En halv dag i taget... med Dorisklubben...

Vanligtvis brukar man säga en dag i taget när det är mycket... En mycket bra taktik som jag just nu håller på och förfinar ännu mer. Den nya given är en halv dag i taget. Det får helt enkelt bli så eftersom jag just nu inte vill hålla mer i huvudet än en halv dag. Det är lagom när utvecklingströttheten slår till. Annars kanske man glömmer sitt personnummer, vart man bor, något av barnen eller något annat viktigt. Resultatet kan ju förstås diskuteras om man pratar planering och långsiktighet men det är inte det jag är ute efter nu. Jag vill bara att allt ska funka just nu och på ett ungefär i alla fall.

Funka ungefär innebär att man ibland får säga till folk sånt som: -Hoppsan, vilken tid det tog att prova pjäxor, och då har vi ju itne ens börjat med stavarna, vi hinner nog inte åka skidor idag men vi har ju skridskor... -Äter du lunch i pyjamas? -Nä men åh vad tråkigt, tyvärr måste du nog lösa det själv... Fika? Hm, det borde väl kanske finnas, kolla i skafferiet... -Ingen aning, det där får du nog fråga någon annan om... -Oj, jag får visst äta middag efter träningen då det är mer värt att ha hämtat nyckeln till lokalen... -Sorry, jag kommer inte ihåg lösenordet, kan ni vara hyggliga och skicka ett nytt åt mig.

Jag kramar gärna och pussar folk. Brottas, kittlas och skrattar också men mer avancerade saker än så försöker jag undvika. Det finns säkert en massa saker som kommer att trassla till sig framöver men eftersom jag agerar Doris så bryr jag mig inte ett spår. Jag har gjort det förr och fått det att fungera riktigt bra. Såg att det till och med finns en klubb. Nästan så att man blir lite rörd... Nu ska jag dricka en tekopp med en mycket tjusig karl som sitter i mitt kök ;-)... Nä men tjena, vad gör en så snygg kille som du här då? Kalla det mindfullness eller vad ni vill, Dorisminne regerar...