Det är min fest...

Klev upp en stund innan tuppen idag för att åka iväg och träna fotbollstjejerna. Samling 08.45, med nya sommartiden alltså. Ett trött gäng men oh så kul. Hängt med tjejerna sen de började spela fotboll och det har varit löjligt roligt. Inte alltid förstås, precis som livet i övrigt. Men åh så givande.

Det är roligt att engagera sig i något utanför familjen och jobbet. Fotboll är urkorkat men ack så avkopplande och enkelt. Det är vi mot dom punkt slut och de som vill spela ska spela. Och jösses så duktiga tjejerna blivit sen vi för 6-7 år sedan typ började med att berätta att när man sparkar bollen till en kompis kallas det pass. Stora damerna som ibland flyttar undertecknad flera meter i närkamper.

Livet blir större när man engagerar sig i något utanför sin lilla värld. Vissa saker blir mindre också. Som det där med pensionsförsäkringar till exempel. Jösses, vem vet om man ens lever då och rimligtvis borde väl någon vilja fira jul med en. Annars får man väl göra alternativ jul till sin grej. Kanske engagera sig i den förening som har det bästa fikat på mötena för att få lite guldkant på tillvaron ;-). Vill man utomlands så kanske Röda korset behöver hjälp någonstans...

Livet är här, livet är nu och det förändras ständigt. Låt oss suga musten ur det så länge vi kan.

Livet e en dans o jag kan inte stå still / för det e min fest o jag får göra vad jag vill / du kan backa bak om du nu ska tycka till / för det e min fest o jag får göra vad jag vill / livet e en dans o jag kan inte stå still / för det e min fest jag får göra vad jag vill / du kan backa bak om du nu ska tycka till / för det e min fest o jag får göra vad jag vill tillslut

Citat Timbuktu

Så ta hand om er själva och varandra och kör så det ryker. Kram

Tok-torsdag...

Nya grannar och då vill de förstås titta på Kaoshuset då det är lite som deras fast ändå inte. När Kaosfamiljen i veckor flängt runt, jobbat och roat sig är det förstås stökigt. Äh, det är ett hus där vi lever i kärlek, då blir det stökigt. I alla fall om det finns en Kaosmoder i huset. En sån som hellre badar och åker slalom i skogen än viger sitt liv åt ordning.

Jodå, jag har levt med mig själv i 45 år till hösten. Jag vet mina nackdelar och förtjänster, fram och baksidor av samma mynt. Som idag till exempel. Ledig och vaknar med massor av energi. Kör förstås igång på bredden. Börjar dammtorka bokhyllan, hittar saker som ska ner i förrådet, river ut lite saker från förrådet och hittar saker som barnen vuxit ur som ska bort, slår igång en tvättmaskin, slänger några döda blommor och sätter om några andra, vädrar lite kläder, stökar ihop lite på altanen på baksidan, funderar på att putsa balkongdörren med tidningspapper, slänger ut mattorna för att kanske dammsuga. Förresten, borde jag inte cykla till mormor för att få hjälp med att tänka till om Lillebrors tröja som jag stickar lite utanför mönstret. Det här är nackdelen med att tänka utanför boxen och att nästan aldrig tänka att någonting är omöjligt...

Ska bli spännande att se om det ser värre ut här hemma ikväll eller om jag lyckas avsluta saker. Oddsen är ungefär 50-50. Kan ju tänkas att nya grannarna gick hem från fikat här igår kväll och tänkte att så där ska vi aldrig ha det. Det är förstås möjligt att de tycker att vi är galna och aldrig mer vill komma hit. Då må det vara så. Annars finns chansen att vi blir lite motvikt mot allt det jösses-så-viktigt-varje-val-är som väller in över ett ungt par som nyss köpt hus. Vårt hus är ingen show, det är ett ställe där vi lever, slappnar av, bråkar, skrattar och älskar. Om det är något jag önskar att barnen får med sig härifrån är det att värdesätta människor och relationer med än pengar och saker.

Läser Underbara Claras blogg, bra skrivet om typ världens mest omtalade böcker. Jag har inte läst en rad av dom, varför? Inte ett spår intresserad helt enkelt. Känns inte som en kärlekshistoria alls. Att leva i kärlek är en ynnest. Kan säkert se väldigt olika ut men för mig handlar det inte om makt, styrning, kontroll. Konstaterade för ett tag sedan med en gammal vän att en god relation sällan behöver diskuteras speciellt mycket och tar inte energi...

Ojsan, nu sjönk oddsen för att det ska bli fint inne. Tittade ut genom fönstret och det är fint ute. Kan bli att titta till vårlökarna lite. Damma kan jag göra en annan dag. Gå i kärlek mina vänner oavsett vilka nyanser ni har på väggarna ;-). Kram

Om att ge av sin tid och prioritera...

Brorsan och jag har gett bort oss själva till syrran i 40 års present. Det innebär att syskonen gör en skidresa tillsammans. Vi gjorde samma när brorsan fyllde år. Riktigt kul att tillbringa en helg tillsammans så där, bara syskonen utan barn. Det sägs att syskon är den längsta relation man har i livet (om man har tur). Känns riktigt kul att ge bort sig själv och det brukar uppskattas av oss alla.

Det där med tid är intressant. Har just tillbringat en kväll som valberedning på ett årsmöte för idrottsklubben. Vad är det som gör att somliga liksom aldrig har tid med någonting och andra har tid med allt. Att engagera sig är kul men att vara i valberedningen har varit lite drygt. Framförallt då man är tränare samtidigt eftersom man inte har fler timmar på dygnet än de man ringer och försöker locka till uppdrag och uppdraget inte till närmelsevis (om man inte sitter i presidiet) tar lika mycket tid som tränarskap.

Vi får de klubbar vi förtjänar och det samhälle vi förtjänar. Visst kan man tänka att man inte har tid att engagera sig men man missar något, nämligen förmånen att få vara med och påverka. Att man är med och bygger framtid tillsammans. Det finns ett talesätt som säger att om man ska ha något gjort så fråga någon som har mycket göra för då blir det gjort. Vi har alla 24 timmar på vårt dygn men ibland känns det som om somliga har mer. Eller handlar det om att de har mer fart eller prioriterar bättre.

Vi väljer alla vad vi ska ha våra dygn till. Oavsett vad så finns det val (även om en del av dom inte känns så lockande). Jag väljer vad jag vill lägga tid på. I helgen tänker jag prioritera min bror och min syster. Packning sker imorgon bitti. Ha en trevlig helg och sov gott på er. Vad tänker ni prioritera i helgen? Kram

Ibland har man tur...

Kön på affären var lång. Plötsligt tappade jag en en 1,5 liters Trocadero rakt ner i golvet vid kassan. Den formligen exploderade, som en Trocaderofontän. Kladdig dricka precis överallt. Över hela mig, kassan, kassörskan och en stor sjö på golvet. Förvånande så mycket kletig vätska det blev. När kalablaliken lagt sig och Lillasyster och jag cyklade hem skrattade vi högt och framförallt konstaterade vi att det var tur att Storasyster inte hängde med mig och Lillasyster till affären idag. Hade hon gjort det hade hon nog tappat sansen. Ni vet gjort en sån där mamma-skämmer-ut-mig-och-jag-kan-nog-aldrig-mer-visa-mig-i-dagsljus-någonstans-utan-påse-på-huvudet-svimmnining. Jag kände mer att jag bjudit en hel affär på ett lördags-skratt och skratt får man ju liksom sällan för mycket av ;-).

Och så har jag tur som har tonåringar. Visst är de lite hormonella ibland, ifrågasätter och fräser men de är roliga. Hur kloka som helst i vissa stunder för att i nästa stund ha helt vettlösa resonemang. Ett av de stora tricken är att försöka hålla sig från att bli arg, inte ta saker personligt och tjata ihjäl dom. Se tjusningen med diskussionerna, att de sover i långa sammanhängande sjok och kan klara sig själva i många timmar utan att man behöver fundera på om de trillat ihjäl sig eller satt något i halsen.

Just nu har Storebror och jag en riktigt rolig diskussion om Star Wars som har pågått ett bra tag. Tidigare i veckan "trappade jag upp striden" genom att tejpa upp den här på en skåplucka i köket. Längst ner till vänster har Lillebror skrivit -Nej det är det inte alls. Jag hävdar alldeles bestämt att det är Obi-Wan och Yodas fel att Anakin blir Darth Vader. Storebror blir vansinnigt frustrerad över detta och försöker med jämna mellanrum övertala mig för att jag ska förstå att det är Anakin själv som bär ansvaret. Ett tag hävdade han till och med att mamman hade något ansvar, vilket jag naturligtvis fick avvisa å det bestämdaste. Det är en ytterst hypotetisk fråga men riktigt roligt när han funderat lite och gör ett nytt argumentationsanfall.

Nu till frukost och sen ut i vårvintersolen. Levi kärlek. Kram på er

Nyss avslutad frisersalong på kvällskvisten...

Nä men varför inte? När man råkar hitta en massa djur i Lillasysters hår åker saxarna och kammarna fram. Lockigt hår och håröm, ingen lek att luskamma. (Lillasyster har blivit större, så och håret)
Klippning anbefalles och sen i med schampojox och luskamma sen. Sånt där schampo som ska vara i en timme så det tog lite tid. Kamning på varenda kalufs i hårfagra fluffiga Kaosfamiljen. Ja men tjoho. Det börjar ju klia på alla bara man tänker på det. Lillebror hade en stackars krake så där åkte rakapparaten fram och sen räckte resten av raketsprayen till honom. Vi andra luskammade oss på längden och tvären men hittade inget.

Storebror var den enda som inte joxade med löss eller läxor så till Storasysters stora gapskratt tvingade jag honom att klippa mig ungefär fem centimeter. Storebror är väl inte något riktigt frisörämne men mitt hår är lockigt så det är inte så noga. Om man inte är Storebror och lite precis utav sig. Till min förvåning gjorde han ett aktivt val och slängde perfektionismen över axeln och började klippa. Måste bekänna att jag fick lite hicka när Storasyster aldrig höll på att sluta skratta och han plötsligt sa "det blir fint med lite kortare fram och så noga kan jag ju inte vara nu, det får bli något bara, annars måste vi ju stå här hela natten"...

Faktum är att det blev väldigt fint, jag är riktigt nöjd och alla hade roligt. Jag tror att vi får leka frisering lite oftare, fast helst utan smådjur och schampo då. Löss må vara otrevligt men det är inte dödligt. Sköt om er allihop. Kram

Kvinnodagen, slutet på en känslo och tänkar-resa...

Firat internationella kvinnodagen som sig bör med några kvinnor. Klart att vi ska fira den, vi behöver ju inte var emot något, vi kan ju vara för...

Annars har det varit en ytterst händelserik vecka. Fjällresa med effektiva vännerna. Vi hann ikapp dom och kom för en gångs skull fram samtidigt. Har aldrig hänt förr. Har inte hänt förr att vi haft en ungdoms och en vuxenstuga heller. 7 barn mellan 9 och 16 år. Förutom lite trassel om disken fungerade det riktigt bra. Ganska lugnt i vår stuga med 4 vuxna kan man säga.

Direkt från fjällen gjorde Mannen och jag en roadtrip på sisådär 200 mil. En walk down the memory-lane och begravning. Mycket tankar, känslor och prat. Tog avsked av fina vännen som betytt mycket för oss och kramade om andra som också betytt mycket. Utbytt minnen och historier, skrattat och gråtit lite igen.

På minnesstunden var det en kvinna som sa att muslimer, i motsats till oss, tänker att själen lämnar kroppen när den är färdig med sitt uppdrag. En mycket intressant tanke. Dock tydligen inte helt riktig då jag kontrollerade saken med min praktiserande muslimska vän men jag behåller tanken ändå. Det är vi som är kvar som sörjer, själen har gått vidare för att den behövde det.

Och när det gäller att gå vidare så behöver man göra schyssta avslut. Knyta ihop säckar för att kunna lämna dom bakom sig och öppna upp för nya saker. Förlåta både sig själv och andra för allt man lärde sig när man gjorde misstag och taskiga avslut. Mycket tankar om livsval dyker också upp när man gör en walk down the memory lane. Om inte om hade varit så...

Även om det gjorde ont ibland och inte blev som man tänkte sig kanske allt blev som det skulle helt enkelt. Det enda vi kan bestämma är vad vi ska göra av den tid som har blivit given till oss... Kram på er

Värsta sportlovssporten....

Ja men då är vi där igen. Det brukar ju vara nog trix att få ut Kaosfamiljen genom dörren med bara var sitt par skor och en jacka. Nu ska vi har full slalomutrustning, vinterkläder, vantar, kuddar och mat mm. Dessutom begravningskläder. Jösses, känslorna svallar. Imorgon bitti ska vi åka.

Frågan just nu är om det är värt det. Några blir ovänner, någon retas, någon vill hålla på med annat, någon skojar till det, två har vuxit ur pjäxorna och någon har just kommit på att en del kläder är smutsiga. Man kan ju bli tokig för mindre men man känner igen känslan. Vi kommer att åka imorgon. Så klart en stund efter effektiva vännerna och naturligtvis kommer vi att ha glömt något men det brukar ordna sig. Vi kommer att ha kul. Det är bara tiden fram till imorgon bitti som är lite dryg.


Pratade nyss med effektiva vännen. Samma tankar och känslor rörde sig i det hushållet. Styrkan med att dela med sig är att man förstår att man inte är ensam. Det är därför som den family living, the true story är så populär på facebook. Delar man man med sig och ler åt alltihop kan man få kraften att verkligen ta tag i saker. Effektiva vännen och jag skrattade och lovade varandra att vi skulle försöka låta bli att hata våra familjer under packningen. Skulle tro att vi båda när vi är på väg hem ändå kommer att tycka att det var värt det och planera för nästa år. Redan när vi kommer fram känns det säkert så här. Det är så det brukar vara. Dags att göra ett ryck :-). Ha en fin vecka allihop. Kram