Tjatfrihet och Manana Manana...

Idag skulle vi åka direkt efter frukost, vi kom iväg lite efter två... Eftersom jag är ledig i veckan och inte var i någon som helst tidspress såg jag till att njuta av tiden som väntandes i stället för att bry mig allt för hårt. Likadant för någon morgon sedan, då konstaterade jag att stora barn inte behöver sin mamma så där skriande på morgonen så jag tog en låång cykeltur istället för att tjata om kliva upp och frukost... Ikväll, när jag hade gjort middag, ropade jag till familjen:
-Nu finns det mat, säg till när ni alla är samlade så att jag kan komma och göra er sällskap...

Försöker hålla mig lite Manana manana... Gröt till lunch/ frunch gör att vi alla kommer ikapp och förresten behöver man inte äta det heller om man inte vill. Det är inte jag som blir hungrig. Tjata så lite som möjligt... Sommarlovet är långt och det behöver inte måstas hela tiden. Tvärtom! När ska vi ta det lugnt om vi inte gör det nu? Tid för ingenting är klart underskattat. Det är ju nu som allt vi lärt oss och varit med om under året ska smältas... Det är nu vi ska komma ikapp oss lite. Göra några bokslut, fundera på riktningen och ta fart inför nästa år... Lugnt och skönt och världen blommar så här vackert.

Mitt i mitt bara varande så kommer ofta tankar, diskussioner och klokheter till mig på olika sätt. Helt underbart. Bland annat har jag diskuterat/ funderat på huggormar, Rot och Rut, den stora/ lilla odödligheten, kärlek, könsroller, konstanta personlighetsdrag, hur man ska göra för att inte vara så rädd om barnen så att man inte vågar låta dom leva, relationsoskicklighet, tvångsgifte, hamsterbeteende och att gnälliga personer kan vara rätt roliga om man inte är allt för nära släkt med dom... Säkert blir det en och annan blogg om något av detta, men inte än, Manana manana... Snart behöver man klättersele för att ta sig in i Kaoshallen, samma sak där. Det blir tid för det när andan faller på...

Drottningen i Stökriket kommer hem...

Tillbaka igen... och allt har gått i 180 knyck. Massa människor, mycket jobb, intressant, roligt och väldigt varmt var det. Men också väldigt vuxet och en sak i taget. And in English of course. Så man är väl lite trött så här när man kommer hem. Och inte är man så anpassad till sitt liv heller upptäckte jag. Plötsligt är det som att jag vant av mig både med tempot och med allt sånt här:

Ring - Kan vi flytta matchen till på onsdag?

( Jösses, här borde röjas)
- Mamma, han slog mig!
- Hon retas!
- Får Hm sova över hos mig?
- Var är mina skor!
- MAMMA!!!

(Shit, vad ska vi äta till middag?)

- Kan jag vara med en kompis?
- Jag tänker inte städa!
- När var det där lägret nu igen, kommer vi att hinna till cupen?

(Hur ser morgondagens midsommarplaner ut nu igen då?)

- Min cykel har punktering!
- Du får då inte ta min!!
- Får jag väl, det är ju min gamla...
- MAMMA!!

(Handlingslista, jag borde nog göra en sån)

Ring - XX kan inte spela idag, vi ska på konfirmation...
(Shit, snabbt nu, måste ringa och ordna någon spelare till för kvällens match. F-n, vart är telefonlistan? Hinner jag söka den om jag vänder alla koteltterna nu?)

- ÅH...nu ska du få... jag fick sand i håret
- Hon sparkade mig...
- Mamma, vet du vart min vattenpistol är?
- Aj, sluta då! Han kastade en foppis på mig
- Vad då, vad har jag gjort?
- MAMMA, jag tror att en av fiskarna är död!!

Ring - Har du någon extra tröja, jag hittar inte min!

(Jösses, varenda blomma behöver vattnas)

- Öh, jag sticker till Hm nu!
- Hon tog min/ satte sig där jag skulle sitta/ petade på mig/ sa att min var ful/
- Han svor åt mig...
- Jag vill inte hjälpa till med maten!

Ring - Du det verkar som att vi inte har någon körlista eftersom den här matchen blev flyttad...

- ÄCKLIGT! Är det där det vi ska äta...
- Hon tagit mina skor och gömt dom!!

Månntro det var detta jag längtat efter när jag var där borta. Detta som jag var laddad för när jag kom hem så där lugn och avslappnad i nya sommarhatten. Japp, detta är det jag längtade efter, kanske inte striderna men de hör till det här härliga livet jag har. Det som min adrenalinhalt febrilt försöker anpassa sig till. Nu gäller det bara att komma in i tempo. Det här är inte något konstigt. Vi brukar "strida ihop" oss när någon kommer hem. Så fort vi får lov också förresten. Alla min nya ideer får vänta lite. Jag måste först vara med när vi "bråkar ihop oss", kollar om alla är som de brukar. Men allra först ska jag nog rensa lite på min sida så att jag kan gå och lägga mig:
Ha en trevlig midsommar. Kram

Slåsstradition och "piffad" frukosthörna

Mm, första dagen på sommarlovet brukar barnen av tradition ägna åt att hänga, retas med sina syskon och slåss. Det funkar i år också... Jag är ju ledig så vi har all tid i världen att riktigt "bråka om oss".

Och så har jag ju sett att folk bygger soldäck och piffar till sina uteplatser. När de med milt våld övertalat sina Män till underverk lägger det ut det på sina bloggar. Jag tänkte att då får jag väl inte vara sämre. Tyvärr är Mannen inte hemma och något tålamod för att vänta har jag inte direkt. Trappen är mitt vanliga frukostställe och idag, dagen till ära la jag dit en ärvd dyna. Både soligt och uppiffat, funkade hur bra som helst :-).


Möjligtvis kanske jag erbjuder flytt av slåssverksamheten till något badställe. Annars bråkar vi vidare här hemma, det har börjat bra måste jag säga. Jag fick nyss en alldeles fenomenal uppvisning på hur man helt oskyldigt kan kliva ur en soffa samtidigt som man lyckas råka röra och reta upp hela två syskon samtidigt med sina armar och ben. En riktig bragd ;-). Hoppas ni gör helt andra bragder och har en underbar dag. Kram