Puh, vilken tur man har att folk inte kan missta en för att vara 20...

Fyllde år i torsdags. 43 hela år gammal. Frukost och skönsång vid sängkanten. Fick choklad, lakrits och vantar, som jag aldrig kan få för många av eftersom jag brukar lämna dom överallt. Ledig hela dagen och kom fram till att jag ska vara det varje år. Har man ett knasigt jobb där man aldrig vet vad som kan hända är det skönt. Tårta med familj och släkt på kvällen. Massor med folk som grattat mig på facebook. Kan låta fånigt men jag blev jätteglad. Att få om tanke av människor som kommit och gått genom livet där somliga betytt oerhört mycket under en period värmer ens hjärta.

Igår hade jag födelsedagsmiddag. Den gick ut på att jag bjöd in årets trevligaste på middag helt enkelt. Efter att vi skrattat, ätit och lekt blev några kvar och pratade. Kom in på det där om man skulle bli 20 igen. För och emot. Någon tyckte att det skulle vara kul.

I natt drömde jag att det var en ung jättefin liten nörd-kille som började tråna efter mig. Så där första kärleken tråna. Nä men så mycket hemskt... Det blev jordens trassel. Jag sa till honom att jag var 43 och lyckligt gift med fyra barn och han blev enormt sårad. Så där vansinnigt olycklig så jag kunde inte lämna honom och missade jobbträffar. Sen var vi plötsligen på ett hotellrum med två livliga fina ungar. Golvet var fyllt med massa Lego och 2 miljarder pärlor som skulle plockas ihop. Den sårade ynglingen satt på sängen och såg jätteledsen ut. Jag undrade vad i hela världen jag skulle säga som ursäkt till alla jobbträffar. Just när barnen började bråka kom de som bokat rummet och de från receptionen och försökte prata med mig...

Jösses så nöjd jag var när jag vaknade i mitt hus och allt var frid och fröjd. Så, pax inte se ut som 20 ;-)...

Eftersom man inte är inblandad i något kärlekstrassel kan man läsa Mia Skäringer. Klokt skrivet. Eller också kan man lyssna på bra texter av Magnus Uggla, Pärlor åt svin lyckas jag itne länka till men den här är fin (varsågod Maria).

Hoppas ni har en underbar söndag. Kärlek till er alla...

Mad may...

Maj, denna riktigt galna årstid. Mycket på jobbet och en massa hemma. Förr om åren har jag hävdat att jag borde ha tagit semester hela maj. Fotbollen drar igång, föräldramöten, diverse utflykter m skolan, fikapackning, krattning av fotbollsplanen, dansuppvisning, utvecklingssamtal, sociala tillställningar på jobbet osv och så lite ännu mer av allt. I år vägrar jag stressa. Vi ignorerar mad may. Tar inte något helhetsgrepp och gör inte någon veckoplan och stressar upp oss över hur hela månaden ser ut. Inte ens vad vi borde göra imorgon. En dag i taget gäller och så löser vi den dagen. Tar det lugnt så ofta vi kan.

Tack vare ett underbart socialt nätverk brukar det mesta ordna sig. Det är ovärderligt. Min pappa och Storebror gjorde tapetseringen så nu har prylarna flyttat in till honom igen. De är båda väldigt glada. Ett bra socialt nätverk ger ofta såna där win-win situationer. Jag är helt medveten om att det inte är allom givet att ha det så och jag är mycket tacksam.

Tacksam också för att jag inte behöver tänka alla kloka tankar själv. Här har mymlan skrivit bra angående olyckan med den två åriga pojken. Här har Mia Skäringer tänkt till om det där med lycka (så pass bra så jag tänkte att nu kan jag slopa Kaosbloggen om det här blir nya trenden men den var fem år gammal så jag måste nog fortsätta). Här Peter Kadhammar skrivit bra om perfektionism, lite otäckt med tanke på att vi såg ett program om fångar i USA. Här har samma kille skrivit bra om att vi arbetar tills vi stupar. Här har Tessa skrivit en intressant vinkling om mångkultur i praktiken. Vilken tur att man inte behöver tänka alla kloka tankar själv när det är lite tanke-svaj i maj ;-).

Världen behöver mer kärlek, tillit, skratt, tolerans och förlåtande. Lite hallkaos är inte det värsta som kan hända en människa. Man kan hoppa över skorna och cykelhjälmarna och ta sig ut till sånt här:
Hoppas ni får en kärleksfull helg. Kram

Gör inte om mig...

Även om det inte alltid är helt enkelt så är våra olikheter en förutsättning för att allt ska fungera mellan Mannen och mej. Och nä, då tänker jag inte först och främst på våra kön utan på våra olikheter som personer. Att vi tänker och fungerar olika. Och nej igen, olikheterna inom könen är större än mellan könen när det gäller personlighet. Fysiken är förstås olika och det märks till exempel inte minst då en av oss burit, fött och ammat våra fyra barn och den andra i stort sett är oförstörd ;-). Det är bara att småle och tänka you made me och så klicka på den här länken förstås... Helt underbar!!

På många sätt kompletterar vi varandra Mannen och jag. Och så har vi då de här barnen, också de väldigt olika trots samma genetiska förutsättningar. En trumslagande urlugn typ, en konstnär med tillhörande temperament, en uppfinnare och innovatör och så en extremt lättlärd och sprudlande fysisk person. Hela familjen har olika tempon och intressen. En riktig utmaning. Eftersom jag arbetat med missbruk sedan -89 och haft förmånen att leva kollektivt i över sex så har jag snappat upp litegrann om människor och fungera och inte fungera... Anonyma Alkoholister har ett talesätt som heter lev och låt leva som är riktigt fin. Som jag förstått den så handlar det om att koncentrera sig på sitt och trivas med det och låta andra göra på sitt sätt. Det funkar att tänka så inom familjen också. Att låta personer även i familjen ha frihet att vara och göra på sitt sätt.

Och vad jag förstår så pågår det en diskussion i Bloggvärlden om det här med att göra om sig. Folk får göra som dom vill men jag tycker att det är viktigt att föra diskussioner om det, för nästa generations skull och för att reflektera lite över hur viktig kroppens utseende bör få vara. Kanske kan man rösta här på vem som ska få världens tuffaste jobb eller engagera sig i något annat istället för att lägga allt krut på sin egen kropp.

Hoppas ni har en fin söndag, vi är vackra, hur än vi ser ut!!! Kram