Om...

Mm, ja om man skulle titta riktigt noga inne i vårt sovrum skulle man se att maskeringetejpen runt dörren är kvar sen vi målade om för sisådär 6-7 år sedan. Man skulle också märka att det är olika nyanser på två av väggarna och att vi råkat måla i den andra nyansen en bit in på nästa vägg. Men, eftersom vi har roligare och bättre saker för oss i sovrummet så kunde vi inte bry oss mindre. Det verkar inte vara någon annan som bryr sig heller...

Och om man skulle ta till sig vad ett barn som jobbar på att uttrycka sin ilska verbalt istället för vansinnesutbrott säger skulle man antagligen bli rädd. Det började med att jag förtjänade att bli kräkt på varvid det fanns en viss förhoppning om att jag skulle gäspa just då. Sen skulle det följas upp av att gosedjuren och leksakerna skulle anfalla på de mest gräsliga sätt varvid jag till slut skulle bli överkörd. Dock skulle "klia på ryggen armen" räddas igen när jag låg som en spik i asfalten ute på gatan... Efter en stund framkom det att det fanns ett "faster Ellas fläckborttagningsmedel" som visst skulel läka mina sår och få mitt hår att växa ut igen otroligt snabbt. Sicken tur. Puh, det kan rymmas mycket känslor inne i ett barn och om barnet börjar beskriva dom har det kommit halvvägs till att hantera dom...

Och så tänker jag att om man i förhållandet tvingar varandra att vara vi på alla tillställningar och stolleprov som bara den ena tycker var kul så finns risken att det inte blir så roligt för någon. Det är skönt att veta att man kan vara ett "vi" även om man inte alltid gör samma saker. Dags att börja masa sig till sovrummet med nyanserna och maskeringstejpen. Hoppas att ni har det bra. Kram

Ett Luciautbrott...

Jesper Juul må säga vad han vill men om jag inte minns fel så har han bara ett barn och antagligen ett lugnt sådant. Karl'n har rätt på sätt och vis. Klart barn vill samarbeta men ibland vill barn även bråka, retas och "lätta på trycket". (Faktum är att även vi vuxna ibland gör det men det låtsas vi inte om). En sån där logistik-peaks vecka och final med Lucia. När det har varit Lucia hela dagen, på längden och på tvären, mysigt och vackert och kanske lite spännande... Då kan det vara så att det börjar bubbla av känslor i kroppen och då passar det bra med ett litet utbrott om man inte får ur sig dom på annat sätt...

Full respekt för att barn är olika. Våra barn är väldigt olika. Somliga gråter och andra skriker och slåss så att rutorna skallrar. En del har inte just några utbrott alls medans en del andra behöver pysa ur sig hur ofta som helst. Vi vuxnas uppdrag runt omkring blir mest att ta det lugnt, se till att saker inte går fullständigt över styr och låta barnet hantera sig. Prata om det efteråt så att de blir bättre och bättre på sig. Svårt men viktigt. Och jo, nu när vi går in i julveckorna kan vi nog lugnt räkna med lite "julspel" också. Faktum är att julspel nog kan räknas till en släkt-tradition. I min ursprungfamilj vet jag till exempel att vi brukade göra ett julspelsarrangemang på julafton modell stort (inte hela världen, vissa saker kan vi le åt än).

Just ja, en liten julrapport också. Ungefär hälften av adventsgrejjerna ligger fortfarande i lådan. Tomtarna bor också där än. Julklapparna har jag och en kompis gjort upp om att vi köper nästa torsdag. Det vi hittar då får dom ;-). Barnen har gjort ett juldass...

Ta det lugnt i julstöket mina vänner... Kram

En av landets värsta kravhelger?

Undrar lite stilla om midsommarhelgen är den värsta av alla "sköna hem och facebook- kolla vad vackert allt är runt omkring oss, vad mycket kompisar/ trevlig släkt vi har och vad himla lyckliga vi är" helger. En sån där på låtsas helg.

Visst, jag tror att folk har det bra men inte hela tiden. Jag tror att det mörkas en hel del en helg som denna. På fejjan skrivs det inte just något om pollenallergi, att man frös i vackra klänningen, dåliga förlorare, svårigheten att få till krans-jä-arna, mygg, tråkig stämning och regn. Det putsas lite på det faktum att det sällan är alla (om man är fler än en i sin familj) som gillar dans, släkten/ vännerna, hoppa säck och sill. Det smusslas även med att någon tog ett par snapsar för mycket och i bästa fall behövde ledas i säng. På bloggen "råkar man glömma" att familjemedlemmar inte bara log utan också tjurade ihop rejält i omgångar. Och så håller alla fasaderna uppe och känner sig värdelösa när det inte lyckas hela tiden för just dom.

Jag tror att det är omöjligt att ha det så där strålande underbart, vackert och lyckligt hela tiden. Dessutom skulle det förstås bli mördande tråkigt. Ungefär som att det är riktigt svårt att ha urkul i vackra kläder och jättesnygga klackeskor. Och ärligt talat, inte handlar det skicklighet heller om man skulle vara så där lyckad utan ärligt talat är det en stor portion tur. Född rätt och träffat rätt folk vid rätt tillfällen, bo på rätt ställe, alla friska, medvind, sol i ryggen, vaknat på rätt sida och en massa andra variabler som inte alls har att göra med att man förtjänat det eller har valt rätt dukning...

Kaosfamiljen har haft en riktig tur-helg men därmed inte sagt att vi varit utan avbrott, sammanbrott och utbrott. Som vanligt har det skrattats, retats, skojats och bråkats. Trevligt sällskap har vi också haft. Tur är fint och det gör en rätt ödmjuk att förstå att man har tur. Turhelgen avslutades med att vi träffade på en Lappuggla på ett kalhygge igår natt. Wow... Jag och fyra barn smög på den och tog kort tills den helt ljuslöst flög iväg. Hur coolt som helst. Dock lite synd att mobilkameran inte klarar varken zom eller motljus men håll till godo med detta turkort ;-)
Hoppas ni också haft tur. Kram