Världen ser ljus ut...

Sista veckan har jag kvischat mellan hemmet och min mamma och pappas stuga med ett varierande antal barn. Det har varit allt mellan 1 till 10 barn i de olika hushållen. Det här med att barnen vill hit och dit och ingenstans är övergående. Det är ju inte direkt någon Livstid i krig vi har, bara ett mer eller mindre levande Kaos ;-). Lite kul det där med en variabel barnaflock. Det kan förvånande nog bli både tid för sig själv och Stjärnstunder med ett eller några barn. Inte alltid att barnen är ens egna heller.

Och så har cykeln blivit återfunnen. Fina underbara Bettan har varit klart på eget äventyr nu. Någon hittade henne, lämnade in henne till polisen och nu är hon hemma. Redo för nya äventyr. Blev så glad så jag bjöd familjen på STORT fika i stan. Så där mycket så de nästan inte orkade äta upp. Och det finns fler saker att fira, även i den stora världen. Brottsligheten i Sverige går ner (även om ingen skriver om det, det säljer ju inte några lösnummer), Hiv sprids i mindre utsträcknig, mödradödligheten går ner och titta här... Det är lite hoppfullt. Kan bara fler engagera sig i annat än sin klädsel och heminredning kan det säkert bli ännu bättre (råkade tyvärr halka in på en sån där åh-kolla-hur-jag-klär-mig-och-så-fint-jag-har-hemma-blogg idag och blev lite beklämd, är det inte slöseri med energi?)... Hoppas att ni har det bra. Nu ska jag fira världen och cykeln med popcorn i soffan. Kram på er

Bättre att vara 42 än 13 år...

Cyklade till jobbet igår och sen försvann cykeln. Fina gamla Bettan borta, stulen. Vi som har haft så kul... Hon som tagit mig över stock och sten i 13 år. Aldrig svikit, gått otroligt många mil. Ensamma upptäcktsfärder och cykelfrukostar. Tagit mig till träningar, jobb och vänenr. Fraktat hem oerhörda mängder mat från affären och allsköns andra bra och ha saker.
Har dragit runt på stan och spanat. Inte ett spår. Trettonårstjejerna som var med var mycket upprörda, fast det är ju såna damer nästan jämnt. De var 3 mot 1 när det gällde klackskor, hetsen var stor och argumenten höll. Först sprang jag ifrån dom men en stund senare gav jag leende med mig. Klart att det ska finnas någon fördel med att bli tonåring, om nu högklackade skor någonsin kan vara en fördel. Och självklart ska man få vinna diskussioner ibland.

Angående cykeln är det förstås irriterande. Någon annan cyklar runt på min favvo-cykel. Någon som kanske inte ens är snäll med den. Ve den i så fall. Bettan förtjänar ett gott nytt hem om nu inte jag ska ha henne. Men som jag konstaterade till Storasyster och hennes kompisar. Anledningen till att jag ändå inte är så upprörd är att jag är just 42 år. Jag tycker verkligen om min cykel men i min ålder vet jag att det finns viktigare saker. Jag har vänner som har sjuka barn och vänner som inte längre lever. Livet är så mycket större än en försvunnen cykel. Kanske var det någon annan som behövde henne. Kanske tyckte hon att det var dags att bege sig (smygtittade jag inte på en ny en gång ifjol?).

Att livet får verkliga perspektiv är anledningen till att det är mycket bättre att vara 42 än 13. När jag kom hem hade en vän skrivit på facebook om att hennes fina svärmor gick bort igår kväll. Nuet är det enda vi har, låt oss njuta av det ända tills vi, någon annan eller en cykel ska vidare. Kärlek till er alla :-)

Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er

Ibland är jag ute och cyklar

Naturligtvis har min cykelreparatör det inte helt enkelt, kraftigt underbetald är han också. Jo, det är Mannen som repar cyklar i detta hushållet och jag är hjärtinnerligt tacksam för detta. Jag känner nämligen ingen som har så mycket "tummen mitt i handen som jag". Antar att jag har andra färdigheter, jag har eh, jo hm, till exempel... lockigt hår, eh... Dags att lämna ämnet. Mannen är underbar i alla fall och han har inte något helt lätt jobb, mina cyklar har en förmåga att bara "råka" rasa ihop.

Cykeln, detta vidunderliga fortskaffningsmedel. Man tar sig framåt och känner vinden i ansiktet och lukterna i näsan. Jag cyklar så ofta jag får en chans. Det är snabbt, smidigt, billigt och miljövänligt. Sedan i våras har jag "fin-cyklat" till jobbet. Jag cyklar när jag har tid, lust, medvind och sol i ryggen typ. Jag bestämmer mig på morgonen. Eftersom det är en bit cyklar jag oftast bara en väg, lämnar cykeln på jobbet och cyklar jag hem en annan dag. Stressreducering när den är som bäst.

Något som också är alldeles underbart är att cykla med barnen. Om man gör resan till en del av målet och vilar så ofta man kan. Tittar på roliga saker längs vägen. Vi hittar massor med naturliga och onaturliga grejer. Vi räddar maskar och spanar in överkörd padda. Plockar blommor och bär, petar lite på ett ormskinn med en pinne eller tar med oss ett otroligt stort maskrosblad hem. För ett tag sen hittade Lillasyster och jag den här som vi följde en bit, hur spännande som helst.


När livet blir trassligt är jag gärna ute och cyklar, antingen själv eller med en vän. Kanske är det så det är, man måste "vara ute och cykla ibland för att få ordning på tillvaron. ;-). Hoppas ni har någon att vara ute och cykla med, på det ena eller det andra sättet...