Om hundra år bryr sig ingen om du oljade altanen i år eller inte...

Igår på valborgsmässoafton pratade vi engagemang. Svårigheten att få folk till styrelser och att skidbacken och folkets hus lagt ner sina verksamheter. Vi ojade oss en hel massa och tyckte att det var synd. Efter en stund blev kontentan att saker helt enkelt dör ut om folk inte engagerar sig...

Var på demonstration i stan idag. Ett hundratal vänsterpartister och några hundra socialdemokrater. Gemensamt för båda tillställningarna var att medelåldern var väldigt hög. Vart är alla i vår ålder kan man ju undra? Svaret är nog rätt enkelt. De är hemma och fixar med sina altaner, köper prylar på Blocket, ordnar vinprovningskvällar och trerättersmiddagar med fina dukningar istället för att fundera på och engagera sig i framtiden. (Ringde dessutom en vän på väg från demonstrationen som just höll på med sin altan så den tesen funkar ju hittills).

Dagen till ära var det en pappa som började prata klassresa med mig. En klassresa för Storasyster som går i sexan alltså. -Visst är du klassförälder, hög tid att börja jobba för 9:ans klassresa, alla kommer ju att vilja till Göteborg, kostar ju fem tusen per barn så nu måste ni... Vore ju katastrof om det inte blev av...


Väl hemma började jag fundera lite. Diskuterade med Mannen. Vad är det med folk egentligen? Är vi den korkade historielösa generationen? De som tror att saker bara blev och sen löser sig självt. Som helt enkelt inte fattar att det går fortare att riva än att bygga upp? Som får panik när vi ska skicka mat med barnen till skolan EN dag och samtidigt fnyser åt politik och tittar rakt in i vårt egen friska välordnade tillvaro när vi (om vi nu orkar) går till valurnorna.

Så, härmed har jag tänkt kliva in i ett politiskt parti, gå i maj-tåg varje år och stå för att jag inte tycker att man MÅSTE till Göteborg som klassresa. De kan göra en mindre sak. Vi kan gott ge pengar till Vi-skogen, Röda korset eller bli världsföräldrar eller något annat samhällsvettigt istället för att sälja sockar för att skicka klassen till Göteborg.

Vi får den värld vi förtjänar. Ha en fin första maj! Kram

Å så finns dom där andra dagarna...

Till exempel en sån där dag då jag vaknar vid sex-snåret av att Lillebror pickar på mig med ett hårt pekfinger och säger -Får jag spela DS? Arg för att jag blir arg redan innan jag öppnat ögonen. Säger nej och då börjar han peta på mig med 10 tår en massa gånger och säger -Men jag VILL spela DS... ända tills jag blir precis galen och skriker åt honom att gå...

Bråk innan frukost! Lillasyster är lite krasslig och använder bara gnällrösten. Storasyster retas med alla. Tjat på Storebror om att sluta spela WoW. Mannen och jag diskuterar det där med Lan, något som Storebror med kompisar gärna vill syssla med hela nätterna. Ett fenomen som våra föräldrar definitivt inte behövde ta ställniing till när vi var tonåringar...

Såna dagar kan man hålla sig för skratt, eller så börjar man skratta och sticker till badhuset en stund. Bättre fly än illa fäkta ;-) Kram på er

Är inte äldre barn lite underskattade?

Ah, ibland behöver man vara arg. Hur skulle livet se ut om det bara flöt på, aldrig några dalar? Laddaren är fortfarande inte hittad men förr eller senare kommer den väl fram. Jag är numera fadder till en SoS barnby som straff för att jag köpte ett garnnystan på min köpfria månad. Känns bra. Jag har allt som jag verkligen behöver. För en stund sen brottades jag med 13-åringen. Det är riktigt skojigt men ack så svårt. Skyllde på att jag hade lång kjol. Storebror skrattade högt, det gjorde jag också. Njut av barnen när de är små säger dom för tiden är så kort... Hm, 13 år har vi njutit av Storebror (inte bara alltid förstås men). Det tycker jag är härligt lång tid...

Lillebror och Lillasyster leker. Mannen är på väg ut i skogen (finns ju inte så mycket tillfällen för att vara för sig själv här i vårt stökiga lilla hus). Storasyster är på väg hem från mormor och morfar. Ikväll utmanar vi barnen i Alfapet och om en stund (läs om det blir bråk mellan Lillebror och Lillasyster) går vi till badhuset. Hur viktig är egentligen laddaren till kameran? Så här såg det ut för någon helg sen:



Det är härligt med barn, även om de inte är små. Jag tycker att äldre barn är lite underskattade. Äldre barn kan till exempel både skoja och sopa ihop efter sig ;-) Livet är fint. Ha en trevlig Lördag

Morgon-frustration

Morgonens tankar var inte tacksamma utan arga. Plötsligt stod vi där, Mannen och jag. Lätt röda i ansiktet med förhöjd puls. Böjda över ett totalvägrande barn hade vi diamentralt olika åsikter om hur det vettlösa barnet skulle hanteras. Jag hörde själv att en del saker jag sa till Mannen och vettlösa barnet inte var smarta men jag kunde inte hejda mig, frustrationen rök ur öronen. Mannen hade kanske inte heller några Nobelpristankar och vanvettiga barnets vokabulär höll sig till något enstaka upprepat vägrar-ord. En stund tänkte jag att situationen i allra bästa fall kunde sluta med en serie samarbetssamtal på familjerätten.

Shit, detta sa de inte ett ljud om på föräldrautbildningen vi gick när vi väntade Storebror. Nä nä, då pratade de om naveln och amning... Inte sa de något på bvc heller, nej där var det vikt och längdkurvor för hela slanten.

Efter många om och men löste det sig men när man ser ett barn sova har man svårt att förstå hur vansinnigt frustrerande de kan vara. Ibland tror jag att anledningen till att barn är så söta är att man inte ska göra sig av med dom i något frustrations-il... Sköt om er...

Rosenrasande...

Nu har jag nyss varit så där riktigt arg. Rent ända ner ifrån tårna så att jag tänkte att jag kanske skulle göra mig riktigt olycklig. Jösses, det är inte roligt alls, även om det är aldrig så befogat. Till slut får man bara nog. Helt enkelt. Att förälder innebär att vara människa och som människa är det ibland ens plikt att reagera och berätta var ens gränser går. Och då blir det förstås krockar, ordentliga krockar där allt havererar. Till och med Kaosmodern kan vara en idiot.

Men bråkar man med en finns det alltid andra som man inte bråkar med. Det är fördelen med en stor familj. Nackdelen är ju förstås att det finns så många bråkmöjligheter. Många anledningar till riktig rekorderlig ilska. Har man varit dum så kan man säga förlåt. Förlåt behöver man inte säga för att man varit arg, bara när man varit dum och om man menar det. En del konflikter slutar med gråt, en del med ett skratt och de flesta med snack så att man kan komma vidare.

Nu, en stund senare är livet härligt igen. Kram på er

Enskild vårdnad och nytänkande på tomtefronten

Igår erbjöd jag Mannen enskild vårdnad om ett av våra barn inom bestående äktenskap. Jisses Amalia så arg jag var. Och barnet i fråga sa bara blablablablabla och höll för öronen. Mannen sa att han gärna kunde tänka sig att ha enskild vårdnad om han fick välja barn... Eh... Det blev inget av med det men jag måste säga att det var lättare att vara smart, tålmodig och pedagogisk innan man hade barn. Lättare att tro att man är en god människa också.

Och så har det börjat rasa hem pyssel. Hujedanemej vilken tjusig gran vi kommer att ha. Och vilket drag det blir. Igår fick vi hem en tomtemaraccas gjord av en yogurtburk, äggkartong och något annat. Fantasin har inga gränser. Lillasyster har 38° feber, det kommer att bli en lugn helg men feber är övergående så vi kan vara skratta ändå. Hoppas ni får er många gapskratt i helgen. Kram på er Bloggvänner

Vissa saker är enklare hemma

Hemma är skuldfrågan oftast rätt enkel numera, annat var det förr. Ligger det Bamsetidningar över hela vardagsrummet kan man satsa rätt mycket pengar på att det är Lillasyster. Hittar man äpplen över hela gården är det oftast Lillebror och kanske någon kompis som haft något idiotiskt krig. Har man stora vattenpölar med gräs i på golvet (och det inte kommer från taket) vänder man den skarpa blicken mot Storasyster. Har ens Harry Potter böcker eller gitarrstämmare försvunnit kan man lugnt ropa på Storebror och räkna med att han inte kan svära sig fri. Själv står jag för ungefär 98% av de borttappade vuxensakerna...

Idag skulle jag frakta ett barn i en bil på jobbet. Inga problem, vi har bilbarnstol i en av bilarna. Jag hittade bilen och stolen men bara en "stropp" som man fäster med. Sökte och sökte och sökte. Bakåtvända bilbarnstolar är som bekant helt värdelösa om de skumpar runt utan att vara ordentligt fastspända med TVÅ stroppar. Sökte igen och tvingade en kollega att hjälpa mig. Stroppen var uppslukad av marken. Rände runt och försökte hitta den skyldiga för att leverera en SÅN utskällning. Inte en käft hade rört den på ca 200 år. Det jobbar mycket folk på mitt jobb så att hitta den skyldiga kändes inte så troligt. Dessutom har de flesta semester... Jag fick allt gå där med min frustration. När jag försökte få händig hjälp upptäckte jag att de piggaste vaktmästarna tydligen också var på semester.

Så idag kan jag glädja mig åt att vi bara är sex personer i familjen och att de flesta oftast går att prata med/ skälla på. Fördel hemmet idag alltså! Ha en underbar kväll