Jodå, det blir en del bus i köket...

Trots att Lillasyster fixat en sån här lapp:

Det är till och med möjligt att det blivit mer... Det händer ständigt saker i Kaoshushållets kök. Storasyster bakar muffins. Lillebror gör läxan på kökssoffan. Kaosmodern har satt en bröddeg (anledningen till att jag är uppe så här länge, jag råkade glömma och även om det är förlåtande halvsurdeg måste den bakas ut). Lillasyster läser Harry Potter uppkrupen på ett skåp. En politisk diskussion bryter ut och plötsligen får Storebror och Mannen för sig att de ska brottas lite.

Må vara att det inte är nyrenoverat (när jag tänker på Mannen och Storebrors brottning och vissa utbrott är det nog tur). Vi bjuder hem folk ändå ibland och de verkar trivas. I lördags hade vi udda-glasbjudning och vi vuxna fastnade i köket hela kvällen. Pratade om allt från könsroller, krig, barnuppfostran, uppväxt till om man verkligen kan skiljas från bra-och-ha-saker. Riktigt intressant med många olika perspektiv. Kanske är det därför jag är både femininist, antirasist humanist osv. För att vi behöver andra och att alla ska få uttala sig och vara lika mycket värda. Såg någonstans att man tänker göra en manskanal. Beror förstås på vad som ska sändas där men spontant så känns det lite tragiskt, män och kvinnor behöver varandra. Vi behöver alltid andra för att spegla oss i och komma på nya saker. Att få höra och se olika perspektiv är spännande och utvecklande. Varför då främja särskiljande? Vi har ett kök att trivas i, ett kök att mötas och att leva i, även om det blir olika perspektiv och lite bus ibland.

Kram på er allihop.

Regn och rusk...

Planen för dagen var att svischa iväg i gummibåt längs den vårbrusande älven. Sen tänkte jag göra ett trädgårdsland av det här:

En pallkrage modell större som Lillebror från eget huvud skruvat ihop med sin skruvdragare. Tack Lillebror och så typiskt honom. Grabben med de 1000 ideerna som man slitit sitt hår över en hel massa gånger. Killen som man ibland undrat över hur han ska överleva sin barndom. Nu är han hur lugn som helst och sätt en skruvdragare i händerna på honom och han gör succe´. Jag upphör helt enkelt aldrig att förundras över hur olika barn är redan från start. Hur mycket som bara är deras eget...

Och på tal om olikheter så pratade jag med min mormor igår. 83 år gammal så har hon ett intressant perspektiv på tillvaron. Hon konstaterade att mycket av lyckan i livet sitter i att kunna hantera de förändringar som man oundvikligen presenteras för. Att gå från barn till ungdom till vuxen till sambo till förälder med bebis till småbarnsförälder till större barn till tonårsförälder till flygfärdiga till utflugna barn och så vidare... Att hela tiden omskapa sig själv i förhållande till omvärlden. Och så pratade vi en stund om att man har lite olika lätt/ svårt med olika perioder och att varje trappsteg upp eller ner är ett krux man ska ta sig igenom och göra det bästa av situationen.

Det bästa av situationen ja... Regn och rusk ute, planen för dagen blir nog inneaktivitet av något slag. Tyvärr kan jag inte tänka längre. Storebror och Storasyster sitter supernära varandra i soffan och bråkar. De vill nog inte göra annat eftersom de sjunger/ trummar för att reta varandra. Kanske har de lite bråkbehov helt enkelt. Nu ska jag gå någon annanstans. Sköt om er

Idag har jag ätit lunch med mej...

och värst vad jag var trevlig. Lugn och fin, käftade inte emot alls ;-). Tanken var från början att jag skulle luncha med en kompis men har man inte mobilen med sig så kan det bli så där... Och egentligen vet ju alla att det kan bli så ändå. Inte hela världen. Världen är full av misstag och missförstånd. I själva verket ska det vara misstag och missförstånd annars är det inte mänskligt. Kanske är missar en förutsättning för utveckling? Här är en kille som verkligen tagit fasta på det och det ligger något i det.

Genom hela livet lär vi oss saker och ofta händer det saker genom missar. Misstag är inte hela världen, bara man lär sig något av dom och kommer vidare. Vi har alla gjort och gör misstag. Ibland gör vi tokiga saker eller tänker fel men förhoppningsvis får vi lite tips av någon som gillar oss tillräckligt för att vägleda oss vidare. Ofta kommer man på sig också. Börjar förstå bättre av sig själv. Det är inte meningen att vi ska kunna allt och framförallt inte att unga människor ska vara "klara". Ibland handlar det om att förlåta varandra och sig själv (vilket kan vara nog så svårt). Lunchen idag blev inte som jag tänkte mig men den blev riktigt bra, kanske blev den det jag behövde?

Pratade med en 60-årig kvinna på bussen om livet i allmänhet och misstag och utveckling i synnerhet. Mycket intressant. Hon är väldigt nöjd med livet och att hon fortfarande utvecklas. Det kändes riktigt hoppfullt. Nu, dags för sportlov. Jag återanvänder skylten som Lillasyster gjorde ifjol. Berätta gärna vad ni tänker om missar.
Dessutom blir missarna ofta bra historier som man kan berätta för vänner/ blogga om och så får man respons som man också kan fundera på. Tack allihopa och kram på er alla fina...

Och plötsligt händer det...

Att man träffar en hel bunt kloka härliga människor och får till en massa stjärnstunder. Möten med människor där det börjar "spraka i huvudet på en". Samtal där det känns som om man pratat en eon av tid med varandra. När man möts hjärta mot hjärta och tänker på de lite större sakerna, långt ifrån tjafs om bagateller.

Gårdagen var en sån där magisk dag. Nya eller utvecklande nygamla tankar om livet dryftades med människor som tänkt till. Är vi som födda till att leva våra liv? Vad gör man när livet hakar upp sig och kan det göra det för vem som helst? Vi kom fram till att ibland behöver vi och våra medmänniskor lite hjälp när livet "laggar lite" och att lite "laggande" inte är hela världen. Även jobbiga saker blir erfarenheter. En av de riktigt stora fördelarna med att vara vuxen är att man kan välja- inte bara göra som man är van. Och så pratade vi en hel del om personlig utveckling och att det är riktigt skönt att bli äldre och klokare. Känslorna är nog desamma men perspektivet är annorlunda och då blir resultatet av det man gör så mycket bättre. Och pratade vi om den böjbara tiden. Känslan att länge man är här och nu ibland och inte bara är på väg framåt och unnar sig riktiga möten med människor går inte tiden så fort... Att utveckling går stegvis och att man behöver vila sig ibland.

Ah, ni hör. Hur mycket trådar som helst som behöver landa lite. Intressanta saker som man kan prata och fundera mycket på. Det bara sprakade i huvudet när jag kom hem igår, fylld av energi men just då inte så smart. Nu tekopp med Mannen. Imorgon åker vi och tittar på Mannens julklapp här. Skratt och allvar. Kan bli en del att prata om på hotellkvällen och bussen hem från grann-stan. I sovrummet har vi en sån här vägg, lyllost vi...
Ska bli skönt att komma iväg men riktigt härligt att komma hem också. Hoppas ni har en underbar helg. Faktum är att ni som läser Bloggen också ger mej en del stjärnstunder. Tack. Kärlek till er...

Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er

Kris =utveckling?

Ja det ligger ju nåt i det där. Ingen mår bra och har flyt hela tiden och framförallt inte i en sån här lite större familj. Alltid är det något som kör ihop sig och sällan eller aldrig vill alla och blir nöjda av samma saker. Nix pix, kriser hela tiden. Barnen krisar i olika konstellationer, en förälder och ett barn, båda föräldrarna och ett barn eller också krisar föräldrarna sinsemellan. Ibland gråter vi och ibland skriker vi men det är inte mer med det, egentligen. Kriser behövs. Varken barn eller vuxna kan/ ska ha det bra jämt. Förhoppningsvis växer vi och utvecklas.

På tal om växa kris och utvecklas så har Ketchupmamman hittat ett sätt att bota vinterkrisen. Så nu kan man satsa på Winter 2012 istället för Beach 2011 och få till oerhört rekorderliga magplask och schyssta "kanonkulor" på beach 2011. Ytterligare ett tecken på att det kan vara konstruktivt med kriser. Låter inte det kul så säg?

Ofrivilligt socialt träningsläger

Massor med mysig snö men ibland blir det inte som man tänker sig när man tar ledigt för att Kaosfamiljen ska ha det mysigt. Idag har barnen bråkat från morgon till kväll. Framförallt har Storebror och Storasyster retat hål i huvudet på varandra. Inte ens när syskonen Lill gick till kompis kunde de hitta på något annat än att gå efter varandra och tjafsa, gnälla och gapa på varandra. Kaosmamman tänkte att om vi går ut och åker pulka blir det bättre, icke. Efter en stund blev jag less och gick upp på garagetaket för att skotta av det. Snö är fint, det dämpar ljud så bra. Jag kunde bara höra lite avlägset att det fortsatte i bråkspåret. Suckade lite och skottade vidare. Det är social träning brukar min mamma säga när barnen bråkar. Så då har man alltså ofrivilligt varit på socialt träningsläger idag då...

Kanske ligger det något i det. Konflikter leder till utveckling. I konflikter möts man förhoppningsvis och lär man sig något. Både om sig själv och den andre. Var man själv står, vad man vill och vad den andra personen vill. Att argumentera för sin sak och lyssna osv osv. Har just läst ut Katerina Janouchs bok Bedragen. En mycket bra bok som bland annat handlar om social träning i den familj som man själv försöker sig på att skapa. När livet rullar på med barnbråk, VAB och sura handdukar och man själv ska förställa vuxen...

En tanke som slår mig när jag läser boken är hur viktigt det är att fortsätta mötas. Inte bara träffas och utbyta praktisk information utan verkligen mötas. Stanna upp och berätta vad man känner och tänker. Det har hänt en hel del sedan Mannen och jag träffades. Förhoppningsvis utvecklas man hela tiden och då gäller det att hänga med så vi inte tappar bort varandra. Klart vi måste skriva om våra livskartor tillsammans ibland, vad vill/tänker/känner du/jag/vi numera? Så nu, dags för tekopp med Mannen. Hoppas ni har en trevlig kväll