Stressless?

Julavslutningar, uppvisningar, dans, fotboll, trummor och utvecklingssamtal x4. Luciande hit och dit och så borde man väl förstås tänka på (h)julandet. Facebook är fullt med folk som nästan redan har haft tomte och slängt ut granen redan så effektiva de är. Som extra bonus är det SJUKT mycket på jobbet. Ja JÖSSES! I all denna röra återstår det bara att sjunga och börja kopiera sin antistressidol, för att behålla vettet. Jag har kommit fram till att när det blir för mycket gör jag som Doris i Hitta Nemo. Hon är en hjältinna, sjukt duktig på stresshantering (eller möjligtvis är hon lite dement).

Det är inte svårt alls om man lägger manken till litegrann. Bara att strunta i ungefär allt framåt och ta det som det kommer. Flyta runt och tänka att det mesta antingen ordnar sig eller också ordnar det sig inte helt enkelt. Andas, ta en sekund i taget och a´la Doris, titta på folk och undra varför de följer efter en och vill att man ska göra en sån massa konstiga saker ;-). Hus av pepparkaka?? Två träffar samtidigt??? Julklappar, är det inte lite otrevligt att klappa till folk bara så där? Ska man rimma till också alltså? Jasså, Julfrid, varför ska vi försöka tvinga honom att komma hit om han verkar så ovillig, känner vi honom förresten?

Simma runt och försöka njuta, hålla humöret uppe men fräsa ifrån när folk får för sig att man är orimligt duktig. Kanske borde man, istället för att springa ikapp, gå saktare. Sluta förvänta sig att allt ska funka och att man ska ha koll. Som det är nu planerar vi mindre istället för mer. Svarar ingen aning på en massa frågor. Släpper taget och försöker göra mentalt uppbyggande saker, lite matlagning och tvättande kommer man förstås inte ifrån, men annars.

Vilka kloka kommentarer ni hade på inlägget om good enough Christmas. Tack!!! Nu skulle jag gärna vilja höra vad ni tänker... Är världen lite galen eller är det jag som är det? Hur gör ni??? Tips på mentalt uppbyggande saker?? Dags att äta lite pepparkakor så jag håller mig snäll och presentera mig för den snygga Mannen som sitter i min soffa. Koll, struktur, planering och organisation kan dra dit pepparn växer... Varje dag är ny! En Jättekram till er allihop från eder nya vän Doris, som nyss har fått äran att bli drottning i ett väldigt trevligt Stökrike ;-)

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig? Det är nog något som man skulle kunna fråga sig. Det där med fyra barn i åldrarna 6-13 år gör inte att man är supersocial direkt. Ikväll tänkte jag nog att jag kanske skulle ringa till någon som det vore väldigt trevligt att prata med...

Men så var ju Mannen borta och så blev det pepparkaksbak och lite schack samtidigt. Sen skulle Lillasyster i säng tätt följd av Lillebror. Tandborstning och pyjamas. Kram och litet snack på sängkanten. Storasyster bakade vidare så jag assisterade och pratade lite med henne. När jag kramat Storasyster god natt dök Storebror upp och fikade så vi pratade lite. Sen kunde vi tydligen inte låta bli att brottas lite och efter det gav jag instruktioner inför morgondagens lax-middag (del i vår win-win förhandling om speltid ;-)). När jag sedan gått loven i hans rum för att godnatta honom och pillrat ner de nya pepparkakorona i burkar var klockan en bra bit efter anständig ringa till kompis-tid.

Det var alldeles för länge sen vi sågs... Skulle man ju också kunna prata lite om. Vi känner en massa trevliga människor som vi väldigt gärna träffar men... Är det inte det ena så är det det andra. Vi har ju en hyfsat stor flock och just nu ligger oftast prioriteringen på den. Kvalitetstid, kvantitetstid och all möjlig annan tid som vi kan komma åt. Det kommer säkert en tid framöver som kan innehålla mer höras och umgås med vänner på annat sätt än via facebook ;-). Var sak har sin tid.

Jag har ett jobb där folk med jämna mellanrum bränner ut sig. Det tänker jag förstås inte göra, men jag har insett att man måste tänka sig väldigt noga för. Det viktigaste jag har förutom mig själv är hemma på kvällarna, familjen. Funkar inte den fungerar ingenting. Jag tror att fler vi känner är i samma läge och annars får vi hålla tummarna för att de förstår. Eftersom vi inte vet hur mycket tid vi har får man ägna sig åt det viktigaste först. Här är ett julklappstips som handlar om att vi, de allra flesta av oss faktiskt har MASSOR med tid som vi kan göra vad vi vill med. Imorgon vill vi nog, för tredje dagen på raken, baka pepparkakor. Sköt om er

Är julen livskvalité eller en naturkatastrof?

Naturkatastrofer vet vi alla vad det kan innebära. Tsunamis, jordbävningar, laviner eller vulkanutrbrott. Folk springer åt alla håll med panik i blicken. Det märkliga är att fastän vi bor extremt tryggt till så får folk panik runt jul. Julen som ska vara världens mysigaste... Gräddan av livskvalité? Ordet livskvalite´ är egentligen rätt märkligt. Det är ju så olika både beroende på vem man är men också på vilket läge man är i livet. Ni vet det där om att den friske har många önskningar, den sjuke bara en... till exempel.

Men jo, på den här bloggen finns frågan om vad livskvalité är. En utmanande utmaning som jag tar mig an. Mitt svar blir nog att det ofta är små små saker fast samtidigt är grunden stora saker. Helt avgörande är om jag och mina nära är friska. Sen tillkommer att ha ekonomi så att man har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Upptäcker att jag egentligen tänker Maslows behovstrappa. När de första stegen där är fyllda så är livskvalité rätt små saker.

Utöver de där basbehoven som alla människor har så kommer livskvalitén, de där goda ögonblicken, de där njutar-stunderna... När man blir spådd med "loppa" av skrattande Lillasyster, myser med Lillebror, dansar med Storasyster eller förhandlar om speltid med Storebror. Att jag känner djup kärlek till Mannen efter drygt 14 år tillsammans. Att prata om livets viktiga saker med en släkting eller vän (och nä, på listan över viktiga saker finns inte julgardiner med). Kärlek, ömhet, relationer, musik och skratt... Livskvalité för mig kan vara att cykla ut i skogen också men oftast är det människor. Inte är livkvalité speciellt dyrt heller... Månadens köpstopp har inte påverkat min livskvalité ALLS, möjligtvis till det positiva.

Livskvalité kan man, om man har tur, i vardagen. Hittar man till exempel en sån här liten skylt eller något liknande någonstans hemma hos sig kan man misstänka att man har chanser till att få känna på en stor skopa Livskvalité ;-)


Även om spagat aldrig varit min grej så ler jag. Underbart knasiga typer jag bor med. Jag hänger hellre på de andra skyltarna, de med klättring och hopprep ;-).Imorgon är det skyltsöndag. Knäck och lussebullar får jag köpa och prata med folk går också bra trots att jag har köpstopp. Stressnivåerna behöver INTE upp i krigs/naturkatastrof nivåer för att det ska bli jul. Det är som att vi, eftersom vi har det tryggt, skapar press åt oss själva ändå. Och en del bränner ut sig och har magsår runt jul. Slappna av, julen kommer ändå troligtvis att gå av stapeln den 24/12 hur som helst (om det nu inte blir en riktig naturkatastrof innan).Ha en riktigt bra dag!

Good enough Christmas?

Jösses, nu börjar det. Stresstäcket som brukar lägga sig över december och fladdra verkar vara på gång redan. Suck! På jobbet pratar de byta gardiner och på Bloggarna verkar folk också vara duktiga. In i jul-hamster-hjulet och börja springa... skynda skynda... Griljera bröd och lägga in grisfötter, stryka julstjärnor och gratinera gardiner, mata julkrubban och , stöpa korv och stoppa ljus... Svarta julgranskulor eller jösses, är det grediskärt i år månntro? Drottning-gran och julklappar från långt-bort-i-stan. Det finns inga gränser för hur mycket man kan (h)jula om man vill. Själv får jag allergiska utslag av att tänka på att stressa för att det ska bli jul. Julafton kommer, oavsett vad vi gör och man kan välja vad och hur mycket man vill göra. Det går att välja bort julstress.

I Kaosfamiljen brukar julen bli ungefär så här. 1:a advent brukar vi hänga upp julstjärnor i de flesta fönster. I köket är vissa saker givna, sen får barnen välja. Det som blir över puttar Mannen och jag upp i övriga fönster. Första knäcken inhandlas första advent och eventuellt bakar vi pepparkakor med köpedeg. Ett par veckor före jul plockar vi fram jul-lådan och då slår vi på julmusik och så springer barnen runt och pyntar av hjärtans lust. Sen klär vi julgranen med allsköns olika bollar, änglar, saker från dagis och fritids, glitter, smällkarameller och övrigt jul-jox. Har vi barn i "rätt" ålder kläs sedan julgranen om minst en gång om dagen varenda dag fram till jul. Jag skulle nog säga att julmusik, pepparkaksbak och massor med ljus är receptet för vår jul. Julen är inget krigstillstånd, inget problem. Det är framförallt en mysig helg.

För mig känns det som om det där ytliga julandet är oviktigare än någonsin då vi har kompisar som har en liten pojke som är väldigt sjuk. Människor är viktiga, julgardiner inte. Vad tänker ni om julen och hjulandet? Kram på er

Den moderna sortens husförhör?

Jag tror att husförhör är vanligare än man tror, den moderna sorten alltså. Då där någon (läs mamman) försöker luska ur resten av familjen vilka aktiviteter som bör/ kan/ ska gå av stapeln och hur logistiken kan tänkas behöva se ut...
Imorgon är krävs det logistik med stort L till exempel...
Ha en trevlig dag

Gör inte om mig...

Även om det inte alltid är helt enkelt så är våra olikheter en förutsättning för att allt ska fungera mellan Mannen och mej. Och nä, då tänker jag inte först och främst på våra kön utan på våra olikheter som personer. Att vi tänker och fungerar olika. Och nej igen, olikheterna inom könen är större än mellan könen när det gäller personlighet. Fysiken är förstås olika och det märks till exempel inte minst då en av oss burit, fött och ammat våra fyra barn och den andra i stort sett är oförstörd ;-). Det är bara att småle och tänka you made me och så klicka på den här länken förstås... Helt underbar!!

På många sätt kompletterar vi varandra Mannen och jag. Och så har vi då de här barnen, också de väldigt olika trots samma genetiska förutsättningar. En trumslagande urlugn typ, en konstnär med tillhörande temperament, en uppfinnare och innovatör och så en extremt lättlärd och sprudlande fysisk person. Hela familjen har olika tempon och intressen. En riktig utmaning. Eftersom jag arbetat med missbruk sedan -89 och haft förmånen att leva kollektivt i över sex så har jag snappat upp litegrann om människor och fungera och inte fungera... Anonyma Alkoholister har ett talesätt som heter lev och låt leva som är riktigt fin. Som jag förstått den så handlar det om att koncentrera sig på sitt och trivas med det och låta andra göra på sitt sätt. Det funkar att tänka så inom familjen också. Att låta personer även i familjen ha frihet att vara och göra på sitt sätt.

Och vad jag förstår så pågår det en diskussion i Bloggvärlden om det här med att göra om sig. Folk får göra som dom vill men jag tycker att det är viktigt att föra diskussioner om det, för nästa generations skull och för att reflektera lite över hur viktig kroppens utseende bör få vara. Kanske kan man rösta här på vem som ska få världens tuffaste jobb eller engagera sig i något annat istället för att lägga allt krut på sin egen kropp.

Hoppas ni har en fin söndag, vi är vackra, hur än vi ser ut!!! Kram

Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er