Irrierad av omvärldens julstress- inte PMS

En dag med massor av känslor. Eventuellt är julen den absoluta känslo-högtiden. Det ska vara så mysigt och roligt och trevligt. Perfekt! Mitt jobb går ofta ut på att träffa personer som av olika anledningar inte har det så. Runt jul är det mycket känslor som florerar på ett sånt jobb. Folk är ledsna, arga, stressade, uppgivna och har julångest. Jag träffar personer (oftast karlar) som är omvittnat duktiga på att fatta fel beslut. En del har till och med betett sig som sopprötter och så ingår det i mitt jobb att försöka hjälpa dom så att det inte händer igen. Så långt är allt ok. Det är mitt jobb, någon ska göra det och jag är rätt hyfsad på det.

Vad jag däremot har svårare för i dessa tider är att se hur "vanliga" kvinnor nästan stressar sönder sig och börjar må dåligt över julen. Hur det kan vara "sant" att deras fullt friska karlar inte kan handla julklappar, koka knäck eller bara hjälper till med att sätta upp granens toppstjärna. Att karlar som inte trillat en enda köttbulle kan vräka ur sig att det ska vara hemlagat och ändå kommer att vara proppmätta hela julhelgen. Karl´n sitter på rumpan eller håller på med något som HAN tycker är kul medans kvinnan (h)jular runt. Hur kan det vara kärlek att låta kvinnan stressa ihjäl sig och hur kan det komma sig att inte fler karlar blir utkastade dagen innan julafton med datorn/iponen/I-paden/bilen/surroundljudet/tv:n efter sig? Märkligt egentligen. Alla undersökningar tyder på att karl´n tjänar mer på äktenskapet och familjelivet men det är tjejer som tjatar om att bli gifta och som tar ansvar för relationen. Och kvinnan som anpassar sig efter hans intressen istället för tvärt om...

Irriterad men kan inte ens skylla på PMS. Och när jag lix är inne på det så har ibland funderat på om kvinnor inte är på tok för trevliga resten av månaden och sen skyller man på PMS. Känns lite fräckt, som om det inte skulle vara sant det som man känner. Nåja, efter att bevittnat ett gäng vuxna kvinnor sitta och försöka prata med två I-phånar funderar jag på att från och med nu gå ifrån folk som sysslar med sina teknikprylar när det är social samvaro på tapeten. Jösses så nonchalant... Blip, blip, va? Känns rätt ointressant att ens försöka då...

Nu ska jag sätta mig och mysa med lilla febertoppen. Människor är alltid viktigast... Idag fick jag en julklapp som jag blev rörd av, given med verklig omtanke. Hoppas ni har det bra i julstöket. Kram på er

Good enough Christmas?

Jösses, nu börjar det. Stresstäcket som brukar lägga sig över december och fladdra verkar vara på gång redan. Suck! På jobbet pratar de byta gardiner och på Bloggarna verkar folk också vara duktiga. In i jul-hamster-hjulet och börja springa... skynda skynda... Griljera bröd och lägga in grisfötter, stryka julstjärnor och gratinera gardiner, mata julkrubban och , stöpa korv och stoppa ljus... Svarta julgranskulor eller jösses, är det grediskärt i år månntro? Drottning-gran och julklappar från långt-bort-i-stan. Det finns inga gränser för hur mycket man kan (h)jula om man vill. Själv får jag allergiska utslag av att tänka på att stressa för att det ska bli jul. Julafton kommer, oavsett vad vi gör och man kan välja vad och hur mycket man vill göra. Det går att välja bort julstress.

I Kaosfamiljen brukar julen bli ungefär så här. 1:a advent brukar vi hänga upp julstjärnor i de flesta fönster. I köket är vissa saker givna, sen får barnen välja. Det som blir över puttar Mannen och jag upp i övriga fönster. Första knäcken inhandlas första advent och eventuellt bakar vi pepparkakor med köpedeg. Ett par veckor före jul plockar vi fram jul-lådan och då slår vi på julmusik och så springer barnen runt och pyntar av hjärtans lust. Sen klär vi julgranen med allsköns olika bollar, änglar, saker från dagis och fritids, glitter, smällkarameller och övrigt jul-jox. Har vi barn i "rätt" ålder kläs sedan julgranen om minst en gång om dagen varenda dag fram till jul. Jag skulle nog säga att julmusik, pepparkaksbak och massor med ljus är receptet för vår jul. Julen är inget krigstillstånd, inget problem. Det är framförallt en mysig helg.

För mig känns det som om det där ytliga julandet är oviktigare än någonsin då vi har kompisar som har en liten pojke som är väldigt sjuk. Människor är viktiga, julgardiner inte. Vad tänker ni om julen och hjulandet? Kram på er