Just nu har vi det så där som vi drömde om för ett par år sedan då vi "stred" om vem som skulle få gå ner i tvättstugan helt själv. Detta är lönen för allt krigande. Återbetalningen av alla en-kvart-i-taget nätter. Tystnaden efter allt vrålande. Freden efter krigen. Lugnet efter stormen. Myset efter kletet.
Klart att det stormar här inne också ibland men de ser annorlunda ut. Någon känner ett inre behov av att särskilja sig från sina föräldrar och börjar diskutera något fånigt. Skriker lite. Någon annan vägrar borsta tänderna och en tredje springer upp på sitt rum och smäller i dörren. Men denna någon kommer lite senare och börjar brottas eller kryper upp bredvid som en kattunge. Bråken har blivit mer verbala, man behöver inte längre oroa sig för att någon, av misstag ska få ett öga utpetat...
Naturligtvis är det på grund av att Kaosfamiljen tidigare haft ständig "Dagmarkänsla" som gör att vi numera njuter enormt mycket av de lugna stunderna. Alla har inte ens ätit frukost, inte mitt problem. Jag ska gå och värma mig lite lunch och sen åka på fotbollscup. Sköt om er