiten stund för länge, fast jag vet att jag kommer vara nära komaläge morgonen därpå.
Varför?
:)

Lilla O sa...

Att lägga sig är riktigt svårt, vaknar alltid till vid nio-tio så där även om jag håller på att somna vid halv 7.

KaosJenny sa...

Ha underbart att höra att vi är fler ;-) Jag tror att det är den där tankningstiden man är ute efter, lite lugn och ro när man får tänka sina egna tankar utan att bli avbruten. När det gäller gnäll tycker jag att det är ok om det är till någon kompis eller så... Däremot tror jag att den traditionella mamma-rollen är tråkig. Överansvarig för ungefär allt och inte ett skratt i sikte på en "god mor"... Kram på er