Hat, gnäll och kärleksvåg...

Kollar runt en liten stund och hittar en massa bra på nätet om detta eländiga näthat. Här har Bina visat vad det handlar om. Ketchupmamman har skrivit bra här. Och här har Eva skrivit vad vi kan göra åt det.

Och lite grann går det ihop med vad jag pratat med vänner om de senaste dagarna. Gnäll. Ibland är det helt på sin plats att gnälla men ibland gnäller folk för att gnälla, blir aldrig nöjda. Att man, när man kommer på sig med att vara gnällig ett längre tag behöver ta sig en funderare på vad det egentligen handlar om. Är man på rätt ställe i världsaltet och gör rätt sak eller behöver man kanske göra en förändring? Tankarna som väckts är att när man är på rätt plats och utnyttjar sin potential har man inte något större behov av att gnälla och älta... Antagligen inte av att hata heller...

Och det leder oss tillbaka till hatet. Det må vara missnöjda människor som sitter och vräker iväg gräsliga mail. Det försvarar ändå inte handlingen. Eftersom vi bor i ett land som vi anser vara civiliserat bör vi reagera på hot och hat. Det kan aldrig vara ok att hota, oavsett hur korkade vi må tycka att människor är. INGENTING blir bättre av hat, någonsin.

Vad vi kan göra är att försöka sprida kärlek. Underlåt aldrig att berömma någon, visa omtanke och tystna inte. Om alla ser sig själva i spegeln två gånger innan de börjar sprida skit omkring sig skulle det få bort en hel del. Klart att de som näthatar mest hatar sig själva men det hjälps inte. Hot är ändå inte acceptabelt. Själv har jag haft turen att få möte väldigt mycket kärlek, både i vardagen och på nätet. Underbara ni.

Låt oss starta en kärleksvåg som aldrig stannar utan bara växer och växer... Ljus kan utplåna mörker. Kram på er alla

Snart är det dags igen...

Varje år kommer den ige, Dagen. Den där dagen som inte är förhandlingsbar. Ifjol lät vi den ända vara det. Försökte oss på att fira den en annan dag. Oj så inte samma sak det blev. ... Vi fick tjata oss till att få efterrätt först. Dagen D är så klart den internationella kvinnodagen, 8/3. Vi är ett gäng kvinnor (damer, tjejer, kärringar, tanter hm, kvinnor låter bäst) som brukar fira den genom att äta gott och helst sova någon annanstans och äta frukost utan att behöva ta hänsyn till någon. Min tanke är att fira 8:e mars ända tills det inte behövs längre. Lite glad blir man när det yngre gardet reagerar, både tjejer och killar, som här. Funderar på att, förrutom Bechdel-testet, införa ett eget test. när jag ser skämt som rör kön, hudfärg, sexuell läggning eller andra generaliseringsgrupper så ska jag byta kön, hudfärg, sexuell läggning osv på de inblandade och se om det fortfarande är lika roligt...

För mig är det klart som korvspad att hela samhället tjänar på att vi tänker på varandra först och främst som människor, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning osv. Variationerna inom grupperna är minst lika stora som de mellan grupperna. Hoppas ni haft en underbar helg allihop och att ni i veckan tar vara på er vad ni vill tid, både hemma och på jobbet. Nu, dags för tekopp med Mannen. Kram på er

Har dygnet för få timmar?

Varje fredag har Storasyster och jag haft fotbollsaktivitet under ett gäng veckor. Det gör att helgen blir väldigt kort och lång samtidigt. Kor för att jag på lördag morgon inte känner att jag varit hemma så mycket. Lång för att det vid samma tidpunkt känns som enormt länge sen det var fredag eftermiddag på jobbet.

Lördagarna är däremot fulla med vad-du-vill-tid. Tid för att åka skidor, läsa en bok, bada, åka skridskor eller bara skrota runt. Lillebror och krassliga Lillasyster gör en värld av textil-lim.

Vad du vill tid, smaka på den... Mm, när jag tänker på saken så har vi i i-länderna hur mycket sån tid som helst. Ingen tvingar mig till fotbollscuper på fredagskvällarna. Vi hade kunnat låta bli att anmäla oss eller lämnat WO. Tjoho, jag är där exakt för att Storasyster men också JAG vill det. Som vuxen i ett i-land har man, även om man ibland låtsas som motsatsen, massor med tid som man kan göra vad man vill med. Faktum är att man till mångt och mycket har ett vad-du-vill-liv. Du KAN faktiskt ägna din tid åt att åka som volontär någonstans, fixa markservice åt fullt friska 15 åringar, engagera dig i kvinnojouren, röda korset eller planera för nästa projekt hemma. Du kan också renovera köksluckorna med tejp, baka kladdkakor, jobba en hel himla massa för att kunna åka på häftig semeter, i smyg tävla med andra om vem som har nyttigast grejer i sin kundvagn, åka Vasaloppet, bjuda på fina middagar, åka på shoppingresor eller engagera sig i barnens sporter. Det enda är att man inte kan göra allt och därför behöver man tänka över vad man ska göra med sin vad-jag-vill-tid.

Kanske är det därför i-världen ibland går lite vilse när det gäller vad som verkligen är viktigt. Man springer runt och låtsas som om en massa obetydliga saker är "överlevnadsmåsten". I stora delar av U-länderna har de inte tid med annat än att skaffa tak över huvudet, mat på bordet och roa sig. Jag har lika mycket tid som dom, dygnet har itne för få timmar, vi behöver bara ta ansvar för våra prioriteringar. Så, dagens känsla är tacksamhet över att jag har så mycket kärlek och vad-jag-vill-tid i livet och så många att skratta med. Hoppas att ni också har det...

Fin-VaB och Kaosredovisning...

Tre krassliga barn idag. Hosta, ont i huvudet och magen. Ingen är pyttis och det är inte några värstingsjukdomar så det är väldigt lugnt. Storebror har varit hemma några dagar och skulle nog kanske kunna tänka sig att spana in andra damer än syrrorna och Kaosmorsan men nej... Han är rätt grinig och imponeras inte stort av Lillasysters filmval. Dagens största problem, kommer inte ens upp i kategorin I-landsproblem... Läget är lugnt, VaB-livet innebär ju ofta att dra in handbromsen...

Desto mer har det varit i veckan och det har märkts. Jag har lyckats försnilla mitt passerkort, försökt handla utan varken visakort eller pengar, missat ett gäng bussar, glömt ett namn som jag kunnat hela hösten, beställt mat, suttit och pratat en stund för att sedan göra om min mat till take away och avnjutit maten på fotbollscup samt somnat som en stock vid tv:n (eller till och med rakt upp och ner, när jag pratat med någon) varje kväll. Så går det när man utvecklar sig, gör en massa avslut och böjer tid.

Lite stress är egentligen ingen fara. Det är naturligt. Det viktiga är att återhämta sig och nu är den dagen här. Motorn har gått för fullt, lite trimmad och med full gas så går det en del bränsle. Dags att gå in på depån och sse över maskinen, tanka lite. Göra ingenting, masa runt huset och ha lite halvtråkigt. Titta på gamla VHS filmer och bara ta det lugnt. Att stanna för att låta själen komma ikapp är viktigt för att behålla den mentala hälsan tror jag. Vad tror ni?

Kram Jenny

En halv dag i taget... med Dorisklubben...

Vanligtvis brukar man säga en dag i taget när det är mycket... En mycket bra taktik som jag just nu håller på och förfinar ännu mer. Den nya given är en halv dag i taget. Det får helt enkelt bli så eftersom jag just nu inte vill hålla mer i huvudet än en halv dag. Det är lagom när utvecklingströttheten slår till. Annars kanske man glömmer sitt personnummer, vart man bor, något av barnen eller något annat viktigt. Resultatet kan ju förstås diskuteras om man pratar planering och långsiktighet men det är inte det jag är ute efter nu. Jag vill bara att allt ska funka just nu och på ett ungefär i alla fall.

Funka ungefär innebär att man ibland får säga till folk sånt som: -Hoppsan, vilken tid det tog att prova pjäxor, och då har vi ju itne ens börjat med stavarna, vi hinner nog inte åka skidor idag men vi har ju skridskor... -Äter du lunch i pyjamas? -Nä men åh vad tråkigt, tyvärr måste du nog lösa det själv... Fika? Hm, det borde väl kanske finnas, kolla i skafferiet... -Ingen aning, det där får du nog fråga någon annan om... -Oj, jag får visst äta middag efter träningen då det är mer värt att ha hämtat nyckeln till lokalen... -Sorry, jag kommer inte ihåg lösenordet, kan ni vara hyggliga och skicka ett nytt åt mig.

Jag kramar gärna och pussar folk. Brottas, kittlas och skrattar också men mer avancerade saker än så försöker jag undvika. Det finns säkert en massa saker som kommer att trassla till sig framöver men eftersom jag agerar Doris så bryr jag mig inte ett spår. Jag har gjort det förr och fått det att fungera riktigt bra. Såg att det till och med finns en klubb. Nästan så att man blir lite rörd... Nu ska jag dricka en tekopp med en mycket tjusig karl som sitter i mitt kök ;-)... Nä men tjena, vad gör en så snygg kille som du här då? Kalla det mindfullness eller vad ni vill, Dorisminne regerar...

Vardagsmagi...

Kaosmodern har, av bara farten inmundigat en andra frukost. Ute är det ljust och kallt. Vackert. Vardagen är igång och helgen är här. Över hela huset sitter barn uppkrupna på olika ställen och läser eller blippar med telefon. Under förmiddagen har jag tänt ljus och läst lite högt. Håvat in kramar på lite olika ställen. Skrattat tillsammans med Mannen. Kittlat någon, pratat lite... Vardagsmagi...

Tänker, lönedagen till trots, ägna dagen åt att hitta mer gratis vardagsmagi. Den finns ju där överallt. De där små små sakerna som egentligen nästan inte räknas men som samtidigt är så stora. Och är det inte så vi människor också är? Små men samtidigt helt magiska. En kompis sa till mig igår att alla är 80% underbara och 20% utvecklingsbara. Det är en mycket intressant tanke. Det förklarar varför det ibland kör ihop sig men samtidigt att de vardagsmagiska händer oss hela tiden. Människor man avfärdat som lite korkade kan plötsligt säga glimrande saker (och tvärt om förstås). Utan att det innebär att det alltid är så. Det påminner oss också om vikten av att se oss själva och andra i rätt storlek. Ingen är varken bäst eller sämst. Ingen förtjänar världshäravälde och även den sämsta kan lyckas.

Egentligen är det nog ett rätt stort problem när man tänker på det. Oförmågan att se vardagsmagi och att se sin rätta storlek i sammanhanget. Vi är bara små kuggar i världsaltet samtidigt som att vi kan vara urviktiga. Att man bara är en liten kugge kan förstås göra en deprimerad men samtidigt kan man också välja att slappna av då. Hur vi tillbringar denna lördagkväll är antagligen inte helt avgörande för vår framtida lycka. Vill Lillasyster ha potatisburgare till lördagsmiddag kan hon få det. Vi äter nyttigare mat imorgon.

Magin finns både inom oss och nära oss. Kärlek till er alla vardagsmagiker och tack för alla kloka kommentarer. Det gör Bloggen levande och tar oss vidare i resonemangen... Kram

Personalfest i familjen AB

Borde förstås kolla upp lite logistik framåt, ordna och grejja, strukturera i hallen eller någon annanstans men nej. Här görs ingenting sånt där, punkt. Här processas helt andra saker och så tar vi allt som det kommer. Storebror missade trummorna i veckan. Strunt i det. Han hinner spela någon annan vecka.

Nu ska Mannen och jag öppna en Twistpåse, voila´ personalfest ;-). Kram på er