Det är min fest...

Klev upp en stund innan tuppen idag för att åka iväg och träna fotbollstjejerna. Samling 08.45, med nya sommartiden alltså. Ett trött gäng men oh så kul. Hängt med tjejerna sen de började spela fotboll och det har varit löjligt roligt. Inte alltid förstås, precis som livet i övrigt. Men åh så givande.

Det är roligt att engagera sig i något utanför familjen och jobbet. Fotboll är urkorkat men ack så avkopplande och enkelt. Det är vi mot dom punkt slut och de som vill spela ska spela. Och jösses så duktiga tjejerna blivit sen vi för 6-7 år sedan typ började med att berätta att när man sparkar bollen till en kompis kallas det pass. Stora damerna som ibland flyttar undertecknad flera meter i närkamper.

Livet blir större när man engagerar sig i något utanför sin lilla värld. Vissa saker blir mindre också. Som det där med pensionsförsäkringar till exempel. Jösses, vem vet om man ens lever då och rimligtvis borde väl någon vilja fira jul med en. Annars får man väl göra alternativ jul till sin grej. Kanske engagera sig i den förening som har det bästa fikat på mötena för att få lite guldkant på tillvaron ;-). Vill man utomlands så kanske Röda korset behöver hjälp någonstans...

Livet är här, livet är nu och det förändras ständigt. Låt oss suga musten ur det så länge vi kan.

Livet e en dans o jag kan inte stå still / för det e min fest o jag får göra vad jag vill / du kan backa bak om du nu ska tycka till / för det e min fest o jag får göra vad jag vill / livet e en dans o jag kan inte stå still / för det e min fest jag får göra vad jag vill / du kan backa bak om du nu ska tycka till / för det e min fest o jag får göra vad jag vill tillslut

Citat Timbuktu

Så ta hand om er själva och varandra och kör så det ryker. Kram

Relationskriser....

Hur mycket lägger ni er i barnens relationer? Nya åldrar ger nya utmaningar, både som förälder och tränare. Just nu har vi en kris i fotbollslaget. Det är cup för smålag och några har gjort eget lag i laget. Fler vill vara med men de får inte plats. Föräldrar från både de valda och inte valda är upprörda. Min dotter är inte vald men det enda jag kan göra är att prata med dottern och peppa henne. Hjälpa henne att se mönster och fundera på hur hon vill ha det. Vägleda och stötta, som vilken tonårsförälder som helst.

Mitt uppdrag i laget är att vara tränare. Skulle jag tänka för mycket och kliva in med hela huvudet i de relationsträningar som laget med jämna mellanrum håller på med skulle jag bli galen. Tror inte att det skulle vara bra heller. Mycket känslor blir det så ibland behövs det manas till lugn, både bland lagmedlemmar och deras föräldrar.

Tankarna vandrar till mina egna tonår o jag konstaterar att högstadiet inte varar för evigt o att man brukar skippa svekfulla o oärliga vänner allt eftersom. Det är inte konstigt att det blir jobbigt ibland. Tonåringar har av naturliga skäl inte svart bälte i relationer. Det finns gott om vuxna som inte kan. Det är sånt som man ägnar hela livet åt att träna på. Svår balansgång att vägleda och samtidigt låta ungdomarna göra saker själva. Träna eftersom de sedan (precis som alla andra) med jämna mellanrum hela livet kommer att behöva gå riktiga relationsmatcher på skolor, arbetsplatser, i föreningar och familjer.

Jag håller i alla fall fortfarande fast vid att alla tonåringar borde köra igång och längta tills de blir 40 för det är mycket som blir lättare då. Kram på er

Fotboll i regn och rusk...

Sista matchen igår och snöplig förlust i regn och rusk. Tappade 3-0 till 3-4. Mycket känslor förstås, hos både tonårstjejer och oss ledare. Vi har ett par humörtjejer i laget. Såna som har lätt för att börja fräsa och någon som svär och går an väldigt när vi förlorar. Som brukar prata om att putta och fälla folk (men brukar dock inte göra det). Vips blev det en diskussion bland oss ledare om vi ska låta henne låta så. Känslorna svallade, lite oklart om hon skulle ge sig själv eller oss dåligt rykte...

Lugn och fin nu. Säsongen är slut och vi behöver fram för allt värma oss. Och komma ihåg att fotboll ska vara kul och att man gör det på olika sätt. Vinnarskallar finns lite överallt och helt utan dom skulle ju inga matcher bli vunna ;-). En liten intressant reflektion som jag får i efterhand på den diskussionen är att vi har olika förväntningar och kräver olika av tjejer och killar. Killen som vi hade som domare är i samma ålder som tjejerna och är så duktig så att han just har gått över till en större klubb, med humör och allt om vi säger så.

På kvinnogruppen idag pratade vi också om det. Olika förväntningar på män och kvinnor. Kvinnor "ska" hålla ihop familjen och ha koll även om de har 40° feber. På tal om att bete sig illa så känner jag ingen som ens vägrat skjutsa hem sin vuxna karl för att han skrikit som en idiot på läktaren på en hockeymatch men däremot ska en 14-årig fotbollstjej prompt bete sig även när hon laddat, kämpar och förlorar. Kanske finns det hopp ändå. En av fotbollstjejerna har portat sin pappa från att komma och titta på våra matcher. Coolt och inte helt oförtjänt får jag säga...

Dagens tjejer behöver oftast inte sitta blick stilla för att de har fin klänning på sig men det känns ändå som om vi har en lång väg att vandra när det gäller könsroller.
Vad tänker ni om det här med olika förväntningar på tjejer/ killar, män/ kvinnor? Kram på er

Och ibland blir man bara lite utslut...

Fotbollen går åt skogen. Tjejerna förlorar och förlorar. Gör bra matcher men får inte siffrorna med sig. Och då tappar alla nacken lite och så blir det än värre. Inte för att fotboll egentligen är hela världen men när man är tonåring så kan man behöva vinna lite. Medvind och sol i ryggen, lite mål bara...

Så vad gör man då som tränare? Nu när jag har tränarkollegor har man ju någon att lägga pannan i djupa veck tillsammans med. Fler träningar? Skälla lite? Teori? Vila?

Det enda jag kan komma fram till just nu är lite hederlig kärleksbombning. Att berätta för tjejerna vad de gör för bra saker. Vad man behöver när saker inte går som man tänker sig är ju folk som tycker om och peppar. Som vuxen får man ju ta ansvar för det själv. Ställa sig i hallen och efterlysa kramar när man haft en dålig dag. Berätta för Mannen att man vill höra att man är vacker (och tro honom när han säger det). De flesta tonåringar funkar inte riktigt så. De har inte lärt sig vad de behöver när livet kör ihop sig.

Så, imorgon ska jag och fina tränarkollegorna titta lite på fotboll och peppa varandra så att vi kan peppa tjejerna för det är de värda.

Har ni lite tid över så föreslår jag att ni lyssnar på Jason Diakité, Timbuktu, troligtvis ett av sommarens bästa sommarprogram. Jag ångrar att jag skrev blogginlägget om rasist javisst. Rasism är något annat än lite skepsis mot "främmande". Även om det är vettigt att vrida på begrepp så är det något annat. I höst ska jag och Lillebror se Timbuktu igen. Sköt om er, kram

Det är mycket med livet nu...

Läxor, tvätt, kläder som behöver inhandlas, mer cancer bland folk jag känner, kollegor som är i process, massor med jobb och fotboll på längden och tvären. Mycket att tänka på och mycket att hantera. Vad gör man då när det är så?

Tar hand om sig och pratar. Det att prata med någon om hur det egentligen är kan inte underskattas. En vän, släkting eller kurator spelar ingen roll, bara det är någon som lyssnar. Minst halva grejen är att man själv lyssnar på vad man säger. Sorterar saker. Kommer fram till vad man kan göra något åt och vad i så fall man kan göra. Det man inte kan göra något åt får man helt enkelt lämna där hän.

När det gäller fotboll är det egentligen råkorkat (precis som de flesta sporter) men det är en fantastisk avkoppling. Om det inte är så här förstås. Jonas Gardell är som vanligt rätt ute och dessutom lägger han ett lite större perspektiv på det hela. Ett perspektiv som man kan bli galen av och samtidigt så går det under rubriken saker som man inte kan göra något åt, i alla fall inte själv. Att somliga går i från grundläggande regler när det gälelr att vara medmänniska...

Dalai Lama säger att vårt främsta syfte med livet är att hjälpa andra och om du inte kan hjälpa dom, se då åtminstone till att inte göra dom illa. Klokt sagt. Kram på er

Fotboll för tjejer...

Har just varit på match. Laget gjorde en strålande insats men förlorade ändå med två noll. Det är en fröjd att se alla som utvecklats så mycket och att de peppar varandra även när det går emot. Lämnade en boll till några killar som brukar vara och spela spontanfotboll så fort de får en chans. Det finns ju mycket dummare saker att göra när man är i 14-15 årsåldern så det klart killarna skulle ha en boll och lattja med...

Har tränat tjejerna sen de var små och det är riktigt riktigt roligt. En ynnest att få hänga med unga människor så nära. Hänga med genom vinster och förluster. Prata litegrann när livet krisar men ändå köra igång träning och busa med en boll en stund. I ett "bonnlag" som vi har så håller vi alltid fotbolls-dörren öppen. Man ska kunna sluta med fotboll och börja om igen. Framförallt tror jag att det är viktigt för tjejer att det finns ett lag. När killen gör slut eller skolan känns dryg ska man kunna sticka på träning och ha kul. Kanske litegrann som det jag var inne på häromdagen, ännu viktigare för tjejer att det finns något så fånigt, knasigt och oviktigt som sport att koppla av med ;-). Även om det Pia Sundhage troligtvis aldrig kommer att ringa någon av "mina" tjejer så tror jag att det är viktigt att den breda tjejfotbollen finns. Nu, högsta fart mot stugan igen. Kram på er

Vårflod...

Efter en rejält hektisk dag på jobbet tar fritiden vid... Hemma 17.35 och klockan 17.45 skulle Lillasyster ha samling för sitt livs första fotbollsmatch. Spagetti och köttfärssås stod på menyn men Storebror som hade hjälpardag hade inte lagt ett finger på någonting. Fräste lite och körde igång med nudelkok. Tjoho... Hon blev bara lite sen Lillasyster, fast på tok för sen för att hon skulle känna det ok. Förlåt, förlåt och ja men kom igen nu då... Lyckospark ;-)

Träning med Storasyster 18.00. Frågor om fredagens träningsläger (fredag, hm få se nu, jaha fredag... Det är ju bara tisdag än, hur ska jag kunna veta något om fredag? Ring 118800, de svarar ju på allt kändes det som jag hade lust att svara). Hem och så berättar Mannen att Lillebror har uppvisning med gitarren imorgon. Hoppsan då, ungefär samtidigt som Storasysters föräldramöte... och var det inte imorgon vi skulle vara sena hem från jobbet båda två eller i alla fall någon av oss? Och de eländiga lapparna till Lillasysters kalas har vägrat dela ut sig och ligger fortfarande mitt på köksbordet.

Torsdag, ja just ja, det är ju då hon fyller år? Barnkalas på lördagen? Ingen av de dagarna finns på kartan än... Under vårfloden får man ibland tänka en halv dag i taget... Just idag känns det som att Mannen och jag är som två flytande korkar i Storforsens vårflod... Imponerande massa vatten som flyter fram med otrolig fart men kanske lite väl häftigt... Lite svårt att kommunicera och komma ihåg saker i allt bruset också... OM vi skulle göra en att göra lista blev den magsårslång så det gör vi inte. Inte läge att försöka få något helhetsgrepp. Vi kämpar på och försöker förlåta oss när/ om vi inte alltid får ihop allt... Så fort vi får tid över behöver vi ta igen oss, inte planera... Solen kommer att gå ner idag och upp imorgon oavsett. När man forsar i vårflod behöver man först och främst andas :-).
Kram på er

Har dygnet för få timmar?

Varje fredag har Storasyster och jag haft fotbollsaktivitet under ett gäng veckor. Det gör att helgen blir väldigt kort och lång samtidigt. Kor för att jag på lördag morgon inte känner att jag varit hemma så mycket. Lång för att det vid samma tidpunkt känns som enormt länge sen det var fredag eftermiddag på jobbet.

Lördagarna är däremot fulla med vad-du-vill-tid. Tid för att åka skidor, läsa en bok, bada, åka skridskor eller bara skrota runt. Lillebror och krassliga Lillasyster gör en värld av textil-lim.

Vad du vill tid, smaka på den... Mm, när jag tänker på saken så har vi i i-länderna hur mycket sån tid som helst. Ingen tvingar mig till fotbollscuper på fredagskvällarna. Vi hade kunnat låta bli att anmäla oss eller lämnat WO. Tjoho, jag är där exakt för att Storasyster men också JAG vill det. Som vuxen i ett i-land har man, även om man ibland låtsas som motsatsen, massor med tid som man kan göra vad man vill med. Faktum är att man till mångt och mycket har ett vad-du-vill-liv. Du KAN faktiskt ägna din tid åt att åka som volontär någonstans, fixa markservice åt fullt friska 15 åringar, engagera dig i kvinnojouren, röda korset eller planera för nästa projekt hemma. Du kan också renovera köksluckorna med tejp, baka kladdkakor, jobba en hel himla massa för att kunna åka på häftig semeter, i smyg tävla med andra om vem som har nyttigast grejer i sin kundvagn, åka Vasaloppet, bjuda på fina middagar, åka på shoppingresor eller engagera sig i barnens sporter. Det enda är att man inte kan göra allt och därför behöver man tänka över vad man ska göra med sin vad-jag-vill-tid.

Kanske är det därför i-världen ibland går lite vilse när det gäller vad som verkligen är viktigt. Man springer runt och låtsas som om en massa obetydliga saker är "överlevnadsmåsten". I stora delar av U-länderna har de inte tid med annat än att skaffa tak över huvudet, mat på bordet och roa sig. Jag har lika mycket tid som dom, dygnet har itne för få timmar, vi behöver bara ta ansvar för våra prioriteringar. Så, dagens känsla är tacksamhet över att jag har så mycket kärlek och vad-jag-vill-tid i livet och så många att skratta med. Hoppas att ni också har det...

Fotbollsfredag...

Sitter just uppe för att hålla en utslut fotbollshjältinna sällskap tills hon somnar. Det blir ju så ibland, när man tagit ut sig, att man inte kan sova.

Ler lite över dagens fotbollskris. De hade bara det exakta antalet spelare och Storasyster hade glömt fotbollsskorna. Ja men tjoho... Både Storasyster och jag hade rört dom men ingen tog dom. Kom på att jag har goda vänner som inte bor så långt från bollhallen. Studsade in hos dom mitt i middagsbjudning och fick låna ett par prima 37:or. Jippie, problemet löst, precis enligt den norska problemlösningen.

Ibland tänker man att vi inte kommit så långt med jämställdheten eftersom det fortfarande är karlar som "gäller" överallt på en massa sätt som jag inte ids rabbla upp nu. Samtidigt kan man vara nöjd över att vi ändå tagit oss så här långt. Tänker på Irland och deras abortlagar. Skönt att mina små fotbollsdamer kommer att få bestämma över sina kroppar. Härligt att de troligtvis kommer att ha egna pengar så att de kan försörja sig och sina barn själva (läs inte behöver stanna hos vilken tokstolle som helst). Kul att så många tjejer kan välja att spela fotboll en fredag kväll och att det troligtvis kommer att kännas naturligt för dom att ha egna intressen när de blir stora.
Riktigt härligt att se hur allvarligt 90-talist papporna tar på sin fadersroll också, de är verkligen beredda på att dela. Många av de här sakerna hade varit helt omöjliga för 50 år sedan och i stort sett all tid innan dess.

Jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen. Jag tror verkligen att hela samhället tjänar på att mammorna och papporna delar skötseln av hem och barn. Jag tror till exempel att pappor som klivit in i det magiska i att ta hand om barn har mycket svårare att starta krig (om de fått sova klokt förstås). Rimligtvis har ett samhälle där HELA den vuxna befolkningen får rösta, tänka och uttrycka sina tankar bättre dynamik och fler uppfinningar. Tänker man så ser ju framtiden väldigt ljus ut.

Nu är det nog dags att sova lite... Ha en trevlig helg på er

Ljust och fräscht i kubik...

Den perfekta mamman ska förstås vara ordningssam, följsam när det gäller trender, planerande, gärna göra mycket av något och helst ska det perfekta mammeriet också inbegripa lite umbäranden som man bär med ett sällan skådat storsinne.

Imorse när jag packat stövlarna och väckt fotbollsbarnet gick jag tydligen "all in". Klockan 08.00 imorse stod jag nämligen och skurade halva köksgolvet, spisen och delar av UGNEN med kokande mjölk.

Som en hel del andra av ljust och fräscht-ideerna kändes den bara bra en stund.
Tack för gratulationerna sötnosar, även om jag inte fyller år än. Om det varit idag hade det nästan varit i klass med den där födelsedagen då jag blev väckt av att en hotellreceptionist ringde och berättade att min bil blivit krockad. När jag kom ut på parkeringen hade den blivit flyttad flera meter och var kvaddad. Nåja, fortsättningen på den här dagen blev mindre "ljus och fräsch. Vinst i fotbollscup :-). Ta hand om er. Kram

Livet...

är just nu stort, litet, häftigt, gräsligt, härligt, grymt och fyllt till bredden med kärlek- samtidigt. Inte undra på att man ibland nästan tappar orden och andan.

Höst och regn är helt ok. Förrutom att Storasyster och mitt har fotbollcup imorgon förstås men den räcker inte hela dagen. Sen kan vi kura ihop oss med tjocksockarna framför brasan. Hålla tummarna för vännernas lilla femåring som opererats...

Nå, det är svält, krig, miljöförstöring och sjukdomar i världen. Livet är liksom inte alltid en lätt och skojig historia. I vissa lägen behöver man gå bortom orden, Spela musik, se en film. Vad tänker ni om Gandalfs uttalanden?

Livet går upp och ner men precis som jag sagt till fotbollstjejerna så är 42 år en mycket bra ålder. Lite länge tills jag blir 50 om man tänker på kalas men det går ju att lösa. I år blir det nog en 42 årsmiddag. Man har inte roligare än vad man gör sig. Vi kan bara bestämma vad vi ska göra av den tid som blivit oss given. Lite vänner mat och skratt är sällan fel. Jag tror att pingisbordet ska få äran att dukas igen :-). Kram och sov gott på er

Verkar bli en hanterar-höst

Ett av Lillasysters alster (klicka på bilden så syns den bättre). För hennes del handlar det om att hon råkat ramla och blivit gipsad. Något som hon är ALLT annat än förtjust i men eftersom det är ett faktum så är det något hon får tugga i sig. Hantera helt enkelt och det löser sig förstås eftersom det bara handlar om ett par veckor. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Storebror konstaterade ikväll att det är mycket som händer folk omkring oss nu. Ett par operationer med varierande allvar och människor som kliver in i olika faser i livet... Mannen och jag pratade för någon kväll sedan om att det på något sätt verkar bli en höst när det är mycket känslor som ska hanteras... En hanterar-höst.

Och så det vanliga hösteriet. Påbörjningar, fortsättningar och avslutningar. Sälja sockar till klassresa? Vem gör fikat till fotbollen? Förändringar på jobbet? Skjuts till trummorna? Föräldramöten x4? Glömda gympakläder? Höströjning? Aktiviteter? Fasad och ordning? Plocka bär, svamp och koka saft? Nix pix, nej njet... Det blir inget av, vips är en del saker helt fullständigt ointressanta.

När man insett att man står inför en hanterar-höst så tror jag att man behöver stanna upp och ta det lugnare än någonsin. Egentligen sätta upp liknande lappar som Lillasyster, "jag känner mig konstig idag", nej jag vill inte just nu eller återkom på måndag." Tänka sig för så att man inte kastar sig in i onödiga saker. Mindre flänga runt på ytligt trams men däremot dricka fler tekoppar, kura ihop sig mer under filt, läsa böcker för barnen, se film, tända ljus, brasor och prata och kramas mycket mer.

Dags att välja vad man verkligen i hjärtat vill. Vi har klarat hanterar-höstar förr så vi vet att det brukar ordna sig. Det är helt ok. Precis som min kloka mormor sa så handlar livet mycket om hur man hanterar de förändringar som kommer till en. Jag tänker att det framförallt handlar om hur man hanterar känslorna och det gör man inte bara på ett par minuter så där mitt mellan ett gympass och fixandet av en trerätters middag. Stanna upp och vila upp sig är mer melodin. Vara noggrann med att tanka. Vad tänker ni om hanterar-höstar och andra tillfällen i livet när man behöver jobba lite med känslor?
Kram på er

Drottningen i Stökriket kommer hem...

Tillbaka igen... och allt har gått i 180 knyck. Massa människor, mycket jobb, intressant, roligt och väldigt varmt var det. Men också väldigt vuxet och en sak i taget. And in English of course. Så man är väl lite trött så här när man kommer hem. Och inte är man så anpassad till sitt liv heller upptäckte jag. Plötsligt är det som att jag vant av mig både med tempot och med allt sånt här:

Ring - Kan vi flytta matchen till på onsdag?

( Jösses, här borde röjas)
- Mamma, han slog mig!
- Hon retas!
- Får Hm sova över hos mig?
- Var är mina skor!
- MAMMA!!!

(Shit, vad ska vi äta till middag?)

- Kan jag vara med en kompis?
- Jag tänker inte städa!
- När var det där lägret nu igen, kommer vi att hinna till cupen?

(Hur ser morgondagens midsommarplaner ut nu igen då?)

- Min cykel har punktering!
- Du får då inte ta min!!
- Får jag väl, det är ju min gamla...
- MAMMA!!

(Handlingslista, jag borde nog göra en sån)

Ring - XX kan inte spela idag, vi ska på konfirmation...
(Shit, snabbt nu, måste ringa och ordna någon spelare till för kvällens match. F-n, vart är telefonlistan? Hinner jag söka den om jag vänder alla koteltterna nu?)

- ÅH...nu ska du få... jag fick sand i håret
- Hon sparkade mig...
- Mamma, vet du vart min vattenpistol är?
- Aj, sluta då! Han kastade en foppis på mig
- Vad då, vad har jag gjort?
- MAMMA, jag tror att en av fiskarna är död!!

Ring - Har du någon extra tröja, jag hittar inte min!

(Jösses, varenda blomma behöver vattnas)

- Öh, jag sticker till Hm nu!
- Hon tog min/ satte sig där jag skulle sitta/ petade på mig/ sa att min var ful/
- Han svor åt mig...
- Jag vill inte hjälpa till med maten!

Ring - Du det verkar som att vi inte har någon körlista eftersom den här matchen blev flyttad...

- ÄCKLIGT! Är det där det vi ska äta...
- Hon tagit mina skor och gömt dom!!

Månntro det var detta jag längtat efter när jag var där borta. Detta som jag var laddad för när jag kom hem så där lugn och avslappnad i nya sommarhatten. Japp, detta är det jag längtade efter, kanske inte striderna men de hör till det här härliga livet jag har. Det som min adrenalinhalt febrilt försöker anpassa sig till. Nu gäller det bara att komma in i tempo. Det här är inte något konstigt. Vi brukar "strida ihop" oss när någon kommer hem. Så fort vi får lov också förresten. Alla min nya ideer får vänta lite. Jag måste först vara med när vi "bråkar ihop oss", kollar om alla är som de brukar. Men allra först ska jag nog rensa lite på min sida så att jag kan gå och lägga mig:
Ha en trevlig midsommar. Kram

I år blir det inga morötter...

Inte för att jag inte har någonstans att sätta dom, Lillebror har gjort jättefint, utan för att jag inte tar mig dit. Det blir liksom en massa annat hela tiden. För någon kväll sedan tog jag sats och tänkte nu... men då hittade jag fyra kartonger jordgubbar som jag gömt och glömt på altanen för några dagar sedan (och sen for jaga väl på fotbollsmatch eller något). De var inte så fräscha... Och det klart man kan bli galen på sig själv när man glömt något så viktigt som jordgubbar. Eller också konstaterar man att man har lite mycket i huvudet, att allt inte får plats och att hemkokt Jordgubbssylt också är gott och en väldigt ovanlig företeelse i Kaosfamiljen. Gräshoppsflocken brukar äta upp dom innan det hinner bli sylt...

Idag tog jag fart och tänkte att nu kanske... men då ringde Storasyster och gullbad mig att komma till skolan med hennes papper för språkval inför sexan. Sökte lite i våra trivselhögar:
utan resultat. Till slut, just när jag tänkte att nu cyklar jag till skolan och bekänner våra synder (ett borttappat papper kan ju inte vara hela världen, jag skriver väl ett nytt, jag är ju både vårdnadshavare och skrivkunnig) hittade jag det i en ryggsäck som hon INTE brukar använda. Tjoho!

Runt omkring hör jag hur folk känner att de inte hinner. Skulle vilja ha fler timmar och bättre ork till allt. Vem vill inte ha mer energi skriver Ann-Christin i Köpstoppsbloggen. Först tänkte jag jösses vad härligt men sen undrar om jag vill ha det faktiskt... Man ska inte kunna göra allt, livet är att prioriterade saker som man tycker är viktiga. Vissa år är det inte meningen att man ska ha morotsland. Ingen i denna familj lär få några men för att vi sätter blommor och ärtskidor i landet. Ingen lär bli sjuk av trivselhögarna eller hallkaoset heller. I år köper vi våra morötter och prioriterar blommor, att kramas, cykling, åka gummibåt, slappa, läsa böcker, dansa, spela spel och fotboll. Tids nog vill ingen vara med oss och då kan vi väl sätta morötter och hålla ordning då, om vi inte har något roligare för oss ;-) Kram på er alla fina...

Veckans klokisar...

Tro för all del inte att det har slutat, plötsligt händer det. I stressiga ytliga mediala sociala internet-samhället så finns det bara där. Mitt i alltihop så får man till såna där äkta möten med människor IRL. I veckan har jag haft förmånen att delta i flera såna där stunder då ögon och hjärtan möts. Alltid intressant att träffa människor som funderat över livet och kommit fram till saker. Genom att lyssna och utbyta tankar händer det verkligen saker hos en själv. Otroligt häftigt, stjärnstunder...

Kändisar i all ära men jag tycker att vanligt folk är nog så fascinerande. Hittills har veckan bjudit på stjärnstunder med en kvinna med fysiskt handikapp, en medelålders muslimsk man, en ung narkotikamissbrukare, en praktikant, en hel bunt fotbollsspelande 11-åringar, en kompis och en äldre dam på bussen. Kloka människor att lära sig saker av... och det är bara tisdag än... Tänk vad mycket jag kommer att ha hunnit med innan veckan är slut om det fortsätter i den här takten :-). Att sen komma hem till ett litet stökigt hus med en härlig man och fyra friska barn är ännu en gåva. Fler stjärnstunder... Tacksamhet, eller förresten, det är bara förnamnet, känslan går inte helt att beskriva med ord. Ett stort mått av ödmjukhet också, vilken otrolig tur jag har som får vara mej. Hoppas att ni också har det bra alla fina. Har ni också turen att ha stjärnstunder med klokisar? Kram på er

HEMMA!!!

Och det har varit en alldeles underbar resa. Lärt mig enormt mycket. Och än en gång, när jag träffar kollegor från andra länder, blir jag extremt tacksam över att jag bor och arbetar i Sverige. I de flesta andra länder ska man helt enkelt vara född av rätt föräldrar och ha en bra försäkring.

Tänkt och diskuterat en massa. Nya kunskaper. I fredags kväll dansade vi till irländsk folkmusik och igår var vi och såg Manchester United- Bolton. Vilken tur att vi fick biljetter, vilken fotboll och vilket drag....

Och så har jag hittat boken som jag tänkt ska ligga och drälla här hemma. Lagom till att barnen kan läsa engelska så får de gärna smyga till sig den här boken och läsa den. Både de små damerna och herrarna kan behöva lite Caitlin Moran. Jösses vad jag skrattat och samtidigt fått ännu mer att fundera på.

Det är härligt att komma hem med hela huvudet är fullt av alla intryck. Familjen har haft det bra och klarat sig ypperligt. De som brukar vara vara mammiga har till och med växt en aning.

No more computer... Time to catch up with my lovely husband over a nice cup of tee ;-) Kram på er