Ett Luciautbrott...

Jesper Juul må säga vad han vill men om jag inte minns fel så har han bara ett barn och antagligen ett lugnt sådant. Karl'n har rätt på sätt och vis. Klart barn vill samarbeta men ibland vill barn även bråka, retas och "lätta på trycket". (Faktum är att även vi vuxna ibland gör det men det låtsas vi inte om). En sån där logistik-peaks vecka och final med Lucia. När det har varit Lucia hela dagen, på längden och på tvären, mysigt och vackert och kanske lite spännande... Då kan det vara så att det börjar bubbla av känslor i kroppen och då passar det bra med ett litet utbrott om man inte får ur sig dom på annat sätt...

Full respekt för att barn är olika. Våra barn är väldigt olika. Somliga gråter och andra skriker och slåss så att rutorna skallrar. En del har inte just några utbrott alls medans en del andra behöver pysa ur sig hur ofta som helst. Vi vuxnas uppdrag runt omkring blir mest att ta det lugnt, se till att saker inte går fullständigt över styr och låta barnet hantera sig. Prata om det efteråt så att de blir bättre och bättre på sig. Svårt men viktigt. Och jo, nu när vi går in i julveckorna kan vi nog lugnt räkna med lite "julspel" också. Faktum är att julspel nog kan räknas till en släkt-tradition. I min ursprungfamilj vet jag till exempel att vi brukade göra ett julspelsarrangemang på julafton modell stort (inte hela världen, vissa saker kan vi le åt än).

Just ja, en liten julrapport också. Ungefär hälften av adventsgrejjerna ligger fortfarande i lådan. Tomtarna bor också där än. Julklapparna har jag och en kompis gjort upp om att vi köper nästa torsdag. Det vi hittar då får dom ;-). Barnen har gjort ett juldass...

Ta det lugnt i julstöket mina vänner... Kram

Är julen livskvalité eller en naturkatastrof?

Naturkatastrofer vet vi alla vad det kan innebära. Tsunamis, jordbävningar, laviner eller vulkanutrbrott. Folk springer åt alla håll med panik i blicken. Det märkliga är att fastän vi bor extremt tryggt till så får folk panik runt jul. Julen som ska vara världens mysigaste... Gräddan av livskvalité? Ordet livskvalite´ är egentligen rätt märkligt. Det är ju så olika både beroende på vem man är men också på vilket läge man är i livet. Ni vet det där om att den friske har många önskningar, den sjuke bara en... till exempel.

Men jo, på den här bloggen finns frågan om vad livskvalité är. En utmanande utmaning som jag tar mig an. Mitt svar blir nog att det ofta är små små saker fast samtidigt är grunden stora saker. Helt avgörande är om jag och mina nära är friska. Sen tillkommer att ha ekonomi så att man har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Upptäcker att jag egentligen tänker Maslows behovstrappa. När de första stegen där är fyllda så är livskvalité rätt små saker.

Utöver de där basbehoven som alla människor har så kommer livskvalitén, de där goda ögonblicken, de där njutar-stunderna... När man blir spådd med "loppa" av skrattande Lillasyster, myser med Lillebror, dansar med Storasyster eller förhandlar om speltid med Storebror. Att jag känner djup kärlek till Mannen efter drygt 14 år tillsammans. Att prata om livets viktiga saker med en släkting eller vän (och nä, på listan över viktiga saker finns inte julgardiner med). Kärlek, ömhet, relationer, musik och skratt... Livskvalité för mig kan vara att cykla ut i skogen också men oftast är det människor. Inte är livkvalité speciellt dyrt heller... Månadens köpstopp har inte påverkat min livskvalité ALLS, möjligtvis till det positiva.

Livskvalité kan man, om man har tur, i vardagen. Hittar man till exempel en sån här liten skylt eller något liknande någonstans hemma hos sig kan man misstänka att man har chanser till att få känna på en stor skopa Livskvalité ;-)


Även om spagat aldrig varit min grej så ler jag. Underbart knasiga typer jag bor med. Jag hänger hellre på de andra skyltarna, de med klättring och hopprep ;-).Imorgon är det skyltsöndag. Knäck och lussebullar får jag köpa och prata med folk går också bra trots att jag har köpstopp. Stressnivåerna behöver INTE upp i krigs/naturkatastrof nivåer för att det ska bli jul. Det är som att vi, eftersom vi har det tryggt, skapar press åt oss själva ändå. Och en del bränner ut sig och har magsår runt jul. Slappna av, julen kommer ändå troligtvis att gå av stapeln den 24/12 hur som helst (om det nu inte blir en riktig naturkatastrof innan).Ha en riktigt bra dag!

Kaosfamiljen har tomtar på loftet...

På facebook och bloggar vimlar det av duktiga nu-har-jag-jagat-och-själv-slaktat-grisen- typer. Och allt är vackert och strålande... Men det är ju inte en sån Blogg ni har kikat in på...

Julmaten är inte inhandlad och vi har inte skickat alla paket och julkort. Vi tror att släkt och vänner vet om att vi älskar dom, även om vi inte fått iväg allt i tid (annars får vi informera dom). Ibland har man så fullt upp med att kräkas, betvinga snö eller jobba så man får inte till det bara, det handlar inte om bristande kärlek. Vi glädjer oss över att ha en riktig affär i samhället och tänker handla upp resterna senast julafton.

Imorgon kommer kusinerna och vi har lovat kusinerna barnens sängar om barnen inte städar på golven (kan blir lite bråkigt). Tomte-eländet har vägrat dyka upp med madrasserna så det får jag ordna själv. En kompis föreslog att vi skulle börja ha gumboda-madrasserna i sängarna direkt från och med nu. Jag vet inte det... de är rätt halkiga och en del här har svårt att hålla sig i sina sängar med vanliga madrasser... men det klart, det skulle bli mindre tvätt. Undra om Gumboda-folket kan börja göra gosedjur och hur populära de skulle bli?

Vi kör inte vitt och stilfullt i år heller men vi har det riktigt bra ändå. Vi har mer en charmig jul. Vår julgran har alla färger och julkrubban har som synes tomtar på loftet. Imorgon kanske den ser annars ut. Jag har ärvt den av min farmor och vi fick alltid leka med den, alldeles underbart var det. Imorgon skickar vi det sista, sticker till badhuset, bakar pepparkakor med kusinerna och sen kör vi... Tänder ljus och luktar pepparkakor. Vi tvingar hit Julfrid oavsett om han vill eller inte. Julmyys...

Just nu undrar jag om Mannen gick in i en tvättpsykos efter att försökte bekämpa tvättens Killimanjaro som vi hade i källaren. Tror ni att tvättpsykoser visar sig genom ohejdat skottande på ställen där det inte behövs? Jag måste kolla honom... Nu ska jag nog göra en brasa och utmana honom i något spel...

Hoppas att ni får en fin jul där ni vilar upp er, gör snöänglar och strålar mot varandra... Hoppas ni också lyckas tvinga Julfrid att hälsa på er också. jag tror att enklaste sätter är att sätta sig ner ;-) Julkram

Hej och välkommna till årets gnällföreställning...

Denna obekväma tanke slog mig som en blixt i huvudet för någon dag sedan. Vilken gnäll-kärring jag är, nej, inte ens det, en liten gnällig unge är vad jag är. Utan någon egen förskyllan och utan några som helst möjligheter att välja (?).

Något barn som är lite jobbigt just nu. Snöyra, jul och en massa annat. Ja men jösses... Är jag vuxen och tar ansvar för mina egna handlingar och val?

Om vi börjar med barnet så är det just ett barn med all rätt att göra fel eftersom barn ska träna sig på saker, på att leva livet. Jag däremot är den vuxna i kråksången. Jag är den som levt x antal år före barnet föddes och därför bör kunna visa allt jag lärt mig och be om ursäkt om jag inte lyckas. Ansvaret är alltid mer mitt än barnets när vi hamnar i konflikt.

Snöyran är som den är och den är åtminstone rättvis, den drabbar alla och får oss att än en gång inse att vi är små och att det finns saker som är större som vi inte kan påverka, bara förhålla oss till. Men snö förenar också. Plötsligt byter man ett par ord med andra som strävar på i snöyran. Vips har man bytt en hel massa ord med morsan och farsans grannar. På affären ler alla mot varandra, pratar lite och har inte alls bråttom ut ;-).

Och så tänker jag att julen liksom snön är en händelse, inget problem. Det är något att förhålla sig till och som man kan välja att njuta av. Så trots att vi håller på att fullständigt snöa över och julen är i antågande så är det rätt lugnt. När vi tittar ut genom fönstret ser det ut som ett julkort, inne är det lugnt och skönt. Nä, men hej och välkommen Julfrid...

Angående Julfrid

Inte en enda julklapp är inhandlad, pepparkakorna är snart uppätna, inga julkort är skickade och granen står inte på plats. Det är inte så mycket annat heller som är på sin plats. Ändå känner jag lugnet. Det står tomtar överallt och vi spelar julmusik. Nu har jag vilat mig i form. Jösses, vi kommer att lösa det på något sätt. Antagligen innan den 24:e också till och med, vi har ju 10 dagar på oss.

Julfrid är en kille som inte kommer när man jagar honom. Han dyker upp när man minst anar det och oftast är han bara på blixtvisit i Kaosfamiljen. Jag har lärt mig leva med det. Och på något sätt är det lite magiskt. När man tänker att allt ska bli precis som man tänkt sig och bara måste måste bli det så vägrar Julfrid alltid att dyka upp. När man lossar förtöjningarna och tänker att äh, det blir som det blir och det blir jul den 24:e hur som helst så:

-Nä men hej Julfrid (och tänker man att han bara är på blixtvisit kan han stanna lite längre till och med)!
Kram på er Bloggvänner och stressa inte ihjäl er