Good enough Christmas?

Jösses, nu börjar det. Stresstäcket som brukar lägga sig över december och fladdra verkar vara på gång redan. Suck! På jobbet pratar de byta gardiner och på Bloggarna verkar folk också vara duktiga. In i jul-hamster-hjulet och börja springa... skynda skynda... Griljera bröd och lägga in grisfötter, stryka julstjärnor och gratinera gardiner, mata julkrubban och , stöpa korv och stoppa ljus... Svarta julgranskulor eller jösses, är det grediskärt i år månntro? Drottning-gran och julklappar från långt-bort-i-stan. Det finns inga gränser för hur mycket man kan (h)jula om man vill. Själv får jag allergiska utslag av att tänka på att stressa för att det ska bli jul. Julafton kommer, oavsett vad vi gör och man kan välja vad och hur mycket man vill göra. Det går att välja bort julstress.

I Kaosfamiljen brukar julen bli ungefär så här. 1:a advent brukar vi hänga upp julstjärnor i de flesta fönster. I köket är vissa saker givna, sen får barnen välja. Det som blir över puttar Mannen och jag upp i övriga fönster. Första knäcken inhandlas första advent och eventuellt bakar vi pepparkakor med köpedeg. Ett par veckor före jul plockar vi fram jul-lådan och då slår vi på julmusik och så springer barnen runt och pyntar av hjärtans lust. Sen klär vi julgranen med allsköns olika bollar, änglar, saker från dagis och fritids, glitter, smällkarameller och övrigt jul-jox. Har vi barn i "rätt" ålder kläs sedan julgranen om minst en gång om dagen varenda dag fram till jul. Jag skulle nog säga att julmusik, pepparkaksbak och massor med ljus är receptet för vår jul. Julen är inget krigstillstånd, inget problem. Det är framförallt en mysig helg.

För mig känns det som om det där ytliga julandet är oviktigare än någonsin då vi har kompisar som har en liten pojke som är väldigt sjuk. Människor är viktiga, julgardiner inte. Vad tänker ni om julen och hjulandet? Kram på er

Och äntligen har vi vunnit en tävling...

Eller, ärligt talat så har vi inte vunnit riktigt än men imorgon borde vi rätteligen kunna räknas som vinnare... tjugondag knut idag och vi har inte plockat bort en enda julpinal... Och det är inte min dröm att få göra ikväll. Hm, om alla andra plockar bort allt så måste det väl innebära att vi vinner årets jultävling?

Från och med 24.00 ikväll tycker jag att det ska räknas som om vi är först med att julpynta, göra pepparkakshus osv... Pepparkakshuset var det förresten underbara svägerskan som gjorde. Jag är inte snål sådär, jag har inga problem med att Svärmor och min mamma är de som barnen bakar med... Finns det någon som vill komma och göra något här hemma så är de välkommna... Och akta er vad jag ska baka om jag någonsin föräras med att bli farmor eller mormor. Julstjärnorna kan gott få lysa i mörkret. Nu tänker jag äta godis och spela spel med Mannen... Kram på er

Jakten på den perfekta julen

Hade förmånen att få göra studiebesök idag. Ett lussetåg med små barn skulle gå av stapeln. Det var inte mina barn som skulle styras ut så jag kunde bara lugnt titta på.

Bredvid mig var det en liten familj som fixade med sin lilla tjej som väl var ungefär sex år. Det var håret, klänningen, bandet i midjan och glittret... Mamman hade en absolut åsikt om hur det skulle bli perfekt och pappan kämpade på... Mamman sa älskling (med den där jösses vad du är dum i huvudet tonen) till pappan hela tiden. Dottern ville helst springa iväg till sina kompisar men hejdades ständigt eftersom glittret inte satt som det skulle och det röda magbandet inte var slätt. Till slut var tjejen gråtfärdig...

Säkert var detta kloka och trevliga föräldrar men vad gör jul och stress med oss? Vad händer i jakten på den perfekta julen? Någonstans skulle man vilja säga (framförallt till mamman i wannabe perfekt familjen) "spela roll om hundra år", tror ni det är någon utom ni själva som bryr sig om magbandet inte är helt slätt? Och så undrar jag om vi vet om att det finns barn och föräldrar som lever i krig, som inte har mat för dagen och tak över huvudet när vi tror att livet hänger på om vi fått upp julstjärnorna i tid?

December borde inte behöva vara en panikmånad. Visst är det mycket som händer men vi borde kunna sitta ner och ta det lugnt. Njuta av advent. Nästa gång någon frågar hur det är ska jag säga att det är lugnt för det är det egentligen. Det blir julafton om 19 dagar oavsett vad. Bilden ovan är Tomtemaraccasen som jag skrev om för någon dag sedan. Den är gjord med kärlek och en stor portion kreativitet...