En halv dag i taget... med Dorisklubben...

Vanligtvis brukar man säga en dag i taget när det är mycket... En mycket bra taktik som jag just nu håller på och förfinar ännu mer. Den nya given är en halv dag i taget. Det får helt enkelt bli så eftersom jag just nu inte vill hålla mer i huvudet än en halv dag. Det är lagom när utvecklingströttheten slår till. Annars kanske man glömmer sitt personnummer, vart man bor, något av barnen eller något annat viktigt. Resultatet kan ju förstås diskuteras om man pratar planering och långsiktighet men det är inte det jag är ute efter nu. Jag vill bara att allt ska funka just nu och på ett ungefär i alla fall.

Funka ungefär innebär att man ibland får säga till folk sånt som: -Hoppsan, vilken tid det tog att prova pjäxor, och då har vi ju itne ens börjat med stavarna, vi hinner nog inte åka skidor idag men vi har ju skridskor... -Äter du lunch i pyjamas? -Nä men åh vad tråkigt, tyvärr måste du nog lösa det själv... Fika? Hm, det borde väl kanske finnas, kolla i skafferiet... -Ingen aning, det där får du nog fråga någon annan om... -Oj, jag får visst äta middag efter träningen då det är mer värt att ha hämtat nyckeln till lokalen... -Sorry, jag kommer inte ihåg lösenordet, kan ni vara hyggliga och skicka ett nytt åt mig.

Jag kramar gärna och pussar folk. Brottas, kittlas och skrattar också men mer avancerade saker än så försöker jag undvika. Det finns säkert en massa saker som kommer att trassla till sig framöver men eftersom jag agerar Doris så bryr jag mig inte ett spår. Jag har gjort det förr och fått det att fungera riktigt bra. Såg att det till och med finns en klubb. Nästan så att man blir lite rörd... Nu ska jag dricka en tekopp med en mycket tjusig karl som sitter i mitt kök ;-)... Nä men tjena, vad gör en så snygg kille som du här då? Kalla det mindfullness eller vad ni vill, Dorisminne regerar...

Doristaktik ger mindre skrik och möjlighet till att känna sig tid-rik

Då, i lördags när ett av barnen kom och konstaterade att det var bad-kalas om fem minuter var jag väldigt glad över att jag anammat Doristaktiken. -Jasså, nä men så kul för dig att du ska på kalas... Vill du att jag ska slå in present åt dig när du klär om? Femtiolapp i kuvert eller anteckningsbok med en massa pennor? Eftersom jag inte längre räknar med att jag har koll så... En massa andra skojiga saker har också blivit av i helgen eftersom vi liksom aldrig har tänkt igenom allt och staplat dom på varandra, mätt dom och problematiserat det hela...

Lite fredagsmys och sen konsert med Johan Johansson i fredags. Sovmorgon (hinner man ju med om dagen är oplanerad), restlunch, massa kusiner men ändå lördagslugn, het bandymatch där jag och Mannen nästan spöade Storebror och kusin, lite bubbelpool, trevlig släktmiddag och sen studsade vi förbi på en julbjudning på kvällen. Och idag har vi sovit länge, ätit frunch, varit på loppis med Lillebror, bytt ihop lite slalomgrejer med en kompis, haft familjerådslag, fotbollsträning, snack med Storasyster, snack med avslutande brottning med Storebror och så nu tekopp med Mannen. Svettigt? Faktiskt inte alls.

Doristaktiken har visat sig vara synnerligen lyckad. En stund i taget och mest det man känner för gör att man ibland kan hinna en massa saker. Planering och logistik-fundering tar ju också tid. Framförallt eftersom stora delar av ens planer vanligtvis skiter sig... Happy go lucky i december, vem hade kunnat drömma om det? Julklapparna ordnar vi väl någon dag... Annars ger vi väl bort rim och presentkort på grejer som vi googlat fram på nätet ;-). Och titta, har inte vår Monstrea gått och julpyntat sig också... Man blir ju nästan rörd, det är alltså inte så att jag behöver göra allt. Pax inte bli utbränd, universum samarbetar tydligen med Dorisar ibland ;-) Kram på er