Tankar efter semesterjuldagarna...

Vaknade i förrgår i Lillebrors tält av att det regnade. En av fördelarna med att tälta på gården är att man kan gå in och hämta tjocksockar om man glömt det samt att man kan äta frukost torr och varm även om det är lite rått ute. Sen har det "tyvärr" regnat rätt ihållande i två dagar. Nä men oj så "synd", inget åka till stranden, nu måste vi grilla, måla, rensa rabatter, tvätta undan, göra något vettigt... Vi har tagit chansen att bara göra vad vi vill. Storasyster har krupit ur pyjamasen ungefär en stund efter middagen. Lillebror har byggt sig sönder och samman med Lego. Lillasyster har läst och Storebror har hängt tandköttet. Mannen har nog också läst rätt mycket. Själv har jag köpt mig lite Lego, drällt förbi två kompisar och allmänt tagit det ganska lugnt. Inget tjat om någonting. Spelade Ryktet går igår med 5/6 av familjen. Vi höll aldrig på att sluta skratta. Regnet gav mig två sommarjuldagar :-).


Vem vet, kanske blir det lite hemester-tältande igen. Och för övrigt anser jag att vi bör ha Pia Sundhage som president och angående sport så var det här var bra skrivet. Måste säga att jag tycker att internet och sociala medier är underbart informerande och kul (även om man ibland får veta lite för mycket). Klart att folket behöver vara delaktiga och kan vara med att påverka. Våra unga vet bara inte riktigt hur än, de kämpar ju på med att bli vuxna och det har aldrig varit lätt. Eftersom papperstidningen antagligen är på väg ut så känns det här som ett kul och viktigt projekt.

Pratade en del med Storebror om livet igår. För/ nackdelar med att vara ung på det förra och det här årtusendet. Eventuellt är det svårare än någonsin att bli stor eftersom världen är snabbare och mer större än förr. När min morfar var ung så gick man bara skola till sexan och sen följde man någon man kände och började jobba med något litet skitjobb precis som ens föräldrar/ syskon gjort. Nu är det som att hela världen är öppen och "det finns alla möjligheter" men samtidigt är det lätt att bli huvudvill av alla val. Enklaste vägen blir att fly till datorn. Ut och cykla säger vi "gammeldags" föräldrar. Ja men tjoho, det är ju ingen annan som är ute... Det är inte så att det är synd om ungdomarna men jag tänker att många saker var enklare förr när man fick en kick i rumpan till sågen och sen var det bara att försöka försörja sig. Nu finns de jobben till stor del i Polen eller Kina...

Det finns tusen anledningar till att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle länka hit men ja, jag älskar den här reklamen (även om maten och företaget internationellt sett har lite att jobba på). Jag hänvisar till Stefan Sundströms devis, livet är inkonsekvent, var inkonsekvent. Dagens länkar inger hopp för den yngre generationen, att de ska komma ut i livet och engagera sig för sin och vår framtid. Nu är det dags för en cykeltur eventuellt cykelfrukost med Lillasyster som nyss klivit upp. Kärlek till er alla...

Berg och dalbanan hemma igen, utveckling och kort på en Kaosflock...

Efter en intensiv resa kom vi hem och gjorde som vanligt, dumpade all packning i hallen och smög runt och kollade in HEMMA. Läs KaosMannen kollade fiskarna, Lillasyster satte sig och läste, Storebror slog på internet, Lillebror flöt runt, Storasyster gick upp och kramade sitt rum och jag kollade blommorna och den vilda trädgården. Under tiden gjorde ryggsäckarna som de brukar, började spy ur sig saker. Källartrappen fylldes på något magiskt sätt med tvätt och vi konstaterade alla att det, trots att vi haft det väldigt bra, var skönt att vara hemma igen. Välkommen det vanliga vana.

Vi har haft det underbart med sol och bad med släkten och sen en familjetripp till Venedig. Tio dagars frotterande med handdukar och varandra. Bad, vägran, Pizza, Kaos, glass, sammanbrott, skratt, utbrott, kortspel och vackra promenader (med varierande personer som bröt ihop på lite olika sätt) i en salig blandning. Nackdelen med att ha en stor familj är att statistiken talar för att det alltid är någon som har en "bad-hair-day". Fördelen är att samma statistik också talar för att det är någon som är pigg glad och käck. Om rollerna i teatern varierar kan man få det att fungera hyfsat fast man blir lite trött ibland. Ärligt talat så blir man helt galen också ibland men vem har sagt att familjeliv ska vara alltigenom enkelt, det är ju utvecklande också och säga vad man vill om utveckling men det är sällan enkelt. Relationsträning på hög nivå är inte heller enkelt...

Det här med att ha barn är både speciellt och helt igenom vanligt. Man är en i raden av miljarders miljarder människor som fått barn och samtidigt är man helt unik för just det här barnet. Konstigt och befriande samtidigt. Och det är väl det att man är unik och den som fått uppdraget att göra familjejobbet som gjorde att vi inte gjorde slag i saken där i Zurich. Barnen hade gått in genom biljettkontrollen, gnällandes, bråkandes, tjatandes. Sluta var det vanligaste ordet som uttalades och samtidigt det ord som alla för flera timmar sen hade raderat från sin begreppsvärld. Inte ens vi vuxna var helt igenom kloka. När barnen blivit "inblippade" slog mig tanken att Mannen och jag skulle kunna springa åt andra hållet. Hoppa in i en taxi till Zurich och bara slå av telefonerna, vara för oss själva ett par dagar. Vi skrattade en bra stund åt möjligheten men följde så klart snällt med vår trassliga flock...

Lugnet har lagt sig, väskorna har dunstat från hallen och alla sover utom jag. Imorgon blir en ta det lugnt dag och resten av sommaren hemester. Välkommen vanliga lugnare hjulspår. Mannen och jag tog oss en stund för oss själva med en tekopp när barnen somnat. En vacker dag kan vi säkert strosa runt i Venedig utan att någon är hungrig, har blivit förorättad, inte orkar gå själv en meter till eller flåsar oss i bakhasorna och säger - Men åh, hur långt ska vi egentligen... Vi har ju gått över massor med broar nu och dom är ju vackra och så men... Åhh, kan vi inte gå hem... Var sak har sin tid. Nu har vi en stökande, hoppsande, trasslande, skrattande flock att utvecklas tillsammans med. Vi kommer att prata och skratta åt den här resan i åratal. Och tids nog hinner Mannen och jag till Zurich (om vi nu ens vill det då)...

Barnet på bilden är ett bonusbarn, någon som jag inte känner, som bara stod där och kontemplerade. Hade det varit mitt barn hade jag kanske fått för mig att berätta att jag skulle ta kort och sen hade det blivit trassel. Ställ dig mer åt vänster/ höger/vänd dig hitåt... Alla hade velat vara med eller ingen och så hade jag försökt få ett så bra kort som möjligt... Någon hade gjort grimasch, någon hade blundat, gjort kaninöron, petat någon i sidan osv osv. Att ta kort på 4 barn (som man är förälder till) där alla ser kloka ut kräver tur, medvind och en rad andra omständigheter som man inte styr över, bland annat slumpen. I min kamera finns det inte ett enda sånt kort från resan, jag sparar dom ändå :-). Hoppas att ni har det bra. Sov gott och Kram på er

Welcome to the jungle...

Vid det här tiden på dygnet känner man djungelkänslan. Det har blivit lite skumt här inne. Det knastrar när man går och så hänger det saker från taket. Det är tropiskt varmt och fuktigt... Det är inte alla man möter som pratar ett språk man förstår heller, framförallt inte längre fram på natten. Det surrar lite och med hettan förväntar man sig bara att höra ett lejon ryta från något hörn... Men vänta nu... jag har ju inte åkt utomlands...

När jag tänder taklampan ser jag kläderna som vi försöker torka på alla upptänkliga ställen, även från krokar i taket. Det är svårt att torka saker när det är rötmånad och vattenskada vid tvättstugan. Golvstatusen är spännande. Jag hör byggfläktarna inifrån toan...

Nä, nu släcker jag lampan och googlar på cikador. Allt finns ju på nätet. Det måste gå klämma fram cikador så att djungeln blir ännu mer autentisk. Med lite fantasi kan fläktarna ingå i djungelljudet. Skippar vi städningen ett par dagar till kan vi säkert övertala några schyssta skalbaggar/ stora spindlar /ormar att flytta hit. Drar vi ner markiserna kan vi ha djungel på dagarna också. Med mörkläggningsgardiner kan det bli riktigt spännande att å smyga runt här. Passar vi på och tvättar mycket lakan och hänger i taket har vi lianer. Sen kan vi fixa hängmatta någonstans och ligga och läsa för barnen "i skuggan". Sen kan jag säga till Mannen att den här resan är alldeles underbar så det kan vi göra igen. Tänk så härligt att vi får vila ut i tropikerna, helt gratis med alla möjliga bekvämligheter, till och med rinnande drickbart vatten. Dessutom har vi nära till släkt och vänner...

I ett annat läge

Sitt stilla, tyst, ät mackan, sluta vicka på stolen, sitt upp, häll ordentligt, retas inte, sluta slåss osv. Idag vid kvällsfikat kändes det som om fyra barn är helt orimligt många. Jösses vilket stoj det blir och alltid är det någon som vill något. Ständig underbemanning på föräldrafronten. Och sen om vi pysslar med var sin av de mindre kan de större ha fullt krig på övervåningen. Ingen plockar bort kvällsfikat och tvättmaskinen behöver hängas...

Det är det här som talar emot att vi åker bort en hel helg Mannen och jag. Hemkomsten blir liksom för smärtsam. Då när vi ska komma in i matchen igen, bråka ihop oss. Då när alla ska testa om alla funkar som vanligt. Äh, gårdagen var mysig, alla hade det jättebra men det blev lite som ett uppvaknande i kväll när alla var trötta.

Allt talar för att vi fortsätter vår hemester, bara gör småturer allt eftersom vinden, vädret och lusten faller på. I stort sett blanka dagar ända fram tills i mitten av Juli då jag och Storasyster och Lillebror gör en egen liten resa. Det är trassligt att åka allihop och det brukar vara en bra idé att dela på sig ibland. Tack för era kommentarer och sköt om er