Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er