Tankar om natten...

Tystnaden la sig i Stökriket. Nattens projekt för Kaosmodern blev färgning och klippning av egen hårman. Man kan ju göra det själv när man är en lockigtopp :-). När håret torkar och tystnaden lägger sig börjar tankarna vandra precis som dom vill.

Nu har klimatfrågan kommit upp på tapeten igen. Bra och samtidigt så vägrar de flesta tänka i dom banorna. Varför känner jag annars fler som grubblar på hur de ska få maken att godkänna en omtapetsering än som ägnar en minut åt att engagera sig för miljön. "Vad då, det skulle väl vara skönt om det blev varmare här" säger man glatt och klurar på hur soffbordet Allan ska kunna hamna hemma hos dom (made in var som helst i världen där de kunde skapa Allan åt IKEA billigast). Undrar vad de kommer att säga till sina barn-barn. Jo, mormor läste om det där med klimatet i tidningarna men hade fullt sjå med att bestämma vilken färg på fogarna vi skulle ha i badrummet, vi bytte nyans för den första blev för mörk...

Och så kan man fundera på varför vi låtsas att vårt socialförsäkringssystem och vården inte funkar när folk räddas till livet varje dag. I Sverige kan vem som helst få hjälp (om man inte är invandrare utan uppehållstillstånd förstås eller EU medborgare men det tillhör en helt annan diskussion, inte ens BARN får det de behöver om de tillhör dessa kategorier). Alla andra får hjälp, oavsett hur fattig man är och vilka man känner.

Och så ler jag lite för mig själv när jag tänker på alla föräldrar som förväntar sig att barnen ska hålla sams. Varför ska just barn hålla sams? Är inte barn också människor? Krigar inte vuxna överallt? I världen, på jobb, i släkter, på parkeringsplatser, hockeymatcher osv. Kanske bråkas det en liten aning mellan vuxna där hemma också...

Och så har vi pratat lite med Storebror om dataspelandet. Egentligen är vi nog inte så mycket emot, bara det inte blir för mycket stillasittande. I skolan säger de att oneline spel är bra för att utveckla sin engelska och vi kan konstatera att det blir en stor portion av social träning också. Nu ikväll när jag dök på den här artikeln blev det riktigt hopplöst att vara emot. World of Warcraft är bra.

Och så undrar jag varför jag aldrig ser någon annan mamma som dyker på badhuset eller hoppar i snöhögar. till sist så funderar jag faktiskt lite över vem som har ätit kakor inne på toan... Eller också flinar jag lite, struntar i det och går och lägger mig. Sov gott på er

Ljust och fräscht live...

Mannen och jag skrattar än... Det var underbart.. Kommer showen Ljust och fräscht till en konsert-lokal hyfsat nära dig så tveka inte. Ta med dig någon eller gå dit själv. Smartast är att ta med sig den du bor med eftersom det handlar om boende, hem och vår fullständiga idioti i ämnet.

En soffa kan "vara vi", 65 sorters missnöjesmagasin (gud, varför har inte VI varsamt renoverat en skola i Sörmland med så där naturnära material och fått fram husets själ), att det ska vara så svårt att göra sig av med sopor och vikten av att skaffa sig en snyggare golvbrunn var bland annat ämnen som avhandlades. Kontentan är att vi fungerar som flugor. Vi vet en massa saker och förstår att det inte funkar, vi har till och med sett andra ofunka på det sättet. Men vi tänker att det inte gäller oss och så flyger vi in i rutan igen och igen och igen, tänkandes "om vi bara ... så kommer ....... och då blir vi lite lyckligare/ kärare/ snyggare/ populärare/ nöjdare". Intressant och rätt beklämmande att vår värld, som vi känner den, snurrar runt med stor hjälp av missnöje.

Ah, en sån där show kan inte beskrivas... Den måste upplevas... Finalen, då Henrik och Fredrik gjorde vad de verkligen hade kommit dit för var verkligen ljus och fräsch. Så, nu är Mannen och jag så ljusa och fräscha så vi måste ha solglasögon för att kunna titta på varandra ;-). Att sen sova på hotell, skrota runt lite och åka hem när man längtar hem är inte fel det heller. Underbara mamma och pappa som tog hand om barnen så att vi kunde ha denna upplevelse. Ett bra nätverk är verkligen guld värt!

På tal om kontroll

så läste jag, när jag satt i väntrummet på sjukhuset, en massa tidningar. Mest var det såna där-titta-så-tjusigt-vi-har-det-hemma tidningar. Efter att ha sett ett reportage med vacker kvinna med det perfekta hemmet som poserar med ettåring skrattade jag nästan rakt ut. Kvinnan hävdade att hon ville ha många barn. Intressant, undrar hur många barn som skulle kunna landa i det där perfekta hemmet utan att någon skulle bli väldigt olycklig? På något sätt blev det nästan otäckt. Tanken som slog mig är, kan barn få vara sig själva i en sådan perfekt värld? Finns det plats för riktiga människor? Kan man glad ibland och alldeles rasande ibland eller sorterar man bort otäcka känslor i skoskåpen i hallen? Kan man vara både kärleksfull och svartsjuk i ett hem där allt är vackert eller åker ut... Svart eller vitt... Barn föds inte goda, inte onda heller utan alla människor är lite både och...

Fastän varenda reportage på sätt och vis var unikt så fanns det ändå förvånande många likheter. Samma typ av annorlunda saker liksom... Samma typ av annorlunda trädgård, planlösning och perfektionism. Samma beskrivningar. Har någon en "vacker gammal rostig cykel med blommor" så har någon annan en "vacker gammal gjutjärnsspis med blommor". Kusinhus och kusinträdgårdar. För mig känns det inte som om skrattande bråkande snorande barn hör hemma i den där perfekta världen. Ett liv med barn är bra mycket roligare än perfekt. Hoppas den där vackra kvinnan får alla de där barnen och att hennes liv blir bättre än perfekt. Här hittade jag en länk om hur heminredningstrenden även låser fast männen. Jämställt? Tjoho, jag tror att den är över snart... Kram på er

BP och Avatarer

Vi har inte gjort det stora sockmemoryt än. Vi börjar vara inne på de seriöst osköna och fula sockarna nu. Vi orkade inte heller städa så mycket som det var tänkt idag. Nåja, vi är åtminstone inte värre än BP sa Mannen när han la ut mattorna igen. Och akta er vad sant. Inte ens en Kaosfamilj på bästa humör kan grisa ner så mycket. Hurra!!! (Fast det är ändå tragiskt att någon kan kladda ner mer än vi, vilka konsekvenser...).

Och i morse läste jag helgbilagan i tidningen. Ett av reportagen var ett sånt där om en kvinna som lever sitt liv för heminredning. Det är ju egentligen också rätt tragiskt. Flera barn hade hon och allt var vitt... Oj hallå vilken tid hon måste lägga ner för att bibehålla allt det vita. Tänka sig att ägna så mycket tid åt att ordna tillbaka. Sisyfosarbete. Undrar om hon hinner umgås, måla tånaglarna, läsa en bok, njuta av att vardagsrummet blir en cirkus med elefanter och clowner, brottas, busa och skratta? Hoppas verkligen det. Jag känner då att jag skulle ångra mig på hemmet om mitt liv gått åt till att upprätthålla.

Angående galna maj så fick jag och en kompis en innovativ idé idag. Vi tänker skaffa oss Avatarer så fort det går. Och sen slumpar man med tärning om det blir jag (som är trevlig och skötsam) eller min Avatar som går på föräldramöten, utvecklingssamtal, avslutningar, påbörjningar, krattningar, brännboll och övriga samkväm. Dom gånger det blir min knallblå tre meter långa Avatar med svans kommer folk att få hålla i sig. Avataren kommer att svänga med svansen och säga vad hon tycker om att Mammorna ska baka fika, sy fast lappar på tröjor och samla ihop pengar till presenter (om det inte är x antal hektar regnskog som ska köpas in). Avatardagarna kommer jag att vila mig i form. Hela maj månad tänker jag nog slå tärning om vem av oss som ska gå på jobbet också...

Jag ser fram emot teknikens framsteg och tänker börja spara pengar till en Avatar nu. Min Avatar skulle nog göra en lov in på något styrelsemöte på BP. Hoppas ni också skaffar en egen Avatar. Vad skulle era Avatarer göra? Kram på er