Välkommen till smulornas paradis...

Mannen och jag kommer hem från jobbet. Lite sena så där och ungefär strax skulle jag agera fotbollstränare i stan... Börjar med att röja i köket. Frukosttallrikar, otaliga glas och diverse fikarester. Smulor, smulor och åter smulor. Man kan säga att det smulat ymnigt i hela köket. Plockar fram microbuffen (veckans rester) och inser att det försvunnit en dryg halvliter från potatissoppan under dagen. Någon har visst varit lite hungrig. Hm, den var ju en del av middagsplanen...

Nåja, med två gurkor, morötter, mackor och tomater kan man dryga ut en middag om det kniper. En kollega med fyra mindre barn beskrev deras situation med sjukdomar och Vab på facebook. Jag log för mig själv och svarade att det blir bättre. Vi hade ett år för några år sedan då det kändes som om vi uppfann sjukdomar hemma hos oss. Jag tröstade henne med att äldre barn oftast är friskare, träffar rätt i hinkarna och ser bra filmer genom feber. De kan ta sig mat själva, även om det blir smulor och smör över allt så blir det inte det där småbarnskletet. Man behöver inte heller passa större barn hela tiden från att trilla ihjäl sig. Dessutom är det tänkt att de mer och mer ska hålla hyfsad ordning på sig själva och när de inte gör det så kan man titta på dom och säga stackars dig, en sån otur du hade när du tänkte...

Så, jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen. De som säger små barn små bekymmer och menar att allt blir värre med stora barn har glömt hur det är med små barn och framförallt små sjuka barn. Det är bättre att torka smulor än kräks. Stora barn kan berätta vad som felas, faktiskt hur mycket som helst, ibland mer än man vill höra... Typ mamma du ska då alltid... Varför kan du inte bara göra en sak i taget mamma? Hade du varit en normal mamma så... Såna där obekväma små subjektiva sanningar ni vet...

Så, vi smular vidare och trivs med det. Vi njuter av att ha lite äldre barn. Hallkaoset är förstås sig likt även om det är mindre pinnar och stenar och mycket mer cykelhjälmar och sura handdukar numera. Nu är det dags att kungen och drottningen av stökriket dricker lite te, i vårt återigen nersmulade kök, smulparadiset. Kärlek till er alla

Fin-VaB och Kaosredovisning...

Tre krassliga barn idag. Hosta, ont i huvudet och magen. Ingen är pyttis och det är inte några värstingsjukdomar så det är väldigt lugnt. Storebror har varit hemma några dagar och skulle nog kanske kunna tänka sig att spana in andra damer än syrrorna och Kaosmorsan men nej... Han är rätt grinig och imponeras inte stort av Lillasysters filmval. Dagens största problem, kommer inte ens upp i kategorin I-landsproblem... Läget är lugnt, VaB-livet innebär ju ofta att dra in handbromsen...

Desto mer har det varit i veckan och det har märkts. Jag har lyckats försnilla mitt passerkort, försökt handla utan varken visakort eller pengar, missat ett gäng bussar, glömt ett namn som jag kunnat hela hösten, beställt mat, suttit och pratat en stund för att sedan göra om min mat till take away och avnjutit maten på fotbollscup samt somnat som en stock vid tv:n (eller till och med rakt upp och ner, när jag pratat med någon) varje kväll. Så går det när man utvecklar sig, gör en massa avslut och böjer tid.

Lite stress är egentligen ingen fara. Det är naturligt. Det viktiga är att återhämta sig och nu är den dagen här. Motorn har gått för fullt, lite trimmad och med full gas så går det en del bränsle. Dags att gå in på depån och sse över maskinen, tanka lite. Göra ingenting, masa runt huset och ha lite halvtråkigt. Titta på gamla VHS filmer och bara ta det lugnt. Att stanna för att låta själen komma ikapp är viktigt för att behålla den mentala hälsan tror jag. Vad tror ni?

Kram Jenny

Soft-VaB

Det har sina tjusningar att barnen blir lite äldre. Soft-VaB är en sån sak. Alla barnen utom Lillasyster hade lite magknip i morse som en liten eftersläng av magsjukan. Mannen och jag hade redan bestämt veckans VaB-ordning så jag var inställd och det var lika bra att alla fick vara hemma och vila upp sig idag. Sjuka barn är aldrig roligt men det här är en VaB-vinst. Inga problem att VaB:a stora barn som orkar busa och sen går och sätter sig i något hörn och läser. "Tyvärr" är ju vädret så fint så det blir inte några underverk gjorda inomhus heller ;-). Hoppas att er dag blir minst hälften så härlig som min.

VaB av älva och jobbiga barn

Lillasyster är varm och snuvig. Spelar ingen roll, vi skulle ändå vara hemma men nu blir det verkligen hemma. Mysa ner oss under någon filt och titta på någon film, läsa lite bok och så.

Och så har ett av våra barn haft det lite jobbigt med sig. Det går ju i skov det där och händer alla barn (ock vuxna) mer eller mindre. Vi måste alla leva med oss. När det blir så brukar vi, efter den obligatoriska oron och problemtänkandet, försöka göra en satsning. Barnet som har jobbigt med sig får massor med extra tid. Tid går alltid att plocka fram om man vill det, intresset ljuger aldrig. Barnet som har jobbigt med sig får speciell tid med en förälder. Ibland med den förälder som barnet bråka mest med och ibland den andra föräldern. Göra speciella saker tillsammans och snacka lite om livet och tingen, massa tid. Kvalitet men också kvantitet. Det kan göra susen. Inte så att allt löser sig men det är värt att chansa på att det blir ett litet "hack framåt".

Det är en utmaning för oss allihop att leva med oss och då kan vi behöva en liten "kärleksboost". Våra för och nackdelar hänger ihop. Det bästa med mig är också det sämsta. Än lever det gamla talesättet: Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst. Nu är det dags att mysa ner sig under en filt med lilla älvan.