Trädgård och smyckesdesign a´la´Kaos...

Naturligtvis ska väl varje Blogg ha något trädgårdsaktigt på våren. Idag har jag suttit på bron och tittat på mina minidahlior. Oerhört tacksamma blommor, man behöver inte lyfta ett finger. Plötsligt är de bara där och blommar hela sommaren.


Och så har jag, trendig som jag är, börjat designa smycken. Det var hur lätt som helst. Bara att trampa till faktiskt. Och jag gjorde det i exakt rätt ögonblick. Personligt till tusen, ingen lär ha en likadan... eh


Ha en trevlig kväll mysiga ni.

Grattis på Morsdag alla underbara

Som mor till ett barn är man lika unik som den här bilden. Det hade inte kunnat vara någon annan någon annanstans. I början är det lilla livet helt beroende av någon annan för sin överlevnad (rätt långt ifrån föl som ställer sig upp direkt). Det är en ynnest att vara mamma och det är en ynnest att ha en bra mamma. Om hon dessutom som min mamma numera gör, bor nära, är frisk och finns för oss på tusen olika sätt så har man extremt tur. Underbara mamma.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Varje mammas uppdrag är att fostra sina barn till att klara sig själva. Så var det förr och så är det nu. Läser just nu Lilian Ryds Kvinnor i väglöst land och jämför. Jösses, vilken skillnad det är både på gott och ont. I dagsläget behöver vi inte vara oroliga för mat och kläder, våra barn dör inte så ofta ifrån oss heller. Vi kämpar med saker som är mindre konkreta och därigenom svårare att ta på.

Jag tror, framförallt nu sen mobilerna kom, att det är otroligt viktigt att fundera på hur oumbärlig man vill vara. Vill man att barnen ska ringa istället för söka/ fråga sin pappa när de har borta sina vantar? Vill man att barnen ska lita på sitt eget omdöme eller fråga mamma när de ska cykla på något nytt ställe, köpa ny jacka/lägenhet eller be en taskig kompis/ pojkvän som beter sig som Jack Sparrow att fara och flyga?

Det är en svår balansgång det där. Klart man vill ge barnen allt gott och det klart att man vill att de alltid ska ha det bra. Här är en fin berättelse som vi, nutidens mammor, kan behöva klicka på och fundera lite på ibland. Grattis på er alla fina läsare (för jag misstänker att det är mest mammor). Ni är alldeles underbara. Nu ska jag cykla iväg till min mormor. Fyra generationer som är friska, lever och tycker om varandra, en dag att vara tacksam. Cyberkram på er

Med rätt att göra missar...

Jag har haft förmånen att lära känna extremt mycket olika människor genom livet. Min känsla är att människan är bra förunderlig. Människor har goda sidor, allihop. Även de som är omtalade som elaka har sina goda sidor. Och de som är allmänt erkända som goda har också sina sidor. Ingen är fullständigt värdelös och ingen är helt perfekt heller. Egentligen är det jobbigt eftersom det hade varit så otroligt mycket enklare om vissa människor helt enkelt var felfria och andra alltigenom onda. Om vi kunde sätta upp vissa på piedestal och sänka andra. Svart- Vitt, enkelt.

Samtidigt är det rätt tryggt. Du är inte felfri men det är inte jag heller. Därför bör vi försöka ha överseende med varandra och inte vara så in i nordens säkra på att vårt sätt är det enda rätta. Det mesta som vi bråkar om spelar inte någon roll alls om ett år. Framförallt tänker jag att barn bör få göra misstag. Det är genom att göra misstag som man lär sig.

Det regnar ute. Det tycker jag är rätt skönt. I helgen ska vi göra väldigt mycket av ingenting. Ha en mysig helg.

Barns behov

Det pratas mycket om barn, vad de ska ha, behöver och bör få. Och barn får en hisklig massa på många sätt. Och när man ser sig omkring så vet jag inte om barnen är så värst mycket nöjdare än vad vi var när vi var små. Ibland tänker jag att vi glömmer ett perspektiv när vi pratar om vad barn behöver. Vi glömmer att barn behöver vara behövda, barn behöver få ge något. Barn får itne bara kärlek, de ger också och behöver få ge.

Ni såg bilden på vår walk-in-laundry (WiL), det är inga problem att få med sig barnen för att hjälpa till i tvättstugan ibland eftersom de också känner att det behövs. Om man är tre stycken och viker tvätt i fem minuter så får man rätt mycket gjort. Dessutom kan man ju påverka vilka kläder som prioriteras om man slår på en maskin ;-). Grunden är nämligen att vår WiL alltid ser ut ungefär som på bilden och så prioriterar vi favvokläderna. Funkar jättebra.

Storebror lagar mat till oss på tisdagarna eftersom aktivitetsschemat är lite ansträngt. Ve Storasyster om hon försöker hjälpa till (det här är min dag)... Det blir förstås enklare man men han lär sig mer och mer och växer med uppgiften. Storebror är en viktig kugge i att tisdagarna fungerar och det vet han om. Alla behöver bidra på något sätt i familjen och senare i samhället.

Jag hoppas verkligen att ungdomsarbetslösheten ger med sig snart så att ungdomar kan kliva in i vuxenlivet och känna sig behövda. Annars kanske vi i samhället måste tänka friare. Ingen blir nöjd av att bara få, jag tror att det ska vara balans mellan givande och tagande. Finns det uppgifter blir det lättare att skicka med dom känslan att världen inte skulle vara detsamma utan dom. Även om det går stråla mot barn så att de känner sig underbar så blir det lättare.

Nu behöver jag nog sova. God Natt

Bekännelse...

Jo, vi har ett rum där vi håller på och piffar, hela tiden och det ÄR väldigt givande. Det ger MYCKET för trivseln. I alla fall blir det osämja när vi inte ordnar med detta rum. Igår sa Lillebror ifrån med sin skarpa röst. -Mamma, jag har inte några vettiga byxor och inte EN enda långärmad tröja som är ren... Suck, dags att göra ett ryck i vår walk-in-laundry då. Här får ni en bild av vår stolthet (alla Bloggar med klass ska väl ha inredningsbild, kom ihåg vart ni först såg stilen).


Hur är det nu det brukar beskrivas... öppet och ljust (man kan omöjligt ställa möbler på en tvätthög)... fräscht (snart) och enkelt (ja, vi har slutat sortera i tvättkorgar eftersom det blev mer jobb). Undrar om det är den här inredningsstilen som kallas shabby chic? Hm, kanske inte, men om man tittar riktigt noga så kan man se golvet och det målade vi gult för att vi skulle bli lite glada och pigga när vi kom in där (det var när familjen var mindre). Möjligtvis kan vi kalla det här habby-trick;-) Njut av ljuset och kärleken cybervänner...

Vårens fråga?

Mitt i alla majaktiviteter (påbörjningar och avslutningar), vårblommning, diverse andra trevligheter och fågelkvitter så börjar det bullra och surra. Äntligen kör folk igång med sina projekt. Oj, oj, oj, det finns inga gränser för allt man vill ordna med. Tanken är ju god och man vill ju ha det mysigt sen men ibland blir det liksom inget sen... Tyvärr känner jag massvis med folk som renoverat sönder sina familjer...
Vårens fråga är hur vill vi ha det i sommar och hur vill vi känna det i höst... av någon anledning har familjerådgivningen massor att göra på hösten...

Och så tycker jag nog att Schyffert och Lindström har sina poänger när de konstaterar att man jobbar väldigt hårt för att ha det mysigt en kort stund. I vår familj hade det nog dessutom mest handlat om bilden av myset. Bilden av när hela familjen lugna, skrattande och avslappnade sitter där på utedäcket, bryggan, bastun, badrummet, köket, badtunnan eller vara det nu kan vara...

Intressant, jag skulle till exempel vilja se den uteplats som just nu skulle kunna få Storebror och Storasyster att sluta med sina högljudda haranger om hur hemsk och osmart den andra är. De bara älskar att reta hål i huvudet på varandra. Lillebror har mycket svårt att sitta klokt, oavsett färg och hur designad stolen är och lillasyster bryter ihop titt som tätt även i de vackraste miljöer. Sanningen är att vår sån där lugna och avslappnade uteplats periodvis skulle innebära bås med väldigt stadiga väggar och hörselkåpor. Så många myskuddar skulle vi inte heller ha om de inte var klädda i galon. De skulle mestadels ligga, där vi för det mesta också har de flesta av våra kläder, på golvet i vår walk-in-laundry.

När det gäller kök är väl drömmen för oss en walk-in-fridge eller en rekorderlig restaurang diskmaskin men det är varken värt stöket eller pengarna. Säga vad man vill om USA, mycket var annars och en del var rätt galet men på det stället där vi var kändes det helt uppenbart att folk använde sina bostäder till att helt enkelt bara bo. Genom att bara bo fick de tid över för annat än hem-pifferi. Uppfriskande att komma dit och bli inspirerad som "ljust och fräscht svensk". Det känns som om jag ska säga upp dom där annonstidningarna Vi i villa och Villaliv, varför egentligen göra mer än bara bo? Ha en trevlig måndag...

Kvällstanke om stress

Mitt jobb är så där extremt stressigt ibland och inte helt lätt att styra över. Fritiden rullar väl också på kan man säga. Känner en och annan som bränt ut sig och de verkar ha lärt sig en hel del. En del saker som vi som inte "varit där" knappt begriper men skulle tjäna mycket på om vi förstod innan vi går in i väggen.

Jag tänker att stress har en massa goda egenskaper men bekymret blir när vi aldrig riktigt slappnar av. En teori är att det inte är att ha mycket att göra i sig som gör att man blir stressad, det är tankarna på allt som man inte gjort som gör en galen. Vad tänker ni om krav och stress? Mer om det någon annan dag för nu bara MÅSTE jag gå och lägga mig. Kram på er

Mad May...

Galna maj välkommen. Man är som en ren i fållan som bara springer. Ibland lyckas jag dock sno åt mig lite andrum. Alla sorters små pauser är välkommna... Och förresten är det inte alla maj-måstena som är riktiga måsten... och är det inte riktiga måsten så släpper jag det helt. sa jag inte att jag fyllt 40 och bestämmer själv att det nog inte behövs torkas några fönster. Jag läser jag hellre bok eller nåt ;-) Sparar på mig. Kram på er

Åhå, vilken dag...

En del dagar är livet så förskaffat att det bara är att hålla i sig. Idag har varit en helt speciell dag då jag kastats in i olika situationer med mycket känslor. Mhm, jaha... Verkligen en sport att hålla sig lugn och klok i en galen värld. Dra sig lite tillbaka och tänka sig för. Inte kriga i onödan. Fundera på vad det är som är viktigt och hur saker bäst ska hanteras för att bli bra på sikt.

Och jag vidhåller med en dåres envishet att det är en av de verkliga fördelarna med att bli äldre. Vid 40 års ålder kan jag bada i havet som jag gjorde i helgen om jag vill det men jag kan också låta bli. Jag vet vad jag tycker är trivsamt, kul, trevligt och bra för mig. Jag behöver inte äga, göra eller säga en massa saker för att imponera. Jag spelar musik som jag gillar och har kläder som jag tycker är snygga och som passar mig. Jag har slutat köpa osköna skor eller kläder som jag ska fixa till.

Ett lugn har infunnit sig och jag vet att det är viktigt att prioritera av den tid som jag har. Man vet aldrig hur mycket tid man har och när man är halvt 80 är det vettigt att tänka på vad man verkligen vill göra tycker jag. Nu ska jag duscha varmt och sen äta en chokladkaka. Det får man också göra vid 40, en helt vanlig måndag. Because I´m worth it...

Kram på er alla fina!!

Mitt i levande livet...

Det är skor överallt och drivor med skolväskor och cykelhjälmar. Det bråkas och stökas, retas och kramas, skrattas och tjuvnyps, tjatas och sjungs, visslas och surras, diskuteras och ordvitsas i alla hörn av huset. Jag känner hur jag står mitt i det allra mest levande liv och känner hur det spritter. Småbarnstiden har sin tjusning men det har det här som kommer efter också. Barnen hoppar runt och hittar på saker. Kommer hem med nya tankar och uttryck. Sliter hem helt nya fenomen till hushållet... Lana? Går det att äta och hur länge? Vi pratar rasism, homosexualitet, Beyblade och Eurovision song contest i en salig röra. Kanske är det med livet som med trädgårdar. De är mest njutbara om man låter saker dyka upp lite som de vill.

Jag kan inte påminna mig om att jag satt dessa lökar och framförallt inte där. Ifjol var det en, nu är de fler :-). Vackra i alla fall. Nu, mot en sammankomst med ännu fler barn med syfte att fira livet. Ha en trevlig helg alla fina!

Nä, nu blommar det!!

Ibland får man bara nog, nog NOG. Jesper Juul och hans mysande samarbete får säga vad han vill. Igår var det dags. Jag kände det i hela kroppen och budskapet till barnet var tydligt. Att göra det du har lust med är inte samma sak som att göra det du behöver. Du kan gråta i dagar, skrika skallen av dig eller riva hela huset. BÅDE mamma och pappa har bestämt sig för att du ska göra det du behöver.

Jag kan tycka att det är ganska skönt när vi kommer till det läget. När man känner att nu är det match, det får ta hur lång tid som helst men nu har jag fått NOG. Om dessutom Mannen och jag båda är hemma och är överens så är det nästan lätt. Svårast tycker jag att det är innan, då när man hoppas och försöker tricksa och undvika utbrott. När man väl har kommit fram till utbrottet så är det lugnt och då är det ju det man håller på med. På något sätt blir jag lugnare när jag tänker ok, då har vi sammanbrott då... Allt gick åt skogen men det blir bra... Nu blommar det ut...

På tal om att blomma så har vårt påskris börjat blomma så nu tror jag att det får vara påsk ända till jul. Nu ska jag ut i trädgården och fortsätta min mystorsdag med Lillasyster. Ha en bra dag. Kram på er

Hem ljuva hem

Hemma igen och det känns riktigt bra. Resan har varit alldeles underbar men det är alltid något speciellt med att komma hem igen. Längtan och saknad är inte så dumt ibland. Inte att vara för sig själv och vara lite oansvarig heller.

Och på tal om ansvar så har jag satt tänderna i Jesper Juuls bok, ditt kompetenta barn igen. Den tål alltid en omläsning och man får nya ideér. Juul pratar om ansvar och skiljer på det sociala ansvaret och det personliga ansvaret. Det sociala ansvaret är det ansvar vi har för varandra i familjen, gruppen, världen. Det personliga ansvaret är det ansvar vi har för vårt eget liv- vår fysiska, psykiska och andliga hälsa och utveckling. Jesper Juul hävdar alldeles bestämt att vi alla har personligt ansvar. Han skriver att kanske två av hundra av vuxna tar ansvar för sitt liv och sin integritet (!). Vidare säger han att en stor del av konflikterna mellan barn och vuxna eller mellan vuxna beror på att parterna inte kan (eller vill) ta personligt ansvar för sig själva utan istället ger varandra skulden.

Intressant tanke men samtidigt, shit vad taskigt. Jag känner själv hur jag vill vråla det är ditt fel till någon samtidigt som jag tänker att karln har rätt. Oftast blir det mindre trassel när "problemet" hamnar hos den som på riktigt kan göra något åt det (istället för den som tjatar, bönar, mutar, hotar osv osv). Och detta oavsett om det gäller en vantvägrande tre-åring, en 8 åring med totalt städsammansbrott, en 13 åring som glömmer gympa-grejorna eller en 40-åring som trycker i sig godis. Ok, jag är väl personligen ansvarig då. Nu har jag tänkt diskutera logistik över en tekopp med Mannen. Vad tänker ni om personligt ansvar? Karamellskålen här kommer jag ;-). Ha en trevlig kväll

På väg mot omvärldsspaning

Det här är en sån där maxad dag. Haft med mig Lillasyster en timme på jobbet eftersom jag inte hann det jag lovat igår utan valde att åka hem. Lillasyster fikade och ritade och jag blev klar. Utvecklingssamtal med Storebror. Individuell vårdplan men en vettig lärare så det blev inga stora ingripanden i Storebrors personlighet (se föregående inlägg). Lite detaljer som att göra Matteläxorna bara... Sen förbi mormor och morfar, titta till barnen som hade rast på skolan och så packa för resa.

Kaosmodern ska nämligen gå på gatan som en vanlig kvinna fram till måndag. En del av barnen vill verkligen inte att jag ska åka. Dåligt samvete? Nej, inte det minsta. Barnen har en alldeles underbar far. Jag märker på packningen att jag mest packar tjusiga kläder som man kan skrida runt i och att jag verkligen ser fram emot resan. Dåligt samvete anser jag är både lönlöst och förkastligt. Väljer jag att åka bort så står jag för det, i helgen vill jag resa. Ombyte förnöjer, ibland behöver man göra annat än att vara hemma, även om man är en aldrig så nöjd Kaosmoder.

Och så till en tanke om omvärlden. Kan man skjuta bort terrorism? Faller inte idén med att kriga bort hat på något sätt på eget grepp? Skulle nästan tro att det blir som att skrika ett argt barn lugnt (tro mig, jag har försökt och det har inte funkat EN enda gång på snart 13 år). Samma sak att bråka med barn, eller för den delen vuxna, så att de slutar bråka. Fullständigt döfött. Jag tänker att OM man vill ha fred är det dags att tänka på helt andra sätt.

Nu ska jag gå och fiffa Lillasysters och mina naglar innan jag lägger sista handen på packningen, handlar, gör middag och drar iväg för att göra omvärldsspaning. Ett varv i trädgården tänker jag också gå. Här är en liten vildtulpan som man inte njuter av på samma sätt som påsklijehavet. Den här får man stanna och böja sig ner och förundras över hur vacker den är i sin enkelhet :-). Kanske är det nyckeln till världsfreden. Att alla lär sig stanna upp, njuta av nuet och uppskatta det enkla istället för att titta på vad grannen eller grannlandet har/ tycker/ gör. Ha en underbar helg alla fina...

Gör inte om mig!!!

En liten stilla fundering så här på onsdagmorgon. Varför ska allt och alla göras om, förändras och förbättras hela tiden? Springiga ungar ska vara stilla och lugna ungar ska springa. Jag vet inte om jag har fel men det känns som om det är vi kvinnor i första hand kör det där missnöjda Myrtle racet.

Och så försöker vi övertala arga barn att dom inte alls har rätt att vara eller ska vara arga. Jobbar järnet för att barn ska sluta vara ledsna. Springer som rackarn för att det inte ska visa sig att livet är orättvist! Förunderligt, vad tänker ni om detta?

Här är en sån där förtjusande bild som man bara kan bli kär i (dom kommer jag att sakna när barnen blir större). Mamma spelar fotboll....


Ha en underbar onsdag önskar en nöjd Kaosmoder

Ljust och fräscht-lurad känner tacksamhet och firar

Igår kände jag mig lite ljust och fräscht lurad. Jag menar varför fick vi vattenskada under ljust och fräscht perioden och inte mysigt och murrigt perioden? Om vi hade fått det hade vi säkert valt något sånt där härligt brunt golv (som vi har i köket) som man inte behöver dammsuga och skura flera gånger per dag. Och så hade vi säkert haft möbler som man lugnt kunnat lägga ifrån sig en rostig sax på och i badrummet skulle man ha piffat till sig i håret med något rödbruntonat och sen kastat lite manen utan att det blev bestående men i form av allt annat än ljust och fräscht-prickar...

Nåja, idag är det 1:a maj, arbetardagen. En dag då man, oavsett i vilket läge man befinner sig i livet kan ägna åt att vara tacksam över vad tidigare generationer gjort för oss. Kanske har vi det lite för bra, vi blir historielösa, glömmer bort att det vi har inte kommit automatiskt. Vi gnäller över att vi inte har råd att resa så ofta vi vill eller slänga ut köket en gång till (eller kanske att vi har det lite för ljust och fräscht). Föräldraförsäkring, äldreomsorg, sjukpenning, sjukvård, gratis skola för alla och förmånliga studielån för vuxenstudier, gratis tandvård för barn, billig barnomsorg, handikappomsorg, A-kassa osv osv är verkligen ovanligt internationellt sett. Det är många av oss som glömmer det. Andra människor har kämpat och till och med dött för saker som vi tycker är självklara. Kanske hade dom det murrigare förr men inte bättre.

Så, enligt mig är 1:a maj verkligen en dag att fira! Ha en bra dag.