Igår skulle Storasyster åka på älven i en gummibåt med en kompis. När hon vi väl var där ångrade hon sig och då fick jag chansen. Jag lät inte ens det faktum att jag hade finklänning på mig hindra mig. Lite forsränning helt gratis mitt på blanka dagen. Jag skrattade högt i forsarna och jösses så blöt jag blev, urkul. 38 år gammal, hoppas verkligen att jag aldrig blir så gammal så att jag säger nej till såna roligheter när det bjuds...
På kvällen hade vi ett skov i förbättringssjukan Mannen och jag. Funderade ut förbättringar i varenda rum. Lite renovering och ordnande här och där. Ni vet det är bara... och så sen... och då kan vi ju... och sen är det lika bra att... Fantiserade om att låta dominobrickorna falla på förbättringsfronten. Ha Ha HA, som om vi behöver mer byggdamm, stök och fler ensamstående timmar... Frågan är om inte förändringssjukan på sätt och vis är värre än svininfluensan. Den går i skov, är smittsam till tusen och påverkar allt från ekonomin och den sociala förmågan till förhållanden, föräldraskapet och den psykiska hälsan. En som blivit smittad är aldrig nöjd. Är det någon som vet vart/ hur man kan vaccinera sig? Spruta i rumpan? Äta kokta Tranbär? Infraröd strålning? Eftersom det kan ta flera år att bli frisk är jag beredd på rätt mycket... Tror ni att forsränning åtminstone kan lindra lite? Hoppas ni får en fin lördag, kram
