Hm, mitt feministiska och jämställda hjärta har tyvärr på senare år upptäckt en markant skillnad mellan män o kvinnor. Så här i Em tider märks det tydligt. Många män har svårt att "tugga i sig" saker som bara händer i livet. Man är så van att kunna påverka precis allting, alltid så man blir helt utom sig över domslut eller en förlust. Det finns inga gränser. Man är beredd att slänga sig raklång som ett barn, skrika allt möjligt till domaren eller klippa till någon för att få sin "rättmätiga" fördel.
Kvinnor inom sporten gör sällan så. Min teori är att det beror på att många kvinnor tidigt behöver bekanta sig med känslan av att man inte alltid kan styra allt, inte ens sin egen kropp...
Veckans tragiska händelse i Orlando och risken att ensam-knäppgök-mördar-massor kan påverka USA till att rösta på att Trump ska få makt över kärnvapen skrämmer mig. Ingenting jag kan göra något åt förutom min lilla del. Sprida kärlek istället för hat. Kanske också på sin plats att påminna om att en flygstrejk kan vara störande men de flesta klarar sig bra ändå. I den bästa av världar kanske folk låter sig hamna i litet äventyr och upptäcker tjusningen men tåg.
Nu dags att planera skolavslutningsmiddag. Storasyster ska på sista natten med gänget med sin 9:a. Lillebror och Lillasyster försöker komma överens. Det går så där. Lillebror sa nyss att vi struntar i middagen men det kommer att innebära att hela familjen har klösmärken överallt redan innan 8 ikväll.
Ta hand om er <3
1 kommentar:
Ja, det där med att "idrott förbrödrar" är väl ett uttryck som kan diskuteras...
Skicka en kommentar