Avveckla arbetardagen?

Jag misstänker att det är en och annan som njuter av arbetarrörelsens dag utan att ens reflektera över den (ledig eller mer betalt när man jobbar). Hur det har kämpats både internationellt och nationellt för olika rättigheter för arbetstagare.

Det känns som en hel evighet sedan jag var liten och det gick bussar för förmännen i brukssamhället. Fullt friska förmansgrannen blev till och med hemskjutsad på lunchen men arbetargrannen med fysiska bekymmer fick ta sig till fabriken själv. I slutet av 70-talet var det....

Fast vissa saker kommer tillbaka. Osäkra anställningar, skillnad mellan vård och vård, segregation åt alla håll, bostadsbrist osv. Solidaritet är ett vackert ord men det kommer inte av sig själv. Inte ens att ha mer än man behöver av något innebär att man automatiskt delar med sig...

Så vad gör vi då? Min generation engagerar sig fullt ut i sina egna boenden, sina egna barns aktiviteter, sitt eget matintag och sin egen träning. Klagar på Stefan Löfven och säger att sossarna brutit sina vallöften (om man ens reflekterar över politik). När lite politikerförakt. Tänker inte en sekund på att det är väldigt svårt att bedriva egen politik i en minoritetsregering. Lätt att gnälla på dom som tar ansvar.

Politik och politiker behövs för hela samhällets bästa. Förhoppningsvis blir dagens ungdomar snart rosenrasande och börjar engagera sig. De är de som blir drabbade av taskiga anställningsvillkor, för lite hyresbostäder och kommer att tvingas leva med miljön.

Kanske borde arbetardagen som helgdag avskaffas då den egentligen bara är en extra ledig dag för de flesta. Kunde bli ett sätt att tänka nytt i frågorna kanske. Vad tycker ni? Ha en fin dag...

Om hundra år bryr sig ingen om du oljade altanen i år eller inte...

Igår på valborgsmässoafton pratade vi engagemang. Svårigheten att få folk till styrelser och att skidbacken och folkets hus lagt ner sina verksamheter. Vi ojade oss en hel massa och tyckte att det var synd. Efter en stund blev kontentan att saker helt enkelt dör ut om folk inte engagerar sig...

Var på demonstration i stan idag. Ett hundratal vänsterpartister och några hundra socialdemokrater. Gemensamt för båda tillställningarna var att medelåldern var väldigt hög. Vart är alla i vår ålder kan man ju undra? Svaret är nog rätt enkelt. De är hemma och fixar med sina altaner, köper prylar på Blocket, ordnar vinprovningskvällar och trerättersmiddagar med fina dukningar istället för att fundera på och engagera sig i framtiden. (Ringde dessutom en vän på väg från demonstrationen som just höll på med sin altan så den tesen funkar ju hittills).

Dagen till ära var det en pappa som började prata klassresa med mig. En klassresa för Storasyster som går i sexan alltså. -Visst är du klassförälder, hög tid att börja jobba för 9:ans klassresa, alla kommer ju att vilja till Göteborg, kostar ju fem tusen per barn så nu måste ni... Vore ju katastrof om det inte blev av...


Väl hemma började jag fundera lite. Diskuterade med Mannen. Vad är det med folk egentligen? Är vi den korkade historielösa generationen? De som tror att saker bara blev och sen löser sig självt. Som helt enkelt inte fattar att det går fortare att riva än att bygga upp? Som får panik när vi ska skicka mat med barnen till skolan EN dag och samtidigt fnyser åt politik och tittar rakt in i vårt egen friska välordnade tillvaro när vi (om vi nu orkar) går till valurnorna.

Så, härmed har jag tänkt kliva in i ett politiskt parti, gå i maj-tåg varje år och stå för att jag inte tycker att man MÅSTE till Göteborg som klassresa. De kan göra en mindre sak. Vi kan gott ge pengar till Vi-skogen, Röda korset eller bli världsföräldrar eller något annat samhällsvettigt istället för att sälja sockar för att skicka klassen till Göteborg.

Vi får den värld vi förtjänar. Ha en fin första maj! Kram

Ljust och fräscht-lurad känner tacksamhet och firar

Igår kände jag mig lite ljust och fräscht lurad. Jag menar varför fick vi vattenskada under ljust och fräscht perioden och inte mysigt och murrigt perioden? Om vi hade fått det hade vi säkert valt något sånt där härligt brunt golv (som vi har i köket) som man inte behöver dammsuga och skura flera gånger per dag. Och så hade vi säkert haft möbler som man lugnt kunnat lägga ifrån sig en rostig sax på och i badrummet skulle man ha piffat till sig i håret med något rödbruntonat och sen kastat lite manen utan att det blev bestående men i form av allt annat än ljust och fräscht-prickar...

Nåja, idag är det 1:a maj, arbetardagen. En dag då man, oavsett i vilket läge man befinner sig i livet kan ägna åt att vara tacksam över vad tidigare generationer gjort för oss. Kanske har vi det lite för bra, vi blir historielösa, glömmer bort att det vi har inte kommit automatiskt. Vi gnäller över att vi inte har råd att resa så ofta vi vill eller slänga ut köket en gång till (eller kanske att vi har det lite för ljust och fräscht). Föräldraförsäkring, äldreomsorg, sjukpenning, sjukvård, gratis skola för alla och förmånliga studielån för vuxenstudier, gratis tandvård för barn, billig barnomsorg, handikappomsorg, A-kassa osv osv är verkligen ovanligt internationellt sett. Det är många av oss som glömmer det. Andra människor har kämpat och till och med dött för saker som vi tycker är självklara. Kanske hade dom det murrigare förr men inte bättre.

Så, enligt mig är 1:a maj verkligen en dag att fira! Ha en bra dag.