Att bara vara sig själv för en stund...

Kaosmodern är tillbaka från sitt äventyr, den magiska väskan är tillbaka i hallen. En paus i vardagen här. Frotteras med brorsan och syrran i en hel helg. Vi åkte skidor tills våra kroppar gav med sig. Det är verkligen något speciellt att umgås med personer som man delat så mycket med under så många viktiga år. Tänk så vi har retats och småplågat varandra, lekt och skojat, skrattat och gråtit. Det är inte alla förunnat att kunna fortsätta gilla varandra och tycka om att umgås även som vuxna. Personer som i vissa lägen känner en bättre än man själv gör. Såna som kan leverera smarta ledtrådar om hur man funkar och inte ;-). Diskutera föräldrar, barn och relationer med några som har en liknande uppväxt som man själv. I den bästa av världar blir syskon extra goda vänner som man både haft världskrig och fred tillsammans med. Kan vara värt att tänka på när barnen bråkar som mest ;-).

Skönt att göra något som man bara gör för sin skull ibland också. Även om barnen är det viktigaste man har tror jag att det är viktigt "att bara vara sig själv för en stund." Inte "bara" vara frun, mamman och yrkeskvinnan utan sticka iväg och leka lite. Jag tror att alla behöver det ibland, både mammor och pappor. På tal om det, kommer ni att fira internationella kvinnodagen? Kram på er

Uppdelat Kaos= nästan inget Kaos

För några dagar sedan hittade jag en gammal packningslista till fjällen. En sån där lista där barnvagnar och blöjor av olika modeller var dominerande. Jösses vilka hjältar vi var som ens ämnade till att försöka ta oss bortanför brevlådan. Helgens tillställning var en helt annan. När man vanligtvis är en familj på sex personer känns det verkligen som pytteingenting att åka iväg med två barn. Dessutom två peppade barn. Såna där som packar själva och går ut och sätter sig i bilen. Det är njutbart med barn som är lite äldre också.

Mannen och Storebror och Storasyster har hållit sig runt hemmaplan. Lillebror, Lillasyster och jag har hälsat på fjäll-vännerna och åkt skidor. Eftersom barnen klarat sig själva mycket i backarna har Kaosmodern kunnat leka Anja Pärsson i lössnön. Dragit till skogs med gamla vännen och återupplevt minnen av kanonåkning, köra in i träd, mjölksyra i benen, skidor som löser ut och skratta högt i backen. Möjligtvis skrattade vi ännu mer än när vi var 17 eftersom man inte tar sig själv på sånt allvar längre. Upptäckte att jag till och med skrattade högt för mig själv ibland, både när det stämde och misstämde.

Det är underskattat att dela upp familjen ibland. Låta sig vederkvickas på olika håll utifrån intresse. Skönt för en Kaosmor att bara göra som man själv vill ett tag också. Prata halva nätterna och åka skidor på dagarna. Känns som om jag varit ledig från jobbet i en vecka även om jag jobbade till halv fem i fredags.

Nu är det dags att jag och Mannen samlar ihop oss över en tekopp. Erfarenhetsutbyte, få ihop okaoshelgen till det gemensamma. Hallkaoset tar vi hand om imorgon.

En halv dag i taget... med Dorisklubben...

Vanligtvis brukar man säga en dag i taget när det är mycket... En mycket bra taktik som jag just nu håller på och förfinar ännu mer. Den nya given är en halv dag i taget. Det får helt enkelt bli så eftersom jag just nu inte vill hålla mer i huvudet än en halv dag. Det är lagom när utvecklingströttheten slår till. Annars kanske man glömmer sitt personnummer, vart man bor, något av barnen eller något annat viktigt. Resultatet kan ju förstås diskuteras om man pratar planering och långsiktighet men det är inte det jag är ute efter nu. Jag vill bara att allt ska funka just nu och på ett ungefär i alla fall.

Funka ungefär innebär att man ibland får säga till folk sånt som: -Hoppsan, vilken tid det tog att prova pjäxor, och då har vi ju itne ens börjat med stavarna, vi hinner nog inte åka skidor idag men vi har ju skridskor... -Äter du lunch i pyjamas? -Nä men åh vad tråkigt, tyvärr måste du nog lösa det själv... Fika? Hm, det borde väl kanske finnas, kolla i skafferiet... -Ingen aning, det där får du nog fråga någon annan om... -Oj, jag får visst äta middag efter träningen då det är mer värt att ha hämtat nyckeln till lokalen... -Sorry, jag kommer inte ihåg lösenordet, kan ni vara hyggliga och skicka ett nytt åt mig.

Jag kramar gärna och pussar folk. Brottas, kittlas och skrattar också men mer avancerade saker än så försöker jag undvika. Det finns säkert en massa saker som kommer att trassla till sig framöver men eftersom jag agerar Doris så bryr jag mig inte ett spår. Jag har gjort det förr och fått det att fungera riktigt bra. Såg att det till och med finns en klubb. Nästan så att man blir lite rörd... Nu ska jag dricka en tekopp med en mycket tjusig karl som sitter i mitt kök ;-)... Nä men tjena, vad gör en så snygg kille som du här då? Kalla det mindfullness eller vad ni vill, Dorisminne regerar...

Lyckad utflykt?

Utflykter är alltid riskabla. Så fort vi ska längre än till postlådan kan vad som helst hända. Ibland är det bästa att inte krångla till det. Ikväll gjorde jag det väldigt enkelt, de som ville fick följa med ut och åka skidor runt huset. En fördel med att åka skidor runt huset med barnen är att man inte hinner frysa nosen av sig på ett varv. En annan fördel är att de barn som bryter ihop bara kan kasta skidorna och sen gå in och tjuta och skrika över hur värdelöst allting är utan att hela arrangemanget rasar ihop. Och så har man ju inte satsat timmars planering och packning så om alla bara åker 5 minuter så blir flinar man bara. Riktigt skönt blev det... Ha en trevlig kväll

Åååå, nu börjar det igen...

Nedan ser ni en bild av jullovet, ovanpå vår frysbox. Saker och ting har hänt hela tiden i Kaoshuset. Magiska saker, udda saker, roliga saker, mystiska saker, galna saker eller lugna saker. Bilden föreställer ? Som ? har gjort ? dag för att ?. Och det är så där lovet har varit. Barnen har haft lov, de vuxna har jobbat lite men smugit med i lovstämmningen så fort chansen funnits.

Imorgon är sista skälvande dagen på jul-lovet för barnen. De har vaknat sent och skrotat runt. Mattiderna har det varit lite sisådär med. Tjatet från föräldrarna också... Ah, det där kan vi göra sen, någon annan dag... Inte så värst många måsten. Vi har verkligen inte fått "mycket gjort" men jag tänker att det behövs sån här tid. Sega dagar som man liksom tar fart ifrån. Otjatdagar...

Under rådande omständigheter begriper till och med vi att det kommer att bli ett stålbad på måndag morgon men det tar vi då. Imorgon ska jag ut och stenköra mina slalomskidor i skogen igen. Idag stod jag med snö upp ovanför knäna och toksrattade mitt ute i skogen. Tänkte med kärlek på Mannen som ifjol bestämde att mina skidor från -85 skulle bytas ut till skidor som vill svänga. Konstigt nog propsade han också på hjälm.

De barn som vill kan hänga med till backen imorgon. Sen säger vi välkommen till vardagen på riktigt. Det blir härligt med vardag också, efter ett tag... Bara det att mina arbetskamrater aldrig beskyller mig för att deras lunch är äcklig eller börjar slåss ett par gånger om dagen tycker jag känns befriande. Om de har tråkigt eller råkat ha sönder något blir det i stort sett aldrig mitt problem heller. Med sånt perspektiv kan man hoppsa mot ett gäng "blåveckor". Kram på er

Ny energi och nya politiska ideer

Packningsångesten och ta-sig-iväg-krisen var värt besväret. Vi har varit till den där berget som vi brukar åka förbi på väg till de "riktiga" fjällen. Berget är 15 mil bort och har erbjudit sol, skidåkning för alla och vederkvickelse, underbart. Sju barn på fyra vuxna är inte mer än fyra barn på två. Tvärtom är det mycket som blir enklare. Mindre strider mellan syskon till exempel eftersom man har fler att välja på. Mindre måsten till föräldrarna om man delar upp sysslorna är ännu en fördel. Stugan mitt i backen var ren lyx, både barn och vuxna kunde ta det lugnt när det behövdes. Lugn och ro... Hostan fortgår och Storebror har feber igen men som vi skrattande konstaterade i morse så är varje natt när ingen har kräkts en god natt.

På tal om energi så lägger jag inte mer energi på det nu. Rut och Rot, jag har bestämt mig, jag är emot båda två. Så länge hemtjänsten städar var tredje vecka hemma hos de som har något handikapp eller är gamla kan jag inte tycka att det är rätt att skattepengar subventionerar städning hos personer som är i sina bästa år. Och "måste" man bygga till en altan, tapetsera, byta ut slitna köksluckor eller fixa till ett flashigt SPA tycker jag också att man kan betala själv. Jag har inte lösningen men det borde gå att få hjulen att snurra på andra sätt. Sätt folk på att uppfinna värme som alstras av vinterkräksjuka (eftersom den brukar spridas när det är som kallast vore det väl praktiskt), bilar som drivs av hostenergi, feberväxlare, overaller med "bärhandtag" bak eller vad som helst...

Och hos Ketchupmamman hittade jag några riktigt bra grejer angående fenomenet att mammor ibland blir anklagade för dålig research och att vi borde förvänta oss mer. Kram på er