För mig i alla fall som jobbat sedan i tisdags. Mannen o barnen har lov.
Kan inte låta bli att förundras över vilken märklig företeelse julen egentligen är. Den där helgen då allt ska vara perfekt. Överflöd av allt o konstant tindrande ögon.
Och så firar vi den tillsammans med familj o släkt. Såna som en inte valt, har långvariga o ibland trassliga relationer med. Relationer ställs på sin spets när man gör årets största flerrätters traditionsmat (ja hej bara vilka olika kulturer vi har när det gäller julbord), väntar på tomtar o delar ut julklappar tillsammans. Samsas när vi är trötta efter december månads tokrace på jobb o skola...
Vad är ärligt talat oddsen egentligen på att julen alltigenom ska bli lugn o vacker?Hur många familjer känner ni som aldrig har haft en enda liten dispyt på jul?
En liten reflektion bara. Nåja, nu kommer nästa högtid, den när man kan göra mer vad man vill om ens något alls.
Imorse meddelade vårt ordinarie nyårssällskap att de lämnar Walk ower. Över 39 graders feber o eller tokhosta hela bunten.
Första tanken var att fira själva men efter kvällens urartade middag konstaterade vi att det nog skulle vara roligare att "spä ut" Kaosfamiljen en aning på nyårs.
Vips hade vi hittat en vikariefamilj vars tilltänkta sällskap också har insjuknat. Hurra hurra 🎉. Problemet löst.
Gott nytt år på er allihop <3
1 kommentar:
Sant. Det är mycket mer troligt med lite urartning än välartning under julen på grund av precis det du beskriver så bra. Man får ta till begreppet Good enough även här tycker jag. Kram och ett gott nytt år Jenny!
Skicka en kommentar