Än fortsätter den här diskussionen, sa jag till barnet som försökte tjata hål i huvudet på mig. Sen smet jag ner till grannarna en stund för att komma ifrån. Ibland är det bättre fly än illa fäkta... På kvällskvisten pratade vi om det och det blev riktigt riktigt bra. Ibland behöver barn extrem tydlighet men det är otroligt viktigt att reda upp saker i efterhand. Fundera lite tillsammans över hur saker kunde bli som de blev... Le åt oss...
Idag är en annan dag. Bakar lite bröd och 5/6 av familjen tänker åka och titta på Trästocksfestivalen.
Inte för att det här någonsin kommer att bli någon matlagnings/skrytblogg heller men ett extremt praktiskt kalljäst brödrecept kan jag ju bjuda gamla och nya läsare på.
Kaosmorsans Kanonbröd
Det behövs är en bunke, något att röra om med, någonstans att "vända upp" degen på mjöl, blomspruta, en plåt med bakplåtspapper och en ugn
3 ärter jäst
5 dl kallt vatten
lite mindre än 1 msk salt
rör ut så att jästen och saltet löser upp sig
rör i mjöl tills det känns som en deg
lägg in bunken i en plastpåse och låt stå mellan 2 och 18 timmar. Någon gång under den tiden brukar man ju hinna baka. Ju längre tid, desto mer likt surdegsbröd blir det.
När du har tid att grädda lägg mjöl på en bänk och skrapa ut degen (försök att vara rädd om bubblorna). Vänd sedan degen i mjölet en gång till. Slå på ugnen på 250 grader. Lägg upp brödet på plåten, antingen som helt bröd eller dela i två, små bullar eller baugetter. Låt brödet stå på plåten tills ugnen blivit varm. Spraya med kallt vatten om du vill ha hård skorpa. Ställ in plåten i ugnen. Slå ner gradantalet till 200 efter fem minuter och grädda i ungefär en halvtimme eller tills brödet verkar klart (beroende på hur stora bröd du gjort). Lycka till!
Jag har exprimenterat rätt mycket men grunden om hur är alltid detsamma oavsett mjölsort, brödkryddor, med eller utan sesamfrö/vallmofrö/havregryn på. Baugetterna är grymt populära här hemma och gräddas ungefär tjugo minuter. Sätter degen på kvällen och bakar ut på morgonen...
Hoppas att ni har en underbar kväll. Kram
Visar inlägg med etikett bråk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bråk. Visa alla inlägg
torsdag 18 juli 2013
torsdag 27 juni 2013
Berg och dalbanan hemma igen, utveckling och kort på en Kaosflock...
Efter en intensiv resa kom vi hem och gjorde som vanligt, dumpade all packning i hallen och smög runt och kollade in HEMMA. Läs KaosMannen kollade fiskarna, Lillasyster satte sig och läste, Storebror slog på internet, Lillebror flöt runt, Storasyster gick upp och kramade sitt rum och jag kollade blommorna och den vilda trädgården. Under tiden gjorde ryggsäckarna som de brukar, började spy ur sig saker. Källartrappen fylldes på något magiskt sätt med tvätt och vi konstaterade alla att det, trots att vi haft det väldigt bra, var skönt att vara hemma igen. Välkommen det vanliga vana.
Vi har haft det underbart med sol och bad med släkten och sen en familjetripp till Venedig. Tio dagars frotterande med handdukar och varandra. Bad, vägran, Pizza, Kaos, glass, sammanbrott, skratt, utbrott, kortspel och vackra promenader (med varierande personer som bröt ihop på lite olika sätt) i en salig blandning. Nackdelen med att ha en stor familj är att statistiken talar för att det alltid är någon som har en "bad-hair-day". Fördelen är att samma statistik också talar för att det är någon som är pigg glad och käck. Om rollerna i teatern varierar kan man få det att fungera hyfsat fast man blir lite trött ibland. Ärligt talat så blir man helt galen också ibland men vem har sagt att familjeliv ska vara alltigenom enkelt, det är ju utvecklande också och säga vad man vill om utveckling men det är sällan enkelt. Relationsträning på hög nivå är inte heller enkelt...
Det här med att ha barn är både speciellt och helt igenom vanligt. Man är en i raden av miljarders miljarder människor som fått barn och samtidigt är man helt unik för just det här barnet. Konstigt och befriande samtidigt. Och det är väl det att man är unik och den som fått uppdraget att göra familjejobbet som gjorde att vi inte gjorde slag i saken där i Zurich. Barnen hade gått in genom biljettkontrollen, gnällandes, bråkandes, tjatandes. Sluta var det vanligaste ordet som uttalades och samtidigt det ord som alla för flera timmar sen hade raderat från sin begreppsvärld. Inte ens vi vuxna var helt igenom kloka. När barnen blivit "inblippade" slog mig tanken att Mannen och jag skulle kunna springa åt andra hållet. Hoppa in i en taxi till Zurich och bara slå av telefonerna, vara för oss själva ett par dagar. Vi skrattade en bra stund åt möjligheten men följde så klart snällt med vår trassliga flock...
Lugnet har lagt sig, väskorna har dunstat från hallen och alla sover utom jag. Imorgon blir en ta det lugnt dag och resten av sommaren hemester. Välkommen vanliga lugnare hjulspår. Mannen och jag tog oss en stund för oss själva med en tekopp när barnen somnat. En vacker dag kan vi säkert strosa runt i Venedig utan att någon är hungrig, har blivit förorättad, inte orkar gå själv en meter till eller flåsar oss i bakhasorna och säger - Men åh, hur långt ska vi egentligen... Vi har ju gått över massor med broar nu och dom är ju vackra och så men... Åhh, kan vi inte gå hem... Var sak har sin tid. Nu har vi en stökande, hoppsande, trasslande, skrattande flock att utvecklas tillsammans med. Vi kommer att prata och skratta åt den här resan i åratal. Och tids nog hinner Mannen och jag till Zurich (om vi nu ens vill det då)...
Barnet på bilden är ett bonusbarn, någon som jag inte känner, som bara stod där och kontemplerade. Hade det varit mitt barn hade jag kanske fått för mig att berätta att jag skulle ta kort och sen hade det blivit trassel. Ställ dig mer åt vänster/ höger/vänd dig hitåt... Alla hade velat vara med eller ingen och så hade jag försökt få ett så bra kort som möjligt... Någon hade gjort grimasch, någon hade blundat, gjort kaninöron, petat någon i sidan osv osv. Att ta kort på 4 barn (som man är förälder till) där alla ser kloka ut kräver tur, medvind och en rad andra omständigheter som man inte styr över, bland annat slumpen. I min kamera finns det inte ett enda sånt kort från resan, jag sparar dom ändå :-). Hoppas att ni har det bra. Sov gott och Kram på er
Vi har haft det underbart med sol och bad med släkten och sen en familjetripp till Venedig. Tio dagars frotterande med handdukar och varandra. Bad, vägran, Pizza, Kaos, glass, sammanbrott, skratt, utbrott, kortspel och vackra promenader (med varierande personer som bröt ihop på lite olika sätt) i en salig blandning. Nackdelen med att ha en stor familj är att statistiken talar för att det alltid är någon som har en "bad-hair-day". Fördelen är att samma statistik också talar för att det är någon som är pigg glad och käck. Om rollerna i teatern varierar kan man få det att fungera hyfsat fast man blir lite trött ibland. Ärligt talat så blir man helt galen också ibland men vem har sagt att familjeliv ska vara alltigenom enkelt, det är ju utvecklande också och säga vad man vill om utveckling men det är sällan enkelt. Relationsträning på hög nivå är inte heller enkelt...
Det här med att ha barn är både speciellt och helt igenom vanligt. Man är en i raden av miljarders miljarder människor som fått barn och samtidigt är man helt unik för just det här barnet. Konstigt och befriande samtidigt. Och det är väl det att man är unik och den som fått uppdraget att göra familjejobbet som gjorde att vi inte gjorde slag i saken där i Zurich. Barnen hade gått in genom biljettkontrollen, gnällandes, bråkandes, tjatandes. Sluta var det vanligaste ordet som uttalades och samtidigt det ord som alla för flera timmar sen hade raderat från sin begreppsvärld. Inte ens vi vuxna var helt igenom kloka. När barnen blivit "inblippade" slog mig tanken att Mannen och jag skulle kunna springa åt andra hållet. Hoppa in i en taxi till Zurich och bara slå av telefonerna, vara för oss själva ett par dagar. Vi skrattade en bra stund åt möjligheten men följde så klart snällt med vår trassliga flock...
Lugnet har lagt sig, väskorna har dunstat från hallen och alla sover utom jag. Imorgon blir en ta det lugnt dag och resten av sommaren hemester. Välkommen vanliga lugnare hjulspår. Mannen och jag tog oss en stund för oss själva med en tekopp när barnen somnat. En vacker dag kan vi säkert strosa runt i Venedig utan att någon är hungrig, har blivit förorättad, inte orkar gå själv en meter till eller flåsar oss i bakhasorna och säger - Men åh, hur långt ska vi egentligen... Vi har ju gått över massor med broar nu och dom är ju vackra och så men... Åhh, kan vi inte gå hem... Var sak har sin tid. Nu har vi en stökande, hoppsande, trasslande, skrattande flock att utvecklas tillsammans med. Vi kommer att prata och skratta åt den här resan i åratal. Och tids nog hinner Mannen och jag till Zurich (om vi nu ens vill det då)...
Barnet på bilden är ett bonusbarn, någon som jag inte känner, som bara stod där och kontemplerade. Hade det varit mitt barn hade jag kanske fått för mig att berätta att jag skulle ta kort och sen hade det blivit trassel. Ställ dig mer åt vänster/ höger/vänd dig hitåt... Alla hade velat vara med eller ingen och så hade jag försökt få ett så bra kort som möjligt... Någon hade gjort grimasch, någon hade blundat, gjort kaninöron, petat någon i sidan osv osv. Att ta kort på 4 barn (som man är förälder till) där alla ser kloka ut kräver tur, medvind och en rad andra omständigheter som man inte styr över, bland annat slumpen. I min kamera finns det inte ett enda sånt kort från resan, jag sparar dom ändå :-). Hoppas att ni har det bra. Sov gott och Kram på er
tisdag 18 juni 2013
Tankar vid ett sandslott...
Nu har vi semester-bråkat-ihop-oss och kan ägna oss att njuta o ta det lugnt. Oerhört skönt. Igår tillbringad jag heela dagen med att bygga sandslott. Vi byggde utopia, ett samhälle där alla.får plats o hjälptes åt. Eftersom allt inte byggde på att shoppa o producera mer grejer så hade man massor med tid för att umgås, dansa, sjunga o roa sig. Med.jämna mellanrum blev vårt snäckland utsatt för tidvattnet så då kämpade invånarna tills någon ropade överge stan, ta snäckorna så bygger vi någon annanstans...
No hard feelings. Inget oj oj oj vi som just satt.upp nya tapeter eller köpt ny soffa. Förbättrad stad och så fest igen:-). Ja jösses, ibland tänker man att vi människor skulle må bra av lite katastrof, vi har det så bra så att vi blivit dumma i huvudet. Har läst lite ur Nina Björks lyckliga i alla sina dagar. En riktigt tankeväckande bok. Hur kan det vara att vi inte ifrågasätter mer när det gäller hur vårt samhälle fungerar? Vem fan är tillväxt? Ska hen verkligen avgöra vår lycka? Är hen månntro släkt med Julfrid?
En del sånt funderar jag på mellan simturerna. Kram på er allihop <3
No hard feelings. Inget oj oj oj vi som just satt.upp nya tapeter eller köpt ny soffa. Förbättrad stad och så fest igen:-). Ja jösses, ibland tänker man att vi människor skulle må bra av lite katastrof, vi har det så bra så att vi blivit dumma i huvudet. Har läst lite ur Nina Björks lyckliga i alla sina dagar. En riktigt tankeväckande bok. Hur kan det vara att vi inte ifrågasätter mer när det gäller hur vårt samhälle fungerar? Vem fan är tillväxt? Ska hen verkligen avgöra vår lycka? Är hen månntro släkt med Julfrid?
En del sånt funderar jag på mellan simturerna. Kram på er allihop <3
söndag 13 januari 2013
Fortfarande grön och grann i stugan och konfliktlösning...
Lite grus i maskineriet. Vi brukar klä av granen och äta upp julgodiset så där någon gång när vi har tid runt tjugondag Knut. Idag är den dagen här men Lillasyster har kräkts. Stackars henne. Yttersta trotyren vore väl om resten av familjen började dansa ut granen då... När hon hänger över en hink och önskar att "det" åtminstone hade en bättre färg... Granen blir kvar tills alla är friska. En dag eller två hit eller dit spelar ingen roll...
VAB för någon imorgon då. Föräldrarna tittade i almanackorna, det såg inte bra ut. Säg när det gör det, hade man inte haft ett viktigt jobb hade man förstås varit arbetslös. Klunsen (= sten, sax, påse) fick som så många gånger förr avgöra. En klart underskattad metod som vi brukar köra med lite nu och då. Både Mannen och jag, barnen och i fotbollslaget klunsas det. Bäst av tre, alltid. Sen är det avgjort. Idag förlorade eller vann jag, det beror på hur man ser det. Det blir jag som VAB:ar imorgon.
Faktum är att vi har löst ganska kniviga konflikter genom klunsning. Är det helt omöjligt att ordna upp med logiska argument som rättvisa, turordning eller behov så återstår egentligen bara kluns. Allt från riktigt tråkiga blöjbyten till vem som ska spela först eller dela kakan har vi fått rätt på. Till och med ganska små barn kan hänga med på "klunsgaloppen". Kanske är det något att tipsa FN om?
Erfarenheten är att när folk inte ställer upp på Kluns handlar det ofta om att man inte vill lösa konflikten. Ibland VILL folk ha en konflikt. Händer i de bästa familjer att någon är uttråkad, vet inte vad de ska göra med livet, har lite skoskav, är trött, less på någon, har en dålig hårdag, ätit för lite osv osv och då tycker att det är rätt skönt/ praktiskt att bråka lite. Eftersom det händer oss händer det säkert byar, städer, provinser och länder också... Om jag inte missminner mig så gjorde tex Clinton någon militär aktion i samband med Lewinsky-affären ;-).
Annars har det varit en helg fylld av fotboll, skidåkning, sparkturer, god mat, skratt och kramar. Vi får räkna morgondagen som en bonusdag med Lillasyster...
VAB för någon imorgon då. Föräldrarna tittade i almanackorna, det såg inte bra ut. Säg när det gör det, hade man inte haft ett viktigt jobb hade man förstås varit arbetslös. Klunsen (= sten, sax, påse) fick som så många gånger förr avgöra. En klart underskattad metod som vi brukar köra med lite nu och då. Både Mannen och jag, barnen och i fotbollslaget klunsas det. Bäst av tre, alltid. Sen är det avgjort. Idag förlorade eller vann jag, det beror på hur man ser det. Det blir jag som VAB:ar imorgon.
Faktum är att vi har löst ganska kniviga konflikter genom klunsning. Är det helt omöjligt att ordna upp med logiska argument som rättvisa, turordning eller behov så återstår egentligen bara kluns. Allt från riktigt tråkiga blöjbyten till vem som ska spela först eller dela kakan har vi fått rätt på. Till och med ganska små barn kan hänga med på "klunsgaloppen". Kanske är det något att tipsa FN om?
Erfarenheten är att när folk inte ställer upp på Kluns handlar det ofta om att man inte vill lösa konflikten. Ibland VILL folk ha en konflikt. Händer i de bästa familjer att någon är uttråkad, vet inte vad de ska göra med livet, har lite skoskav, är trött, less på någon, har en dålig hårdag, ätit för lite osv osv och då tycker att det är rätt skönt/ praktiskt att bråka lite. Eftersom det händer oss händer det säkert byar, städer, provinser och länder också... Om jag inte missminner mig så gjorde tex Clinton någon militär aktion i samband med Lewinsky-affären ;-).
Annars har det varit en helg fylld av fotboll, skidåkning, sparkturer, god mat, skratt och kramar. Vi får räkna morgondagen som en bonusdag med Lillasyster...
torsdag 13 december 2012
Ett Luciautbrott...
Jesper Juul må säga vad han vill men om jag inte minns fel så har han bara ett barn och antagligen ett lugnt sådant. Karl'n har rätt på sätt och vis. Klart barn vill samarbeta men ibland vill barn även bråka, retas och "lätta på trycket". (Faktum är att även vi vuxna ibland gör det men det låtsas vi inte om). En sån där logistik-peaks vecka och final med Lucia. När det har varit Lucia hela dagen, på längden och på tvären, mysigt och vackert och kanske lite spännande... Då kan det vara så att det börjar bubbla av känslor i kroppen och då passar det bra med ett litet utbrott om man inte får ur sig dom på annat sätt...
Full respekt för att barn är olika. Våra barn är väldigt olika. Somliga gråter och andra skriker och slåss så att rutorna skallrar. En del har inte just några utbrott alls medans en del andra behöver pysa ur sig hur ofta som helst. Vi vuxnas uppdrag runt omkring blir mest att ta det lugnt, se till att saker inte går fullständigt över styr och låta barnet hantera sig. Prata om det efteråt så att de blir bättre och bättre på sig. Svårt men viktigt. Och jo, nu när vi går in i julveckorna kan vi nog lugnt räkna med lite "julspel" också. Faktum är att julspel nog kan räknas till en släkt-tradition. I min ursprungfamilj vet jag till exempel att vi brukade göra ett julspelsarrangemang på julafton modell stort (inte hela världen, vissa saker kan vi le åt än).
Just ja, en liten julrapport också. Ungefär hälften av adventsgrejjerna ligger fortfarande i lådan. Tomtarna bor också där än. Julklapparna har jag och en kompis gjort upp om att vi köper nästa torsdag. Det vi hittar då får dom ;-). Barnen har gjort ett juldass...
Ta det lugnt i julstöket mina vänner... Kram
Full respekt för att barn är olika. Våra barn är väldigt olika. Somliga gråter och andra skriker och slåss så att rutorna skallrar. En del har inte just några utbrott alls medans en del andra behöver pysa ur sig hur ofta som helst. Vi vuxnas uppdrag runt omkring blir mest att ta det lugnt, se till att saker inte går fullständigt över styr och låta barnet hantera sig. Prata om det efteråt så att de blir bättre och bättre på sig. Svårt men viktigt. Och jo, nu när vi går in i julveckorna kan vi nog lugnt räkna med lite "julspel" också. Faktum är att julspel nog kan räknas till en släkt-tradition. I min ursprungfamilj vet jag till exempel att vi brukade göra ett julspelsarrangemang på julafton modell stort (inte hela världen, vissa saker kan vi le åt än).
Just ja, en liten julrapport också. Ungefär hälften av adventsgrejjerna ligger fortfarande i lådan. Tomtarna bor också där än. Julklapparna har jag och en kompis gjort upp om att vi köper nästa torsdag. Det vi hittar då får dom ;-). Barnen har gjort ett juldass...
onsdag 21 november 2012
Tankar om natten...
Tystnaden la sig i Stökriket. Nattens projekt för Kaosmodern blev färgning och klippning av egen hårman. Man kan ju göra det själv när man är en lockigtopp :-). När håret torkar och tystnaden lägger sig börjar tankarna vandra precis som dom vill.
Nu har klimatfrågan kommit upp på tapeten igen. Bra och samtidigt så vägrar de flesta tänka i dom banorna. Varför känner jag annars fler som grubblar på hur de ska få maken att godkänna en omtapetsering än som ägnar en minut åt att engagera sig för miljön. "Vad då, det skulle väl vara skönt om det blev varmare här" säger man glatt och klurar på hur soffbordet Allan ska kunna hamna hemma hos dom (made in var som helst i världen där de kunde skapa Allan åt IKEA billigast). Undrar vad de kommer att säga till sina barn-barn. Jo, mormor läste om det där med klimatet i tidningarna men hade fullt sjå med att bestämma vilken färg på fogarna vi skulle ha i badrummet, vi bytte nyans för den första blev för mörk...
Och så kan man fundera på varför vi låtsas att vårt socialförsäkringssystem och vården inte funkar när folk räddas till livet varje dag. I Sverige kan vem som helst få hjälp (om man inte är invandrare utan uppehållstillstånd förstås eller EU medborgare men det tillhör en helt annan diskussion, inte ens BARN får det de behöver om de tillhör dessa kategorier). Alla andra får hjälp, oavsett hur fattig man är och vilka man känner.
Och så ler jag lite för mig själv när jag tänker på alla föräldrar som förväntar sig att barnen ska hålla sams. Varför ska just barn hålla sams? Är inte barn också människor? Krigar inte vuxna överallt? I världen, på jobb, i släkter, på parkeringsplatser, hockeymatcher osv. Kanske bråkas det en liten aning mellan vuxna där hemma också...
Och så har vi pratat lite med Storebror om dataspelandet. Egentligen är vi nog inte så mycket emot, bara det inte blir för mycket stillasittande. I skolan säger de att oneline spel är bra för att utveckla sin engelska och vi kan konstatera att det blir en stor portion av social träning också. Nu ikväll när jag dök på den här artikeln blev det riktigt hopplöst att vara emot. World of Warcraft är bra.
Och så undrar jag varför jag aldrig ser någon annan mamma som dyker på badhuset eller hoppar i snöhögar. till sist så funderar jag faktiskt lite över vem som har ätit kakor inne på toan... Eller också flinar jag lite, struntar i det och går och lägger mig. Sov gott på er
Nu har klimatfrågan kommit upp på tapeten igen. Bra och samtidigt så vägrar de flesta tänka i dom banorna. Varför känner jag annars fler som grubblar på hur de ska få maken att godkänna en omtapetsering än som ägnar en minut åt att engagera sig för miljön. "Vad då, det skulle väl vara skönt om det blev varmare här" säger man glatt och klurar på hur soffbordet Allan ska kunna hamna hemma hos dom (made in var som helst i världen där de kunde skapa Allan åt IKEA billigast). Undrar vad de kommer att säga till sina barn-barn. Jo, mormor läste om det där med klimatet i tidningarna men hade fullt sjå med att bestämma vilken färg på fogarna vi skulle ha i badrummet, vi bytte nyans för den första blev för mörk...
Och så kan man fundera på varför vi låtsas att vårt socialförsäkringssystem och vården inte funkar när folk räddas till livet varje dag. I Sverige kan vem som helst få hjälp (om man inte är invandrare utan uppehållstillstånd förstås eller EU medborgare men det tillhör en helt annan diskussion, inte ens BARN får det de behöver om de tillhör dessa kategorier). Alla andra får hjälp, oavsett hur fattig man är och vilka man känner.
Och så ler jag lite för mig själv när jag tänker på alla föräldrar som förväntar sig att barnen ska hålla sams. Varför ska just barn hålla sams? Är inte barn också människor? Krigar inte vuxna överallt? I världen, på jobb, i släkter, på parkeringsplatser, hockeymatcher osv. Kanske bråkas det en liten aning mellan vuxna där hemma också...
Och så har vi pratat lite med Storebror om dataspelandet. Egentligen är vi nog inte så mycket emot, bara det inte blir för mycket stillasittande. I skolan säger de att oneline spel är bra för att utveckla sin engelska och vi kan konstatera att det blir en stor portion av social träning också. Nu ikväll när jag dök på den här artikeln blev det riktigt hopplöst att vara emot. World of Warcraft är bra.
Och så undrar jag varför jag aldrig ser någon annan mamma som dyker på badhuset eller hoppar i snöhögar. till sist så funderar jag faktiskt lite över vem som har ätit kakor inne på toan... Eller också flinar jag lite, struntar i det och går och lägger mig. Sov gott på er
måndag 30 juli 2012
Åh, nej, nu "laggar det" igen...
-Varför får han sitta där, han har ju suttit där hela tiden? -Men åh, jag var ju först... -Orättvist... -Sluta slita i säkerhetsbältet... -Men han slutar ju inte trumma... -Aj, sluta sparkas... -Vem är det som visslar? Tyst, vi behöver inte fler ljud... -Bort med din äckliga fot... -Men vad då, vad har jag gjort?? -Jag tycker att alla ska samsas... -Men åh, varför är ingen normal i den här familjen... -TYST!!! (en helt vanlig bilfärd i Kaosfamiljen)
Vid frukosten imorse sa Lillasyster plötsligt bara tomat,tomat,tomat, tomat, tomat i flera minuter. Sen skrattade hon och konstaterade att hon laggat fast. Sen sa hon fast fast fast i någon minut. När jag frågade vad man gör åt sånt sa hon: -Det är bara att vänta lite... man kanske kan kramas under tiden också... Underbara unge, den enda i Kaosfamiljen som både klarar av att tänka och har humor på morgonen...
Och frågan är om man inte kan dra ut Lillasysters tanke lite till den större världen också. I dagens IT samhälle förväntar vi oss att allt ska gå jättesnabbt och bara funka. Fix färdiga gräsmattor och plantor från plantskolan. Bilar som bara fungerar. Telefoner med väderprognoser, GPS och google så att i kan veta allt hela tiden.Snyggt och tip-top alltid. Kanonväder hela sommaren och glada obråkiga barn. Och så sköljer verkligeheten över oss som tsunamivågor. Regn, tjuriga föräldrar, bråkande barn och planer som går i stöpet passar liksom inte in i bilden av vårt föräldraskap och inte av semester heller.
Har funderat lite över mitt föräldraskap och konstaterat att skillnaden mellan mig som mamma för Storebror och Lillasyster är milsvid. Hade jag fått hoppa tillbaka lite så hade jag nog velat säga till mig att inte ta allt så allvarligt, ta det lugnt och kanske berätta om Lillasysters tankar om laggande. Antagligen hade jag inte lyssnat på det örat ändå, jag hade ju så fullt sjå med att räkna ut hur man skulle vara förälder :-). Alla föräldrar måste nog göra sina erfarenheter och förhoppningsvis blir man bättre och bättre. Även som förälder "laggar man ofta fast" på något. Mat, sov, kläder, ljust och fräscht, gitfter, säkerhet...
Med sex personer i familjen blir det gott om utrymme för laggar. Tankarna om att jag själv, barnen, släkt, vänner och andra situationer "laggar fast" tänker jag bära med mig tillsammans med receptet väntan och eventuellt en kram... En utmaning att se fram emot vid nästa laggande bilfärd? Jag rapporterar om jag lyckas med laggartanken eller om jag får en skrik-flip... Ha det så gott och kram på er
Vid frukosten imorse sa Lillasyster plötsligt bara tomat,tomat,tomat, tomat, tomat i flera minuter. Sen skrattade hon och konstaterade att hon laggat fast. Sen sa hon fast fast fast i någon minut. När jag frågade vad man gör åt sånt sa hon: -Det är bara att vänta lite... man kanske kan kramas under tiden också... Underbara unge, den enda i Kaosfamiljen som både klarar av att tänka och har humor på morgonen...
Och frågan är om man inte kan dra ut Lillasysters tanke lite till den större världen också. I dagens IT samhälle förväntar vi oss att allt ska gå jättesnabbt och bara funka. Fix färdiga gräsmattor och plantor från plantskolan. Bilar som bara fungerar. Telefoner med väderprognoser, GPS och google så att i kan veta allt hela tiden.Snyggt och tip-top alltid. Kanonväder hela sommaren och glada obråkiga barn. Och så sköljer verkligeheten över oss som tsunamivågor. Regn, tjuriga föräldrar, bråkande barn och planer som går i stöpet passar liksom inte in i bilden av vårt föräldraskap och inte av semester heller.
Har funderat lite över mitt föräldraskap och konstaterat att skillnaden mellan mig som mamma för Storebror och Lillasyster är milsvid. Hade jag fått hoppa tillbaka lite så hade jag nog velat säga till mig att inte ta allt så allvarligt, ta det lugnt och kanske berätta om Lillasysters tankar om laggande. Antagligen hade jag inte lyssnat på det örat ändå, jag hade ju så fullt sjå med att räkna ut hur man skulle vara förälder :-). Alla föräldrar måste nog göra sina erfarenheter och förhoppningsvis blir man bättre och bättre. Även som förälder "laggar man ofta fast" på något. Mat, sov, kläder, ljust och fräscht, gitfter, säkerhet...
Med sex personer i familjen blir det gott om utrymme för laggar. Tankarna om att jag själv, barnen, släkt, vänner och andra situationer "laggar fast" tänker jag bära med mig tillsammans med receptet väntan och eventuellt en kram... En utmaning att se fram emot vid nästa laggande bilfärd? Jag rapporterar om jag lyckas med laggartanken eller om jag får en skrik-flip... Ha det så gott och kram på er
torsdag 5 juli 2012
Tjatfrihet och Manana Manana...
Idag skulle vi åka direkt efter frukost, vi kom iväg lite efter två... Eftersom jag är ledig i veckan och inte var i någon som helst tidspress såg jag till att njuta av tiden som väntandes i stället för att bry mig allt för hårt. Likadant för någon morgon sedan, då konstaterade jag att stora barn inte behöver sin mamma så där skriande på morgonen så jag tog en låång cykeltur istället för att tjata om kliva upp och frukost... Ikväll, när jag hade gjort middag, ropade jag till familjen:
-Nu finns det mat, säg till när ni alla är samlade så att jag kan komma och göra er sällskap...
Försöker hålla mig lite Manana manana... Gröt till lunch/ frunch gör att vi alla kommer ikapp och förresten behöver man inte äta det heller om man inte vill. Det är inte jag som blir hungrig. Tjata så lite som möjligt... Sommarlovet är långt och det behöver inte måstas hela tiden. Tvärtom! När ska vi ta det lugnt om vi inte gör det nu? Tid för ingenting är klart underskattat. Det är ju nu som allt vi lärt oss och varit med om under året ska smältas... Det är nu vi ska komma ikapp oss lite. Göra några bokslut, fundera på riktningen och ta fart inför nästa år... Lugnt och skönt och världen blommar så här vackert.
Mitt i mitt bara varande så kommer ofta tankar, diskussioner och klokheter till mig på olika sätt. Helt underbart. Bland annat har jag diskuterat/ funderat på huggormar, Rot och Rut, den stora/ lilla odödligheten, kärlek, könsroller, konstanta personlighetsdrag, hur man ska göra för att inte vara så rädd om barnen så att man inte vågar låta dom leva, relationsoskicklighet, tvångsgifte, hamsterbeteende och att gnälliga personer kan vara rätt roliga om man inte är allt för nära släkt med dom... Säkert blir det en och annan blogg om något av detta, men inte än, Manana manana... Snart behöver man klättersele för att ta sig in i Kaoshallen, samma sak där. Det blir tid för det när andan faller på...
-Nu finns det mat, säg till när ni alla är samlade så att jag kan komma och göra er sällskap...
Försöker hålla mig lite Manana manana... Gröt till lunch/ frunch gör att vi alla kommer ikapp och förresten behöver man inte äta det heller om man inte vill. Det är inte jag som blir hungrig. Tjata så lite som möjligt... Sommarlovet är långt och det behöver inte måstas hela tiden. Tvärtom! När ska vi ta det lugnt om vi inte gör det nu? Tid för ingenting är klart underskattat. Det är ju nu som allt vi lärt oss och varit med om under året ska smältas... Det är nu vi ska komma ikapp oss lite. Göra några bokslut, fundera på riktningen och ta fart inför nästa år... Lugnt och skönt och världen blommar så här vackert.
Mitt i mitt bara varande så kommer ofta tankar, diskussioner och klokheter till mig på olika sätt. Helt underbart. Bland annat har jag diskuterat/ funderat på huggormar, Rot och Rut, den stora/ lilla odödligheten, kärlek, könsroller, konstanta personlighetsdrag, hur man ska göra för att inte vara så rädd om barnen så att man inte vågar låta dom leva, relationsoskicklighet, tvångsgifte, hamsterbeteende och att gnälliga personer kan vara rätt roliga om man inte är allt för nära släkt med dom... Säkert blir det en och annan blogg om något av detta, men inte än, Manana manana... Snart behöver man klättersele för att ta sig in i Kaoshallen, samma sak där. Det blir tid för det när andan faller på...
fredag 22 juni 2012
Drottningen i Stökriket kommer hem...
Tillbaka igen... och allt har gått i 180 knyck. Massa människor, mycket jobb, intressant, roligt och väldigt varmt var det. Men också väldigt vuxet och en sak i taget. And in English of course. Så man är väl lite trött så här när man kommer hem. Och inte är man så anpassad till sitt liv heller upptäckte jag. Plötsligt är det som att jag vant av mig både med tempot och med allt sånt här:
Ring - Kan vi flytta matchen till på onsdag?
( Jösses, här borde röjas)
- Mamma, han slog mig!
- Hon retas!
- Får Hm sova över hos mig?
- Var är mina skor!
- MAMMA!!!
(Shit, vad ska vi äta till middag?)
- Kan jag vara med en kompis?
- Jag tänker inte städa!
- När var det där lägret nu igen, kommer vi att hinna till cupen?
(Hur ser morgondagens midsommarplaner ut nu igen då?)
- Min cykel har punktering!
- Du får då inte ta min!!
- Får jag väl, det är ju min gamla...
- MAMMA!!
(Handlingslista, jag borde nog göra en sån)
Ring - XX kan inte spela idag, vi ska på konfirmation...
(Shit, snabbt nu, måste ringa och ordna någon spelare till för kvällens match. F-n, vart är telefonlistan? Hinner jag söka den om jag vänder alla koteltterna nu?)
- ÅH...nu ska du få... jag fick sand i håret
- Hon sparkade mig...
- Mamma, vet du vart min vattenpistol är?
- Aj, sluta då! Han kastade en foppis på mig
- Vad då, vad har jag gjort?
- MAMMA, jag tror att en av fiskarna är död!!
Ring - Har du någon extra tröja, jag hittar inte min!
(Jösses, varenda blomma behöver vattnas)
- Öh, jag sticker till Hm nu!
- Hon tog min/ satte sig där jag skulle sitta/ petade på mig/ sa att min var ful/
- Han svor åt mig...
- Jag vill inte hjälpa till med maten!
Ring - Du det verkar som att vi inte har någon körlista eftersom den här matchen blev flyttad...
- ÄCKLIGT! Är det där det vi ska äta...
- Hon tagit mina skor och gömt dom!!
Månntro det var detta jag längtat efter när jag var där borta. Detta som jag var laddad för när jag kom hem så där lugn och avslappnad i nya sommarhatten. Japp, detta är det jag längtade efter, kanske inte striderna men de hör till det här härliga livet jag har. Det som min adrenalinhalt febrilt försöker anpassa sig till. Nu gäller det bara att komma in i tempo. Det här är inte något konstigt. Vi brukar "strida ihop" oss när någon kommer hem. Så fort vi får lov också förresten. Alla min nya ideer får vänta lite. Jag måste först vara med när vi "bråkar ihop oss", kollar om alla är som de brukar. Men allra först ska jag nog rensa lite på min sida så att jag kan gå och lägga mig:
Ha en trevlig midsommar. Kram
Ring - Kan vi flytta matchen till på onsdag?
( Jösses, här borde röjas)
- Mamma, han slog mig!
- Hon retas!
- Får Hm sova över hos mig?
- Var är mina skor!
- MAMMA!!!
(Shit, vad ska vi äta till middag?)
- Kan jag vara med en kompis?
- Jag tänker inte städa!
- När var det där lägret nu igen, kommer vi att hinna till cupen?
(Hur ser morgondagens midsommarplaner ut nu igen då?)
- Min cykel har punktering!
- Du får då inte ta min!!
- Får jag väl, det är ju min gamla...
- MAMMA!!
(Handlingslista, jag borde nog göra en sån)
Ring - XX kan inte spela idag, vi ska på konfirmation...
(Shit, snabbt nu, måste ringa och ordna någon spelare till för kvällens match. F-n, vart är telefonlistan? Hinner jag söka den om jag vänder alla koteltterna nu?)
- ÅH...nu ska du få... jag fick sand i håret
- Hon sparkade mig...
- Mamma, vet du vart min vattenpistol är?
- Aj, sluta då! Han kastade en foppis på mig
- Vad då, vad har jag gjort?
- MAMMA, jag tror att en av fiskarna är död!!
Ring - Har du någon extra tröja, jag hittar inte min!
(Jösses, varenda blomma behöver vattnas)
- Öh, jag sticker till Hm nu!
- Hon tog min/ satte sig där jag skulle sitta/ petade på mig/ sa att min var ful/
- Han svor åt mig...
- Jag vill inte hjälpa till med maten!
Ring - Du det verkar som att vi inte har någon körlista eftersom den här matchen blev flyttad...
- ÄCKLIGT! Är det där det vi ska äta...
- Hon tagit mina skor och gömt dom!!
Månntro det var detta jag längtat efter när jag var där borta. Detta som jag var laddad för när jag kom hem så där lugn och avslappnad i nya sommarhatten. Japp, detta är det jag längtade efter, kanske inte striderna men de hör till det här härliga livet jag har. Det som min adrenalinhalt febrilt försöker anpassa sig till. Nu gäller det bara att komma in i tempo. Det här är inte något konstigt. Vi brukar "strida ihop" oss när någon kommer hem. Så fort vi får lov också förresten. Alla min nya ideer får vänta lite. Jag måste först vara med när vi "bråkar ihop oss", kollar om alla är som de brukar. Men allra först ska jag nog rensa lite på min sida så att jag kan gå och lägga mig:
Ha en trevlig midsommar. Kram
torsdag 29 december 2011
Å så finns dom där andra dagarna...
Till exempel en sån där dag då jag vaknar vid sex-snåret av att Lillebror pickar på mig med ett hårt pekfinger och säger -Får jag spela DS? Arg för att jag blir arg redan innan jag öppnat ögonen. Säger nej och då börjar han peta på mig med 10 tår en massa gånger och säger -Men jag VILL spela DS... ända tills jag blir precis galen och skriker åt honom att gå...
Bråk innan frukost! Lillasyster är lite krasslig och använder bara gnällrösten. Storasyster retas med alla. Tjat på Storebror om att sluta spela WoW. Mannen och jag diskuterar det där med Lan, något som Storebror med kompisar gärna vill syssla med hela nätterna. Ett fenomen som våra föräldrar definitivt inte behövde ta ställniing till när vi var tonåringar...
Såna dagar kan man hålla sig för skratt, eller så börjar man skratta och sticker till badhuset en stund. Bättre fly än illa fäkta ;-) Kram på er
Bråk innan frukost! Lillasyster är lite krasslig och använder bara gnällrösten. Storasyster retas med alla. Tjat på Storebror om att sluta spela WoW. Mannen och jag diskuterar det där med Lan, något som Storebror med kompisar gärna vill syssla med hela nätterna. Ett fenomen som våra föräldrar definitivt inte behövde ta ställniing till när vi var tonåringar...
Såna dagar kan man hålla sig för skratt, eller så börjar man skratta och sticker till badhuset en stund. Bättre fly än illa fäkta ;-) Kram på er
onsdag 17 augusti 2011
En äkta skit-dag...
Idag hade jag tänkt uträtta underverk med höströjning men mestadels har jag känt mig som om jag satt fast i Dödsstjärnans soprum i Star-wars. En fundering jag hade var om det blir mer skräp och bråte för varje sekund eller om det är väggarna som helt enkelt flyttade sig inåt. En annan liten tanke var varför det bara var jag som fattade att vi bodde i Dödsstjärnans soprum.
Och naturligtvis har jag skrikit åt hela min familj idag. Det blir ju lätt så när man försöker få ett gäng människor att göra något som kommer just före att smitta ner sig själv med difteri på roligt-listan. Och jo, dom har skrikit tillbaka också, massor. Vi har inte skrattat alls. Inte ens dragit på mungiporna eller haft pytte-mysigt. Och det tar en oherrans tid att skrika åt varandra. Och det kostar massor med energi också så det blev inte så värst mycket av underverkandet när det kom till kritan.
Storasyster tycker att vi kan ringa till 118800 och fråga vart Lillebrors DS är. Eftersom vi alla hatar städning passionerat kan vi också fråga vem som ska städa åt oss. Hon tror nog att de skulle bli lite sura, framförallt över fråga nummer två. För min del är det inget att fundera på. Enligt reklamen är de billiga och kan svara på alla frågor. Hur sura 118800 än blir så är det ingenting mot hur galna Kaosfamiljen, med modern i spetsen, varit idag. Nu räcker det, man kan inte ägna sitt liv åt att skrika åt dom som man tycker om. Imorgon ska jag inte tjafsa med någon utom möjligtvis 118800. Sköt om er
Och naturligtvis har jag skrikit åt hela min familj idag. Det blir ju lätt så när man försöker få ett gäng människor att göra något som kommer just före att smitta ner sig själv med difteri på roligt-listan. Och jo, dom har skrikit tillbaka också, massor. Vi har inte skrattat alls. Inte ens dragit på mungiporna eller haft pytte-mysigt. Och det tar en oherrans tid att skrika åt varandra. Och det kostar massor med energi också så det blev inte så värst mycket av underverkandet när det kom till kritan.
Storasyster tycker att vi kan ringa till 118800 och fråga vart Lillebrors DS är. Eftersom vi alla hatar städning passionerat kan vi också fråga vem som ska städa åt oss. Hon tror nog att de skulle bli lite sura, framförallt över fråga nummer två. För min del är det inget att fundera på. Enligt reklamen är de billiga och kan svara på alla frågor. Hur sura 118800 än blir så är det ingenting mot hur galna Kaosfamiljen, med modern i spetsen, varit idag. Nu räcker det, man kan inte ägna sitt liv åt att skrika åt dom som man tycker om. Imorgon ska jag inte tjafsa med någon utom möjligtvis 118800. Sköt om er
torsdag 16 juni 2011
Slåsstradition och "piffad" frukosthörna
Mm, första dagen på sommarlovet brukar barnen av tradition ägna åt att hänga, retas med sina syskon och slåss. Det funkar i år också... Jag är ju ledig så vi har all tid i världen att riktigt "bråka om oss".
Och så har jag ju sett att folk bygger soldäck och piffar till sina uteplatser. När de med milt våld övertalat sina Män till underverk lägger det ut det på sina bloggar. Jag tänkte att då får jag väl inte vara sämre. Tyvärr är Mannen inte hemma och något tålamod för att vänta har jag inte direkt. Trappen är mitt vanliga frukostställe och idag, dagen till ära la jag dit en ärvd dyna. Både soligt och uppiffat, funkade hur bra som helst :-).
Möjligtvis kanske jag erbjuder flytt av slåssverksamheten till något badställe. Annars bråkar vi vidare här hemma, det har börjat bra måste jag säga. Jag fick nyss en alldeles fenomenal uppvisning på hur man helt oskyldigt kan kliva ur en soffa samtidigt som man lyckas råka röra och reta upp hela två syskon samtidigt med sina armar och ben. En riktig bragd ;-). Hoppas ni gör helt andra bragder och har en underbar dag. Kram
Och så har jag ju sett att folk bygger soldäck och piffar till sina uteplatser. När de med milt våld övertalat sina Män till underverk lägger det ut det på sina bloggar. Jag tänkte att då får jag väl inte vara sämre. Tyvärr är Mannen inte hemma och något tålamod för att vänta har jag inte direkt. Trappen är mitt vanliga frukostställe och idag, dagen till ära la jag dit en ärvd dyna. Både soligt och uppiffat, funkade hur bra som helst :-).
Möjligtvis kanske jag erbjuder flytt av slåssverksamheten till något badställe. Annars bråkar vi vidare här hemma, det har börjat bra måste jag säga. Jag fick nyss en alldeles fenomenal uppvisning på hur man helt oskyldigt kan kliva ur en soffa samtidigt som man lyckas råka röra och reta upp hela två syskon samtidigt med sina armar och ben. En riktig bragd ;-). Hoppas ni gör helt andra bragder och har en underbar dag. Kram
lördag 14 maj 2011
Mitt i levande livet...
Det är skor överallt och drivor med skolväskor och cykelhjälmar. Det bråkas och stökas, retas och kramas, skrattas och tjuvnyps, tjatas och sjungs, visslas och surras, diskuteras och ordvitsas i alla hörn av huset. Jag känner hur jag står mitt i det allra mest levande liv och känner hur det spritter. Småbarnstiden har sin tjusning men det har det här som kommer efter också. Barnen hoppar runt och hittar på saker. Kommer hem med nya tankar och uttryck. Sliter hem helt nya fenomen till hushållet... Lana? Går det att äta och hur länge? Vi pratar rasism, homosexualitet, Beyblade och Eurovision song contest i en salig röra. Kanske är det med livet som med trädgårdar. De är mest njutbara om man låter saker dyka upp lite som de vill.
Jag kan inte påminna mig om att jag satt dessa lökar och framförallt inte där. Ifjol var det en, nu är de fler :-). Vackra i alla fall. Nu, mot en sammankomst med ännu fler barn med syfte att fira livet. Ha en trevlig helg alla fina!
Jag kan inte påminna mig om att jag satt dessa lökar och framförallt inte där. Ifjol var det en, nu är de fler :-). Vackra i alla fall. Nu, mot en sammankomst med ännu fler barn med syfte att fira livet. Ha en trevlig helg alla fina!
onsdag 26 januari 2011
Gnäll-funktion
Storebror är lite krasslig. 38° sådär lagom inte frisk men inte jättesjuk heller. Storebror har dötråkigt och har legat på soffan i två dagar. Imorgon tänker han nog strunta i att prova febern för han vill inte bli ihjältråkad. 12 år och ensam hemma en stor del av dagen. TV...
När vi andra kommer hem från jobb, skola och dagis är han väldigt understimulerad. Försöker få igång oss genom att retas, tjata och gnälla... Stackars stackars han och oj vad han har tråkigt och är inte Storasyster rätt ful och dum och Lillebror, ska han verkligen få och varför vill Lillasyster ha smöret? Lyckas förstås och alla blir galna på honom... Å då börjar han ju gnälla igen... Men åh, och varför och Åh...
Och då tänker jag på en diskussion vi hade på jobbet idag. Gnällets funktion. Ibland behöver man bara gnälla helt enkelt. Tycka synd om sig och tänka att man är oskyldig till att allsköns elände ramlar i huvudet på en... Jag tror att det är nyttigt att höra sig själv vara onyanserad, fånig och futtig. Det är först då man kan "komma på sig" och vända.
Tricket är att man helst bör gnälla till rätt person. Någon som bara lyssnar och inte kommer med tusen råd. Någon som inte är i samma situation så att man drar ner varandra (kräks man på någon i samma livboj börjar ju bara båda lukta illa). Och samma med att vara ledsen. Måste vara ledsen ibland, man får inte alltid som man vill och livet blir rätt sällan som man tänker. Jag tror att det är viktigt att "träna" på negativa känslor som liten så att man som vuxen kan hantera dom. Undrar hur det blir om jag bara bejakar det och tänker att gnäll är bra, gråt är bra, bråk är bra, tjat är bra och ret är bra. Kanske ska pröva det imorgon. Kram på er
När vi andra kommer hem från jobb, skola och dagis är han väldigt understimulerad. Försöker få igång oss genom att retas, tjata och gnälla... Stackars stackars han och oj vad han har tråkigt och är inte Storasyster rätt ful och dum och Lillebror, ska han verkligen få och varför vill Lillasyster ha smöret? Lyckas förstås och alla blir galna på honom... Å då börjar han ju gnälla igen... Men åh, och varför och Åh...
Och då tänker jag på en diskussion vi hade på jobbet idag. Gnällets funktion. Ibland behöver man bara gnälla helt enkelt. Tycka synd om sig och tänka att man är oskyldig till att allsköns elände ramlar i huvudet på en... Jag tror att det är nyttigt att höra sig själv vara onyanserad, fånig och futtig. Det är först då man kan "komma på sig" och vända.
Tricket är att man helst bör gnälla till rätt person. Någon som bara lyssnar och inte kommer med tusen råd. Någon som inte är i samma situation så att man drar ner varandra (kräks man på någon i samma livboj börjar ju bara båda lukta illa). Och samma med att vara ledsen. Måste vara ledsen ibland, man får inte alltid som man vill och livet blir rätt sällan som man tänker. Jag tror att det är viktigt att "träna" på negativa känslor som liten så att man som vuxen kan hantera dom. Undrar hur det blir om jag bara bejakar det och tänker att gnäll är bra, gråt är bra, bråk är bra, tjat är bra och ret är bra. Kanske ska pröva det imorgon. Kram på er
måndag 8 november 2010
Cirkusliv...
Jodå, Kaosfamiljen har det hur bra som helst. Samtidigt förnekar vi oss inte. Vart vi än går har vi oss själva med oss. Som någon väl initierad uttryckte det idag, "omgivningen blir ofta bjuden på gratis cirkus". Jag fattar igenting, eller hm, jo... Vart vi än går har vi liksom oss själva med oss.
Det är ytterst sällan hela Kaosfamiljen är i samma läge. Någon får ett utbrott, en annan får en släng av feber, en tredje tycker att livet är underbart och vill sjunga lite en fjärde försöker stävja utbrottet, den femte vill hemskt gärna gå på armar och den sjätte söker Ipren och känner sig lätt rymmningsbenägen...
Lägger man dessutom till ovan mat, begränsad garderob, boende på mindre yta och kollektiva aktiviteter så är variablerna för träto-ämnen nästan oändliga. Och,jo,Möjligheterna att samsas, skratta och höra en riktigt dråplig historia är förstås minst lika stora. Familjen extra plusmeny av allt. The more the merrier... Undrar vad chefen skulle säga om att bevilja någon veckas semester för att vila upp sig ifrån semestern?
Ett par dagar till och sen försöka jet-laga sig tillbaka till vanliga vardagen. Jag skickar lite värme o en kram till er
Det är ytterst sällan hela Kaosfamiljen är i samma läge. Någon får ett utbrott, en annan får en släng av feber, en tredje tycker att livet är underbart och vill sjunga lite en fjärde försöker stävja utbrottet, den femte vill hemskt gärna gå på armar och den sjätte söker Ipren och känner sig lätt rymmningsbenägen...
Lägger man dessutom till ovan mat, begränsad garderob, boende på mindre yta och kollektiva aktiviteter så är variablerna för träto-ämnen nästan oändliga. Och,jo,Möjligheterna att samsas, skratta och höra en riktigt dråplig historia är förstås minst lika stora. Familjen extra plusmeny av allt. The more the merrier... Undrar vad chefen skulle säga om att bevilja någon veckas semester för att vila upp sig ifrån semestern?
Ett par dagar till och sen försöka jet-laga sig tillbaka till vanliga vardagen. Jag skickar lite värme o en kram till er
onsdag 20 oktober 2010
Kvalitetssäkring så jag inte har ett förspillt liv...
Eftersom jag börjar vara så orimligt gammal så att jag minns när alla telefoner hade sladd, när man fick ställa sig upp för att byta mellan de två kanalerna på TV och när det var helt ok för barn att sitta utan säkerhetsbälte i en bil där de vuxna rökte måste jag ju göra en liten utvärdering. Eftersom jag har läst ett gäng poäng på universitetet kan jag väl till och med kalla det kvalitetssäkring och försöka göra något nästan vetenskapligt. Av en slump hittade jag en lista med etiketter för inläggen i Bloggen, Hurra, där satt den. Nu ska vi se vad jag bloggat om allt mest:
Barn 22 st inlägg
Kaos 17 st
Bråk 11 st
kärlek 10 st
Inte illa! Sen kommer Miljö 6, Semester 6, Snö 6, Jobb 5, Stök, stökig hall och stökigt 4, Lycka 4, Vattenskada 4, Nöjd 4. Vattenskada är ju inte någon höjdare förstås men om man inte räknar Kaos och bråk som något alltigenom negativt så verkar jag ha det väldigt bra. Kaos är inte det värsta som kan hända en människa, ibland kan nog avsaknad av Kaos vara värre. Kanske är det värsta att aldrig sluta kriga mot Kaos som jag hittade en krönika om här. PlockningsVM, den som plockat mest prylar innan han/hon dör vinner... Jösses, jag får myrkrypningar, eksem och blir trött i armarna bara av att läsa om det. Vad jag känner mig nöjd med att PlockningsVM inte är en sport jag ämnar vinna. Då knycker jag hellre Pernys bild och tar den till mitt hjärta (lägg märke till att den lyckliga kvinnan nästan verkar tecknad):
Ps. Mannen tycker att vi borde rama in den här bilden
Barn 22 st inlägg
Kaos 17 st
Bråk 11 st
kärlek 10 st
Inte illa! Sen kommer Miljö 6, Semester 6, Snö 6, Jobb 5, Stök, stökig hall och stökigt 4, Lycka 4, Vattenskada 4, Nöjd 4. Vattenskada är ju inte någon höjdare förstås men om man inte räknar Kaos och bråk som något alltigenom negativt så verkar jag ha det väldigt bra. Kaos är inte det värsta som kan hända en människa, ibland kan nog avsaknad av Kaos vara värre. Kanske är det värsta att aldrig sluta kriga mot Kaos som jag hittade en krönika om här. PlockningsVM, den som plockat mest prylar innan han/hon dör vinner... Jösses, jag får myrkrypningar, eksem och blir trött i armarna bara av att läsa om det. Vad jag känner mig nöjd med att PlockningsVM inte är en sport jag ämnar vinna. Då knycker jag hellre Pernys bild och tar den till mitt hjärta (lägg märke till att den lyckliga kvinnan nästan verkar tecknad):
Ps. Mannen tycker att vi borde rama in den här bilden
lördag 25 september 2010
Rosenrasande...
Nu har jag nyss varit så där riktigt arg. Rent ända ner ifrån tårna så att jag tänkte att jag kanske skulle göra mig riktigt olycklig. Jösses, det är inte roligt alls, även om det är aldrig så befogat. Till slut får man bara nog. Helt enkelt. Att förälder innebär att vara människa och som människa är det ibland ens plikt att reagera och berätta var ens gränser går. Och då blir det förstås krockar, ordentliga krockar där allt havererar. Till och med Kaosmodern kan vara en idiot.
Men bråkar man med en finns det alltid andra som man inte bråkar med. Det är fördelen med en stor familj. Nackdelen är ju förstås att det finns så många bråkmöjligheter. Många anledningar till riktig rekorderlig ilska. Har man varit dum så kan man säga förlåt. Förlåt behöver man inte säga för att man varit arg, bara när man varit dum och om man menar det. En del konflikter slutar med gråt, en del med ett skratt och de flesta med snack så att man kan komma vidare.
Nu, en stund senare är livet härligt igen. Kram på er
Men bråkar man med en finns det alltid andra som man inte bråkar med. Det är fördelen med en stor familj. Nackdelen är ju förstås att det finns så många bråkmöjligheter. Många anledningar till riktig rekorderlig ilska. Har man varit dum så kan man säga förlåt. Förlåt behöver man inte säga för att man varit arg, bara när man varit dum och om man menar det. En del konflikter slutar med gråt, en del med ett skratt och de flesta med snack så att man kan komma vidare.
Nu, en stund senare är livet härligt igen. Kram på er
lördag 7 augusti 2010
Semestern borta lider mot sitt slut
Och vi har haft det riktigt bra. Träffat en massa folk som vi tycker om, sett vackra hus, badat, promenerat i ohemma-skog, läst böcker som kloka människor skrivit, åkt karusell, bråkat, busat, samsats, pratat och ätit god mat. Mycket här och nu... Vad mer kan man begära? Ingenting...
Men lite så där i smyg kan jag längta efter vårt stökiga hus och lite vanlig vardag. Var sak har sin tid...
Hoppsan, nu kommer Lillebror och säger att han inte mår så bra. Ingen god idé, inte när vi ska åka tåg imorgon...
Men lite så där i smyg kan jag längta efter vårt stökiga hus och lite vanlig vardag. Var sak har sin tid...
Hoppsan, nu kommer Lillebror och säger att han inte mår så bra. Ingen god idé, inte när vi ska åka tåg imorgon...
lördag 31 juli 2010
Familjen dumskalle har sitt årliga sammanträde
Att packa lätt är ett trick som vi faktiskt behärskar. Det som däremot brukar vara svårare är att bli packad med den mentala hälsan i behåll. Vi blir inte kloka, ingen av oss... Nåja, om vi "bråkat om oss" ordentligt innan så brukar resan bli desto smidigare. Nu har vi en liten paus men alla har bråkat med alla på de mest förunderliga sätt. Låt oss säga att OM vi bara tar oss ut igenom dörren allihop så finns det stor chans att resan flyter på bättre än någonsin.
Nåja, livet spritter i varje kroppsdel och det är bara att känna sig tacksam. Nu till bråkfinalen i hallen. Kram på er
Nåja, livet spritter i varje kroppsdel och det är bara att känna sig tacksam. Nu till bråkfinalen i hallen. Kram på er
fredag 14 maj 2010
Puh, oordningen återställd
Tjoho, igår fick jag en lång stund för mig att jag inte är någon Kaosmamma. Vi hade den mysigaste familjemiddag vi haft på ungefär tolv år. Jag lagade middag och eftersom barnen kom och "sökte jobb" på restaurangen växte det och blev större och större. Till slut hade vi med gemensamma krafter slängt ihop en tre rätters middag och dukat med lika tallrikar, bestick och glas. Servetter och levande ljus också minsann. Som förrätt åt vi varma trekantsmackor, varmrätten potatismoussaka och efterätt glass. Artiga och trevliga var vi hela middagen och inte ett enda utbrott eller sammanbrott. Stort kändes det. Mm, myys... Kanske vi ska ha det så här jämt från och med nu...
Nej, det skulle vi ju förstås inte. Dagens fredagsmiddag har varit ett enda stort räfst och rättarting efter ett smärre världskrig i trädgården. Vi avhandlade ägarförhållanden runt kickboardarna, slåss och slå tillbaka, studsmattevett, ordet nej och vad man menar när man säger sluta, lyssnandets konst som förebyggande för bråk, sparkar, kasta ner någons skor i blött dike, missnöjesljud kontra säga ifrån, lekregler, diverse retningar, osv osv. Innan middagen var avslutad hade ett antal tårar fällts och ett gäng frågetecken rätats ut. Domen skyldig föll, i olika grad, över de flesta inblandade. Puh, oordningen är återställd. Det är det som gör att man kan njuta så otroligt av en kväll som gårdagskvällen.
Vissa kvällar är det skönt när det blir kväll i en Kaosfamilj.
Nej, det skulle vi ju förstås inte. Dagens fredagsmiddag har varit ett enda stort räfst och rättarting efter ett smärre världskrig i trädgården. Vi avhandlade ägarförhållanden runt kickboardarna, slåss och slå tillbaka, studsmattevett, ordet nej och vad man menar när man säger sluta, lyssnandets konst som förebyggande för bråk, sparkar, kasta ner någons skor i blött dike, missnöjesljud kontra säga ifrån, lekregler, diverse retningar, osv osv. Innan middagen var avslutad hade ett antal tårar fällts och ett gäng frågetecken rätats ut. Domen skyldig föll, i olika grad, över de flesta inblandade. Puh, oordningen är återställd. Det är det som gör att man kan njuta så otroligt av en kväll som gårdagskvällen.
Vissa kvällar är det skönt när det blir kväll i en Kaosfamilj.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
