Hinner du verkligen med alla barnen?

Ibland får jag den frågan och den vållar mig alltid lite huvudbry. Det beror nämligen på hur man ser på saken. Tänker man att jag som mamma med stort M är den enda som kan "ge barnet allt vad hen behöver" så blir svaret förstås nej, jag hinner inte med att ge alla barnen allt vad de behöver. Mannen är på resa med jobbet ett par dagar och då hinner jag förstås med ännu mycket mindre. Som ensamstående med fem barn (en av barnens fina kusiner har gjort oss äran att komma hit) blir det mycket praktiskt pyssel. Men man ska inte förglömma att barn är lojala och att det i en flock barn nästan alltid finns någon som för tillfället kan tänka sig att ge ett handtag. Genom att knäcka några ägg, åka och handla nya ägg om de råkat hamna på golvet, baka chokladbollar, hålla koll på sina gympatider eller följa ett småsyskon till fotboll växer barn och utvecklas. Praktiska saker brukar lösa sig (eller inte men det brukar ordna sig).

Jag är imponerad av ensamstående föräldrar men tror att min urgamla tes när det gäller killar stämmer. Man kan för det mesta lugnt flytta ihop med en son till en ensamstående förälder direkt, om gossen bott med båda föräldrarna gör tjejen klokast i att låta honom bo själv en stund först innan sammanboendet om hon har önskan om hyfsad praktisk jämställdhet... Barn till ensamstående föräldrar blir ofta riktigt duktiga. Har funderat lite på hur det blir med varannan veckas barnen. Om båda föräldrarna tvättar, städar, lagar mat, umgås med vänner och gör roliga saker under de "barnfria veckorna" finns risken att de också behöver lite "karantän" i egen lägenhet ett tag när de blir stora...

Och så det där det pratas om ibland, att föräldrar pratar så lite med sina barn. Jösses, som om inte föräldrar redan har en massa dåligt samvete. Det klart, om det ser ut så här så bör man ju fundera över sina prioriteringar. Numera finns det fikamöjligheter i Kaosfamiljen nästan hela kvällarna. Först fikar Lillasyster, sen Lillebror, sen Storasyster och sist fikar Storebror. De kvällar man hänger i köket blir det snack ibland och ibland inte. Men jag är inte hela deras värld, den enda som kan ge något. De har kompisar, lärare, tränare, kompisars föräldrar, släktingar och internet. Det är bra att träffa lite alternativa vuxna, se andra familjer och relationer. Jag tror hårt på tesen "it takes a village to raise a child." Om ett par veckor ska vi låna ut Storebror till min syster med familj. Då får han vädra sina vingar och leva i en alternativ familj i en vecka. Prata om andra saker än vi gör, äta annan mat och träffa andra människor än de vi känner.

Så svaret på frågan i rubriken är nog att tillsammans hinns barnen med och i takt med att de blir äldre behöver de själva få bättre och bättre koll på vad de känner/ behöver/ vill ha och varför så att de kan ta ansvar för att för att driva sina frågor. Svårt som bara den men ju bättre man blir på det desto lättare blir det i relationer med andra.

Kaosfamiljen har tomtar på loftet...

På facebook och bloggar vimlar det av duktiga nu-har-jag-jagat-och-själv-slaktat-grisen- typer. Och allt är vackert och strålande... Men det är ju inte en sån Blogg ni har kikat in på...

Julmaten är inte inhandlad och vi har inte skickat alla paket och julkort. Vi tror att släkt och vänner vet om att vi älskar dom, även om vi inte fått iväg allt i tid (annars får vi informera dom). Ibland har man så fullt upp med att kräkas, betvinga snö eller jobba så man får inte till det bara, det handlar inte om bristande kärlek. Vi glädjer oss över att ha en riktig affär i samhället och tänker handla upp resterna senast julafton.

Imorgon kommer kusinerna och vi har lovat kusinerna barnens sängar om barnen inte städar på golven (kan blir lite bråkigt). Tomte-eländet har vägrat dyka upp med madrasserna så det får jag ordna själv. En kompis föreslog att vi skulle börja ha gumboda-madrasserna i sängarna direkt från och med nu. Jag vet inte det... de är rätt halkiga och en del här har svårt att hålla sig i sina sängar med vanliga madrasser... men det klart, det skulle bli mindre tvätt. Undra om Gumboda-folket kan börja göra gosedjur och hur populära de skulle bli?

Vi kör inte vitt och stilfullt i år heller men vi har det riktigt bra ändå. Vi har mer en charmig jul. Vår julgran har alla färger och julkrubban har som synes tomtar på loftet. Imorgon kanske den ser annars ut. Jag har ärvt den av min farmor och vi fick alltid leka med den, alldeles underbart var det. Imorgon skickar vi det sista, sticker till badhuset, bakar pepparkakor med kusinerna och sen kör vi... Tänder ljus och luktar pepparkakor. Vi tvingar hit Julfrid oavsett om han vill eller inte. Julmyys...

Just nu undrar jag om Mannen gick in i en tvättpsykos efter att försökte bekämpa tvättens Killimanjaro som vi hade i källaren. Tror ni att tvättpsykoser visar sig genom ohejdat skottande på ställen där det inte behövs? Jag måste kolla honom... Nu ska jag nog göra en brasa och utmana honom i något spel...

Hoppas att ni får en fin jul där ni vilar upp er, gör snöänglar och strålar mot varandra... Hoppas ni också lyckas tvinga Julfrid att hälsa på er också. jag tror att enklaste sätter är att sätta sig ner ;-) Julkram